Med mjukhet och precision leder hon häst och ryttare till framgång

Sara Ljung började rida på ridskola som sexåring, med redan innan dess var intresset för hästar så pass stort att morfar fick skjutsa henne till olika stall där Sara pysslade med hästarna. Som tolvåring fick hon sin första ponny, en D-ponny som hon kom att tävla dressyr och hoppning med. Samma inslagna väg fortsatte, ponnyerna blev hästar och så snart Sara tagit studenten tog hon jobb i stall. Flera stalljobb hanns med, alltifrån försäljningsstall till ridskolor, innan Sara år 2000 började på hippologprogrammet.

– Efter det fick jag jobb som ridskolechef i Sollefteå. Sedan kom det ut en annons om en tjänst på Wången, som teorilärare i hästämnen. Jag sökte och fick den.

2005 startade den första gymnasieklassen med inriktning islandshäst, och för Sara innebar det att hon fick rida skolhästarna en gång i veckan.

– Det var första gången jag red islandshäst. De behövde fortsatt grundutbildning, så först tänkte jag att jag bara skulle hålla mig till skritt, trav och galopp, men när jag började känna på tölten blev det mer och mer intressant. Det tog tid för mig att lära mig tölten.

Islandshästarna där för att stanna

Efter ett år på Wången blev det återigen nytt jobb för Sara, som började arbeta på ridskolan i Sollefteå igen. Men ytterligare ett år senare kom ett jobberbjudande återigen från Wången.

– Wången erbjöd en tjänst som stallförman för islandshäst, berättar Sara och där och då togs det ordentliga klivet in i islandshästvärlden efter att halvbloden började avvecklas till följd av skador.
– Jag hade turen att Wången köpte en häst till mig som jag skulle komma ut och tävla på.

Brunblacka Rakel från Moflo (f -03, e Dugur frá Minni-Borg, u Meta fra Sønstevold) var precis en sådan islandshäst Sara önskat sig. Redan tidigare hade Sara följt stoet som då ägdes av en elev.

– Tyvärr förolyckades Rakel efter en olycka i hagen, hon fick benet avsparkat.

Men vid den tiden var Sara fast vid islandshästarna och köpte sin första egna – Seiður från Råken (f -04, e Draumur från Stallgården, u Styrja frá Holtsmúla 1), och halvbloden blev ett helt avslutat kapitel.

– Jag gillar att islandshästarna är kraftfulla, har mycket energi och så är det jättehärligt att rida tölt i olika tempon. Energin och grundviljan gör att grundträningen är roligare än på halvbloden. Islandshästarna lägger energin på rätt saker – de kan vara lugna och trygga men direkt med en när man börjar jobba med dem har de vilja. Även själva tävlingsmomentet i islandshästsporten tilltalar mig mycket mer än att rida dressyrprogram, förklarar Sara som trots allt drar stor nytta av sin bakgrund inom dressyr.

– Jag hade förmånen att äga hästar som gjorde alla rörelser upp till Grand Prix, det gav mig bra utbildning kring samling och vidare arbete. Det gav mig också stor erfarenhet att rida alla rörelser, alla skolor. Det kommer naturligt.

Verksamheten växte

Som lärare på Wången och med eget företag som växte alltmer blev platsen i mitten av ridbanan, som instruktör, en dagligt förekommande plats för Sara.

– På dagarna undervisade jag på Wången och på kvällar och helger hade jag lektioner och kurser runtom i Sverige. Jag älskar att undervisa, men valde 2014 att byta till en ekonomitjänst på Wången, förklarar Sara.

Tre år senare togs beslutet att flytta, bland annat för att komma närmare träningar och tävlingar. Efter ett och ett halvt år som ridskolechef i Avesta gick flyttlasset åter – den här gången tillsammans med nyblivna sambon och till Köping. Sedan dess har paret arbetat med att bygga upp anläggningen som idag har de flesta faciliteterna, bland annat både ridbana och ovalbana.

Kombinationen av praktisk och teoretisk kunskap ett framgångsrecept

Med blicken i backspegeln kan Sara konstatera att det finns ett par delar i hennes hästliv som format henne lite extra, till den hon är idag.

