Krönika: Ridning handlar inte om att sätta hästen i skiten

Häromdagen såg jag delar ur ett par träningsfilmer som fick mig att både sätta kaffet i och få gråten i halsen. I träningsfilmerna var det en häst som uppenbart utsattes för situationer som den dels inte var redo för, dels inte var speciellt gynnande biomekaniskt och vissa sekvenser var rent ut sagt väldigt otrevliga att se på.

– Varför visar man den typen av ridning? Vem gynnar det? Jag kan konstatera att först och främst så gynnar det inte hästarna. Det är nämligen dessa godmodiga djur som ständigt kommer i kläm.

Men, det gynnar heller inte sporten. Det kommer nog inte som en överraskning att islandshästsporten har ögonen på sig – för vi är stora ryttare på små hästar. Att visa god ridning borde därför vara i alla islandshästaktörers intresse. Det är nämligen ingen rättighet att rida.

Det gynnar heller inte de ryttare som vill göra gott för sina hästar och tror att den typen av ridning är korrekt eftersom den publicerats i en kanal som de uppfattar som trovärdig.

Jag säger inte att jag är fullfjädrad ryttare, nej nej. Långt ifrån. Men ridning handlar inte om att sätta hästen i skiten. Ridning handlar heller inte om att sätta hästen i obalans – varken fysiskt eller psykiskt. Ridning handlar om att bygga upp och att stärka. Ridning handlar också om glädje – både hos djur och människa. Att flänga runt på en häst med sänkt rygg och med tio kilo i varje tygel är varken uppbyggande, stärkande eller glädjefyllt.

Det är inte lätt att lära sig rida, tvärtom. Periodvis undrar jag om jag någonsin faktiskt kommer att lära mig det på riktigt, Det är en evig process att bli en god ryttare – det är något vi alla måste vara ödmjuka inför. Ta därför hjälp av kloka människor. Träna för människor där du skulle kunna tänka dig vara häst. Läs av din häst, vad försöker den säga dig?

Vill du inte ta hänsyn till att hästar är kännande varelser så finns många andra intressen du kan ägna dig åt, jag tipsar dig om frimärkssamling eller sudoku.