James Faulkner: ”Ett magiskt år”

När James Faulkner tittar tillbaka på tävlingsåret 2025 ser han ett magiskt år, inom både sport och gæ∂ingakeppni. Vi talas vid dagar efter att han fått utmärkelsen årets gæ∂ingaryttare med en motivering som tar fasta på att han kvalade in tre hästar i A-final på GK-SM, vilket resulterade i ett guld och två brons, men med SM-guld i både fyrgång och tölt som gav en andraplats i fyrgångskombination, och med två B-finaler på VM i Schweiz på Hálfmáni frá Steinsholti (f -11, e Abel frá Eskiholti II, u Birna frá Ketilsstöðum) så förvånar det inte att han också var nominerad till årets sportryttare.

– VM var årets höjdpunkt och det präglade säsongen. Jag visste att vi behövde vara tillräckligt bra på SM för att vara med och fajtas om platserna till VM, men att vi samtidigt var tvungna att spara på formtoppen till VM, minns James.
– När jag ser tillbaka såhär i efterhand så var VM en höjdpunkt men formen hade inte dalat till GK-SM. Mitt mål är alltid att mina hästar hela tiden ska bli bättre under säsongen så det får jag säga att jag uppnådde, det var roligt att få ta Hálfmáni till Margaretehof. Han var i sitt livs form och det är ju vår hemmabana där vi hade inte tävlat på ett tag. Och så går ju NM där nästa år också, det var en lite baktanke med det.

Snart dags att börja ”öppna julklappar”

Nu under hösten har hästarna vilat.
– Jag är väldigt isländsk på det sättet. Så nu börjar de komma igång lite och jag brukar säga att runt jul är det dags att börja “öppna lite julklappar”, fundera på hur hästen känns nu, och vad som ska bli bättre till nästa år. Man måste alltid titta framåt, och tänka att det kommer ett nästa år – och ett nästa till efter det. SM, NM, VM kommer det nya av, om och om igen.

Planerna för 2026 vill han inte säga för mycket om. Det är så mycket som måste klaffa, med både hästar och en själv – att man är friska och i form. Men att NM står på önskelistan är helt klart, och då gäller det inte bara för egen del, utan också att det ska bli en publikfest.
– NM på hemmaplan är spännande och stort. Jag hoppas att svenskarna fyller läktarna, att det blir fullsatt som en fotbollsmatch Sverige-Danmark och stämning som på Landsmót. Kommer jag inte med på NM själv så kommer jag stå där på läktaren i blågul utstyrsel och heja fram våra ryttare. Jag önskar att vi får till det överlag på tävlingarna, att det kommer mer folk!

Att driva en verksamhet på topp

Oavsett planerna för nästa år, så pågår en omfattande verksamhet hos James på Paceland.
– Jag fick frågan för ett tag sedan att ”hur känns det att ha ett av Sveriges bästa stall?”. Och jag skrattade väl och sa att det vet jag inte om jag har, men såklart – om man tittar på hästarna så är de där uppe, definitivt. Det sätter ju också en gigantisk press på dig som tränare och ryttare, för du kan ha hur bra material som helst i ditt stall men om du inte kan träna och plocka fram det och ha en tanke med varje individ och vad du vill med dem så kommer du ingen vart hur bra hästar du än har, säger James.

Kan du säga något om hur man gör för att bedriva en verksamhet på den nivån som du gör?
– Jag tror att man behöver vara ärlig och ödmjuk, och att det gäller att ha folk omkring sig som är bra, som du litar på och som tror på ditt system. Att man har långsiktiga mål, och ser till att säga att alla är på samma bana genom att berätta för kunder och samarbetspartners vad man tror på.
– Man brukar ju säga ”surround yourself with good people” och bakom alla framgångar finns det ett team. Jag kan inte tacka dem nog! Jag tänker på folk som Elín (Elín Síf Holm Larsen, reds anm) som är en otrolig ryttare och tränare som jobbat här hos mig i fem år, de som jobbar här och de som rider hos mig. 

Ett ständigt driv framåt

Temat som att planera framåt och jobba för utveckling återkommer i samtalet.

– Om man börjar slappna av och luta sig tillbaka så kan man lätt bli tagen på sängen och helt plötsligt ligga efter. Jämför man det med någon som gymmar, så krävs det kontinuitet. Du måste göra jobbet varje år. Det är samma för mig, det gäller inte bara hästarna utan också oss som ryttare. Det är lätt att man blir lite äldre, man blir lite tyngre… men får skärpa sig mer och mer. Vi ryttare är ju elitidrottare också, så det är mitt mål för i vinter, den egna träningen.

Det är tydligt att James följer sitt eget råd att inte luta sig tillbaka. I stallet står flera lovande hästar, och några dagar innan vi pratar kom Safír frá Hlíðarenda (f -20, e Skarpur frá Kyrholti, u Þerna frá Hlíðarenda) till gården. Hingsten, som blir sex år till sommaren, har ägts av Josephine Williams (som James coachar) i två år. Han var med på Landsmót som fyraråring, där han bland annat fick 9 för tölt, galopp och ridbarhet och en totalbedömning som fyrgångare på 8,16. Kanske får vi se James på tävlingsbanorna med honom under 2026.
– Han är ju ung än, så vi får se.

Gæ∂ingakeppni har tillfört mycket och skulle kunna locka pojkar

För att till sist återknyta till samtalets början, med utmärkelsen till årets gæ∂ingaryttare: James säger han att han är tacksam att uppmärksammas, att det såklart ger lite ved på brasan att fortsätta. Samtidigt tycker han att man inte ska glömma att det är hästen som tävlar i GK.

Om man tittar lite bredare på gædingakeppni, vad tycker du om utvecklingen i Sverige?

– Det har varit en stor utveckling och det är hög kvalitet på topphästarna. Det har också öppnat upp marknaden för olika typer av hästar, och påverkar ridningen i Sverige.  Den lär oss att rida mer fram och låter oss rida mindre perfekt, så det har öppnat upp för frihet och ridglädje. Man får inte glömma att det är den ursprungliga tävlingsformen, där började det hela!

Samtidigt har han en fundering:
– Det jag tycker är synd är att vår barnklass har så begränsat åldersspann, bara ett år med möjlighet att tävla på SM-nivå. Jag vet att det har en koppling till Riksidrottsförbundets stadgar kring barnidrott men jag önskar att vi kunde ta våra unga ryttare till GK:n, jag tycker att våra tioåringar borde få tävla hela vägen. Ni skrev ju om pojkar och ridning och där… unga killar vill inte rida skänkelvikning, de vill ha fart och fläkt. Det finns i GK, men om man inte har en ”större morot” för våra barn och de inte får tävla GK-SM tidigare som på Island kommer vi redan kanske ha tappat dom för det blir för sent.