”Direkt efter att jag köpt honom ångrade jag mig nästan”

Att bara välja tre hästar som nästlat sig in lite extra i hjärtat är svårt för James Faulkner, som menar att många hästar har betytt otroligt mycket i den utvecklingsfas han själv varit i som tränare och ryttare just vid den tidpunkten.

– Jag är så otroligt tacksam för chansen att ha fått träffa på och rida så många olika hästar under olika perioder i mitt liv, som har gjort mig till den tränaren jag är idag. Oavsett meriter eller om det bara är en trevlig rid- eller arbetshäst är alla jämlika, och jag har alltid i tankarna att jag fortfarande utvecklas, berättar James och fortsätter med två hästar som dyker upp i tankarna:
– Brimar frá Margrétarhofi (f-02, e Kormákur frá Flugumýri II, u Bylgja frá Víðidal) var en utmaning, men när allting satt så hade han en riktigt bra tölt. Det var som att sitta på en motorcykel. Flans frá Vidivöllum Fremri (f-05, e Gustur frá Hóli, u Héla frá Valþjófsstað 1) är också unik med en stor fallenhet för samling. Hans exteriör är som att titta på en schäfer. Han kunde trampa otroligt mycket under sig och därför kallades han för motorbåten här hemma. Flans var så enkel men ändå så komplicerad. Av honom blev jag jämt påmind om grunderna och framför allt om att skynda långsamt. Att hela tiden ha en långsiktighet i träningen.

Den som betytt mest

Flugar frá Barkarstöðum (f-00, e Hrafn frá Reykjavík, u Fluga frá Valshamri) är en av de som står mig varmt om hjärtat. Han kom till mig av en slump egentligen, och direkt efter att jag köpt honom ångrade jag mig nästan då vi stötte på väldigt många problem! Han var en femgångshäst som bestämde det mesta när jag red. Bland annat kunde han ibland sticka i väg i pass. Jag hade honom i ungefär fem år och han kom att bli en riktig läromästare. Han var hästen som jag hade med mig under utbildningen på Universitetet Hólar. Han lärde mig så otroligt mycket om pass och företagsnamnet Paceland har fått sitt namn ifrån just det. Jag blev helt enkelt en passnörd tack vare Flugar. Han har utvecklat mig enormt som tränare och samtidigt som jag var jätteglad när allting gick som det skulle, så var det lite som att spela poker. Jag var aldrig helt säker på vilket kort han skulle dra fram från gång till gång. Siktet var inställt på VM i Berlin 2013 men tyvärr satte en skada stopp för det. Efter att skadan läkt försökte jag sätta i gång honom igen, men han kom aldrig tillbaka till samma nivå igen. Idag lever han som pensionär på norra Island där han betäcker.

Den som varit speciell

En häst som har gjort ett stort intryck på mig är Kristófer frá Hjaltastaðahvammi (f -04, e Stígandi frá Leysingjastöðum II, u Kosning frá Ytri-Reykjum) som många i Sverige idag förknippar med sin nuvarande ryttare Josephine Williams. Jag träffade Kristófer på Island där jag fick äran att börja träna honom – även om det just då inte kändes särskilt ärofyllt då han var under igångsättning. Han har lärt mig oerhört mycket om hur hästen använder kroppen och om hållbarhet. Ísólfur Líndal Þórisson skrev en bok om “legcontrol”, som i stora drag baseras just på Kristófer. Kristófer är byggd som en banan – han har helt enkelt en anatomi som gör allting mycket svårare för honom. Han har mycket karaktär och stolthet, och är mer som en tonåring trots sina 19 år. Med honom har träningen varit en stor utmaning. Den handlar mycket om att få kontroll över varje kroppsdel för sig och om att bygga upp en stark överlinje. Idag presterar han fortfarande på topp, vilket jag ser som ett kvitto på att träningen verkligen har fungerat. Han har en stor plats i mitt hjärta och har hjälpt och utvecklat mig i min ridning.

Den som gjort störst intryck

Den som ligger mig varmast om hjärtat idag är svårt att säga. Där finns så otroligt många individer att välja bland, och såklart är Hálfmáni frá Steinsholti (f-11, e Abel frá Eskiholti II, u Birna frá Ketilsstöðum) en av dom. Han är som en Kristófer på steroider, och bjuder på masterclass i ridning. På grund av Covid kunde jag inte prova honom före köp i och med att han stod på Island. Då var jag väldigt tacksam att ha bonusfamiljen som kunde ställa upp. När han väl anlände till gården tog han snabbt en plats i mitt hjärta, även om jag i början kände en del prestationsångest. Jag brukar ju vara den som plockar fram hästar, och nu fick jag i stället en häst med jättemeriter. Mycket tankar spökade under första tiden:  Skulle jag klara av att förvalta denna häst? Kommer man hantera pressen och kommer vi kunna leverera?
Men det han har påmint mig om är att ”sky is the limit”, och finns där begränsningar så står jag själv för dem. Han är alltid en utmaning att rida men också så jäkla rolig!  Man MÅSTE lita på honom och gör man det är jag övertygad om att det inte finns några begränsningar för hans kapacitet. Hálfmáni har så enkelt för så mycket och man får inte störa honom i ridningen. Han har en otrolig karisma och karaktär, och han är social och vänlig. Som individ är han så man smälter. Hör han min röst i stallet så sticker han ut huvudet och tittar efter mig. Han är lite som en nallebjörn.