Heléne Blom: ”Jag föll för honom direkt”

Den som betytt mest

Soldán fra Hvítanesi (f-96 e Orri frá Þúfu í Landeyjum u Dýrðmunda frá Hvítanesi)
Heléne Blom provade ett tiotal hästar på Island 2002. Hon hade redan en bra passhäst men saknade en fyrgångare.
– Jag föll för Soldán direkt. Han var otroligt mjuk och hade mycket gång. Jag tänkte att den här hästen vill jag ha. Han var inte högst bedömd av dem jag provade men jag visste att jag kunde göra jobbet själv.

Det gick mer än bra. År 2006 belönades Soldán med 8,43 för ridegenskaper. 9,5 för tölt.  Han tävlade och betäckte parallellt och har 174 registrerade avkommor, de tre sista födda 2021. Det var mer än Heléne vågat hoppas på.
– Han fick cancer på snoppen för åtta år sedan. Då trodde jag inte att han skulle överleva.
Den bleksvarta hingsten har alltid haft en särställning på Västerboda gård.
-Jag har aldrig tänkt sälja honom, det var min häst. Han var rolig att träna, ställde alltid upp, han svek mig aldrig. Gick det inte bra hängde det på mig.
När tävlingskarriären var över fick Soldán vara avelshingst och flockledare.
– Han var snäll mot gamla hästar och föl, samtidigt som han höll 3-4-åringarna kort. Helt perfekt.
Heléne har förstås använt honom mycket i sin egen avel.
– Hans avkommor har väldigt bra grundgångarter, mycket aktion och bra huvud. De kan vara känsliga men inte spända, precis så som man vill ha det.
Soldan fick dö hemma på sin gård i höstas, 25 år gammal.

Den som gjorde livet lätt

Gná från Lövsta (f-89 e Fákur frá Sauðárkróki u Röskva frá Skáney )
– ”Gnyttan” är en egen uppfödning efter Fákur frá Saudárkróki.  Hon var väldigt lik honom. Jättesnygg med fin trav, en fantastisk häst. Gná betyder ”Guldets gudinna” och hon var otroligt vacker och hade ett jättefint psyke. Alla har lärt sig rida på henne,  jag har tävlat henne och hon har fått hur många föl som helst.  Hon står för linjen på Västerboda, många av hästarna här har henne som mormor eller mormors mor. Jag har fem generationer från henne. Jag har haft islandshästar i 43 år och ser hur aveln har gått framåt. Hästarna är snyggare och har bättre gångarter. Och det är inte alls lika mycket taktproblem längre.

Den jag grubblat på

Stjarni frá Egg (f-81 e Rökkvi frá Ríp u Stjarna frá Egg )
– Han var min första tävlingshäst. Han var ädel, svart med stjärn. Spänd och lite knäpp. Jag hade tävlat mycket ponnyhoppning och älskade fart och tokiga hästar. (Det har jag vuxit ifrån.) Jag fick tips om Stjarni och köpte honom 1988. Samma år gick jag från att tävla blåbärsklasser till SM och sen Nordiska. Året efter kom vi till VM.  Jag tävlade honom jättemycket fram till och med -91 och vann flera SM i tölt, fyrgång och dressyr.
Han var så otroligt rädd om sina ben och gick nästan inte att sko. Jag kom igenom alla tävlingar utan hovbeslagskontroll för det var ingen som kunde lyfta fötterna på honom. Men han litade på mig till hundra procent. När jag köpt honom satt jag och borstade och borstade hans ben för  att bygga förtroende. Jag sålde honom när vi hade tävlat klart, han ville inte vara pensionär.