Svensk avelVi är mitt uppe i avelssäsongen. Ridsport har varit på besök på seminstationen Hreyfing, som huserar på anrika Rodga säteri i Åby.
Seminintresset ökar – bisysslan gjorde Hreyfing ledande i Sverige
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
– Det är Hlökk, eller hur?
Frågan ställs rakt ut i lunchrummet där det slamras med bestick. Det är dags för lunch på Hreyfing islandshästar och Landsmót rullar på skärmen på laptopen som står på det runda bordet. Hlökk frá Strandarhöfði och Ásmundur Ernir Snorrason avslutar sin uttagning på skärmen samtidigt som matlådorna töms runt bordet.Här sitter Åsa Nevander Holmén, Sissel Holmén, My Björnsdotter, Ylva Dahlberg Holmén och Tobias Dahlberg Holmén och äter vad de skämtsamt kallar för ”hantverkarlunch”.
Vi befinner oss på Rodga Säteri i Åby utanför Norrköping. Här huserade under många år den smått legendariska veterinären Kerstin Darenius. Kerstin Darenius var den första veterinären att börja använda ultraljud på ston i Sverige och har i mångt och mycket drivit utvecklingen inom fertilitet på hästar framåt. Hon var också banbrytande på fryssperma och embryotransfer.
Men det finns mer historik att ta upp i sammanhanget. Hans Holmén, Sissels pappa, var en av eldsjälarna bakom Himmelstalundbanan i Norrköping. Hans var grundaren av Himmelstalundsbanan och den som fick VM till Norrköping 1991 och 2005. Hans Holmén var en stark drivkraft inom både förbundet och lokalt. Åsas mamma, Lena Nevander Friström födde upp islandshästar under gårdsnamnet Gårdeby. Samma gårdsnamn som nu Åsa och Sissel förvaltar vidare.

Att engagemang, kärlek till islandhästar och viljan att utvecklas gått i arv råder det ingen tvekan om. Åsa är nationell domare, tävlingsryttare och utbildad Ridlärare IV.
–Jag ser mig främst som ridlärare och tränare, förklarar Åsa.
Sissel är nationell domare, hovslagare och är högst engagerad i det svenska islandshästlandslaget sedan tio år tillbaka. Sedan 2020 är hon landslagsledare.
Och så är det ”bisysslan” – som paret kallar det. Som också är den stora anledningen till att Ridsport är på besök.
Frågan som ledde till flytt
På kort tid har Hreyfing islandshästar blivit en viktig pusselbit i framtiden för svensk islandshästavel. Sommarsäsongen är nu fulltecknad av brunstiga ston, spermaleveranser och spermaskick – i år står dessutom VM-hingstarna Toppur frá Auðsholtshjáleigu (f-07, e Álfasteinn frá Selfossi, u Trú frá Auðsholtshjáleigu) och Gljátoppur frá Miðhrauni (f –15, e Álfarinn frá Syðri-Gegnishólum, u Salka frá Stuðlum) på stationen på Rodga. I hingstkatalogen finns hingstarna från Lindholm Høje och dessutom har stationen fryst sperma från den kända sportförvärvaren Óðinn vom Habichtswald.