– För det första har ridskolan jag red på som liten hemma i Kramfors betytt mycket. De hade väldigt bra instruktörer och med bra sammanhållning. Det var en bra start, säger Sara som även lyfter erfarenheterna från att ha varit i flera större stall som betydelsefull.
– Där har jag fått ta del av verkligheten, men också fått rida mycket fina hästar.

Hippologprogrammet och den omfattande teoretiska kunskapen är en annan viktig del av Saras hästliv. Under åren har Sara dessutom haft turen att träna för många duktiga tränare. Hon lyfter särskilt fram Anita Grande, som lärt henne mycket om sits och hur vi som ryttare kan hjälpa hästen att prestera bättre. Sara har även haft möjlighet att träna för andra framstående tränare, som Olil Amble, som har haft stor betydelse för hennes utveckling som ryttare och tränare, samt Denni Hauksson.

– Just nu tränar jag för Denni, han är en stor inspiration och otroligt ridteknikniskt skicklig.

Instruktören som skapar helheten genom detaljer

En av Saras största styrkor som tränare är hennes förmåga att hjälpa ryttare och hästar att hitta rätt med mjukhet och precision. Hon betonar vikten av att förstå hästens reaktioner på ryttarens agerande i sadeln. Enligt Sara handlar det inte alltid om att korrigera hästen, utan ofta om att titta på ryttarens sits och se hur den påverkar hästens prestation.

– Det är otroligt fint att hjälpa ekipage att hitta rätt med mjukhet, där hästen säger tack, säger Sara som inte är ett fan av snabba lösningar.

Med åren har Sara blivit en populär instruktör som än idag har elever i stora delar av landet. Framgångarna som tränare handlar inte bara om tekniska kunskaper utan också om att skapa ett förtroende och en ömsesidig förståelse mellan ryttare och häst. Eleverna uppskattar hur hon förmedlar sina kunskaper på ett enkelt och lättförståeligt sätt, vilket gör att de kan ta nästa steg i sin ridning.

– En viktig del som instruktör tycker jag är att finnas där mellan träningarna när vi har ett långvarigt samarbete, att vara ett bollplank, kunna diskutera målsättning och hur man tar sig dit.
– Jag försöker förmedla och skapa intresse hos mina elever för att bygga upp hästarna på ett hållbart och långsiktigt sätt.

Medveten strategi ska leda till nästa steg

Rollen som instruktör och ryttare går hand i hand. I träningen av de egna hästarna läggs stor vikt vid att utveckla hästarnas kroppar och signalförståelse. Saras träningsfilosofi handlar om att bygga upp hästarna på ett hållbart och långsiktigt sätt, där hästens kropp och sinne hänger med i träningen.

– Viktigast är att hästarna är avspända, annars når man inte fram. Jag gillar också att börja från marken, då kan man se om de är avspända. En annan viktig del är att de ska kunna följa handen framåt vid en eftergift – det är ett kvitto på att hästen  är avspänd, förklarar Sara som förespråkar variation i alla dess former – exempelvis variera energi och hållning, både under ett ridpass och mellan olika träningspass.
– Men det får inte vara via tvång. Jag använder i stället min kropp för att se om jag kan hjälpa hästen hitta det jag söker.

Hemma i stallet finns tre spännande hästar. Kveldúlfur frá Hvalnesi (f -09, e Kjerúlf frá Kollaleiru, u u. Saga frá Hvalnesi), Baldur från Knutshyttan (f -16, e Prins från Knutshyttan, u Tilviljun från Knutshyttan) och Oskar från Lindebergs helsyskon, Opal från Lindeberg (f -19, e Oliver frá Kvistum, u Fram från Lindeberg). Sara beskriver alla som spännande och lovande på sitt sätt. Opals härstamning och vad han brås på är både spännande och läskigt säger hon, samtidigt som hon framhåller att Baldur är något extra.

– Av alla hästar jag någonsin ägt är han nog mest lovande, säger hon som har tydliga framtidsvisioner.
– Jag vill till SM. Och så vill jag fortsätta bygga vidare på mitt företag.