Frågan om att flytta till anrika Rodga kom plötsligt en dag när Åsa blev uppringd av ovannämnda Kerstin Darenius som berättade att Rodga stod tomt. Numera är det Kerstins son Erik Darenius och hans respektive Lina Lundqvist som bor och driver gården.
– Frågan kom från ingenstans, men ryktet hade väl gått på stan att vi började växa ur Gäverstad. Två månader senare flyttade vi in verksamheten, säger Åsa och Sissel förklarar:
– Vi såg begränsade utvecklingsmöjligheter där vi var innan.
2020 huserade de på Gäverstad, och det var alltså då brytpunkten för verksamheten kom. Brytpunkten var när paret fick möjlighet att erbjuda svenska uppfödare semin från Kveikur frá Stangarlæk 1 (f-12, e Sjóður frá Kirkjubæ, u Raketta frá Kjarnholtum I).
– Egentligen hade vi tänkt göra lite hästar för eget husbehov. Men så kom vi i kontakt med Gitte och Flemming på Lindholm Høje. Då fick vi frågan om vi ville erbjuda honom – och det var ett väldigt exklusivt erbjudande. Jag tror många tyckte det var skönt, att de kunde boka honom via oss och vi skötte allting, säger Sissel.
Fakta
Hreyfing islandshästar
Grundades: 2005
Antal anställda: 3
Verksamhet: Ridlektioner, hovslageri, seminstation, tränaranläggning, avel.
Att göra en hingst som Kveikur tillgänglig för gemene man gav Hreyfing en rejäl skjuts. Plötsligt ökade intresset för den delen i deras verksamhet.
– Vi är långt ifrån först. Semin på islandshäst har funnits länge, Stenholmen erbjöd det under många år, sedan kom ett glapp. Jag tror vi kom in i en bra tid och Kveikur är en så pass känd häst så allt bara klaffade.
Att intresset för semin återigen ökat i islandshäst-Sverige kan det finnas många anledningar till, tror både Sissel och Åsa.
– Det minskar skaderisken för hingsten, det blir mer kostnadseffektivt – på ett språng kan du göra fler ston dräktiga. Det ökar också tillgängligheten, du kan skicka semin över hela världen – stoägare kan plötsligt betäcka med världens bästa hingstar. Du slipper också åka långt för en specifik hingst, vilket såklart blir extra viktigt om du vill betäcka ett sto som har föl.
Vill du veta mer om semin? Läs vår artikel här
Samarbetet med Lindholm Høje har fortsatt och Hreyfings verksamhet har nu fått möjlighet att verkligen blomstra. På Rodga breder hagarna ut sig och stallet – ja det har alla förutsättningar.
– Man förstår verkligen varför stallet är byggt som det är gjort. Det är två stalldelar som möjliggör att det kan vara en EU-station med allt vad det innebär, säger Åsa.

– Så vi har ju alltid vart i avelsvängen även om vi själva kanske inte har alltid helt hoppat på tåget fullt ut. Men både Frami och Óskasteinn finns kvar i blodet på våra hästar här.
EU-station innebär ett stort tänkt kring smittskydd, hingstarna måste bland annat stå separerade från andra hästar. Det innebär att Toppur och Gljátoppur har ett eget stall tillsammans med varsitt sto: Gullblesa och Sprengja. Stona sommarjobbar som teaserston – och är alltså med vid tappningen av sperman. De fyra hästarna går avskiljda från övriga hästar på stationen.
– Det känns så otroligt logiskt att ha hingstar här. Det finns alla förutsättningar men främst känns det självklart att ha kedjan från att hingsten hoppar på bocken till att man går till stona som står här och så inseminerar vi dem direkt –allt inom tio minuter, säger Åsa.
Åsa är seminassistent, och så är även My Björnsdotter som jobbar på Hreyfing sedan flera år tillbaka. My har funnits i periferin sedan barnsben när hon red Lag-SM och Åsa och Sissel var lagledare.
– Sen la vi ut en annons på sociala medier om att vi sökte personal två förmiddagar i veckan, så var jag och undervisade. Då sa My: ”jag vill nog ha det där jobbet” och då svarade jag direkt ”du får det”, berättar Åsa.
Fakta
Åsa, Sissel och My
Åsa Nevander Holmén
Gör: Utbildad Ridlärare IV för islandshäst, nationell domare, geadingalistdomare, unghästtränare, seminassistent. Är även Leg sjuksköterska, jobbat inom kirurgi och anestesi.
Intressen: hästar, hästar och hästar. Gillar all sport, att utöva och titta på.
Sissel Holmén
Gör: Landslagsledare, nationell domare, hovslagare
Intressen: HÄSTAR
My Björnsdotter
Gör: Ridledare, seminassistent
Intressen: Förútom hästar även sångerska och låtskrivare – Björnsdotter

Logistik nyckeln i verksamheten
Flera år har gått sedan dess, och de två förmiddagarna har utökats till mycket mer tid. Att My fick upp intresset för semin har också drivit verksamheten framåt.
– Vi har alltid velat ha mycket kunskap i vårt företag så det kändes väldigt naturligt att My också är seminassistent. Det är också skönt att vara två med den kompetensen, säger Åsa.

Det är ett väloljat maskineri när det är semindagar.
– Det är ofta det är dagar som vi har haft väldigt många ston inne men vi konstaterar bara att : ”det här gick bra”. För att det känns som att det går fort men det känns inte stressigt, säger Åsa och vänder sig mot My.
– Det som är skönt att är att seminvärlden är verkligen upphängd på datum och tider. Det är samma för alla. Man ultraljudsundersöker måndag, onsdag och fredag. Det är etablerat att alla gör det och alla har sina tider när man ska ha skickat och tagit emot beställningar. De andra stationerna har tider, vi har en tid. Jetpack som vi skickar med, de har sina tider, likaså Mats hästtransporter, förklarar My som berättar att så länge man håller ett öga på klockan så tuffar dagarna på och att det är mycket logistik.



Samarbetet med veterinären Johanna Eklund är viktigt. Det pratas om brist på seminveterinärer i Sverige.
– Vi är jätteglada att vi har en som är så pass duktig och engagerad. Det funkar inte med vilken veterinär som helst – det är jätteviktigt att det är någon som är engagerad och har kunskap. Som verkligen engagerar sig när det blir ett problem och som hela tiden vill utvecklas, säger Åsa som också berättar att de också har stöd av veterinär Carina Olsson Melin och så Rodgas egna Kerstin Darenius.
– Kerstin besitter kunskap som inte går att läsa sig till och att kunna få ta del av den kunskapen är väldigt häftigt, säger My.
– Vi ringer Kerstin när vi har frågor, och ibland kommer hon hit – hon har ju sina barn och barnbarn här. För ett par veckor sedan kom hon och så sa hon ”nu går jag och putsar på mikroskopet”, jag tänkte att hon var lite överkvalificerad för det, skrattar Åsa som också berättar att de haft stort stöd av Kerstin när de började använda sig av fryssperma. På fryssperma så är fönstret för att stoet ska bli dräktigt något mindre.


Egen uppfödning
I de stora hagarna går just nu flera flockar med ston som ska insemineras och dräktighetskontrolleras. Här går också Åsa och Sissels uppfödningar.
– Vi har ett tydligt avelsmål och det är att vi vill föda upp femgångshästar, tävlingshästar, med mycket tölt och pass, säger Sissel.
– Namnet Hreyfing kommer från min gamla tävlingshäst Hreyfing frá Ytri-Reykjum. Hreyfing var en fantastisk femgångshäst, och hennes blod finns kvar här. Som vi minns henne är hon är lite av en måttstock – hon var en bra femgångshäst och en riktigt, riktigt bra tävlingshäst, säger Åsa som red sitt första SM som 19-åring på just Hreyfing.
– Vem vill inte ha en femgångshäst som kan tölta smidigt och mjukt och är teknisk i passen, med mycket tempon?

Och det är mycket möjligt, att det i de stora hagarna, där det just nu går ston med föl efter några av världens mest framstående hästar, går en och annan blivande svensk mästare eller kanske till och med världsmästare.
– Det tycker jag ska bli roligt sen det är när vi sitter på läktaren på tävling i framtiden, så kan vi säga till varandra ”den där har vi gjort”, säger My.
Är du nyfiken på Kerstin Darenius? Läs Ridsports reportage om henne här
Följ Ridsport på