Träningstips: ”Signalsystem och hästens fysik är det vi ska träna”

Camilla Hed är bland annat lärare på Wången, Ridlärare III och har även under vintern gått utbildningen till Ridlärare IV. Dessutom har hon tävlat nationellt under många år.

– Jag tycker varierad träning är viktig med arbete från marken, uteritter och på banan. Våga prova, berättar Camilla.

Använd naturen

Oavsett om du sitter i sadeln eller arbetar från marken är det perfekt att dra nytta av det naturen har att erbjuda. Det går lika bra att göra de övningarna som du gör på banan, ute i skogen. 

– Utnyttja och rid i terrängen – uppför, nedför. Gå långsamt nedför, ibland kan man få börja med att gå bredvid hästen för att den inte klarar att gå långsamt och balansera upp sig. Gå över stock och sten, säger Camilla och fortsätter:
– Rid sidvärts runt träd och nedför mindre sluttande backar. Använd vägen och rid skänkelvikning från ena sidan till den andra. Rid mycket övergångar och träna på att sakta ned med sätet före tygeln.

Hästen vet ingen skillnad på om vi rider på banan eller ute, och samma signaler ska fungera oavsett var vi är. Det spelar ingen roll om vi ska vända upp på medellinjen, vända runt en sten eller byta riktning i skogen. 

– Det är viktigt att vara medveten om det. Det blir lätt att vi med gångartshästar fokuserar på gångarterna. Vänd på det, och tänk att signalsystemet och hästens fysiska träning är det vi ska träna, så kommer gångarterna, menar Camilla.

Heta hästar kan slappna av

En brist som lätt blir tydlig vid uteritter är om man har en häst som ligger på, och som man därför hela tiden sitter och håller in. En fälla, enligt Camilla.

– Alla hästar ska kunna skritta, trava, tölta och galoppera på lös tygel i skogen. Det är viktigt, och en förutsättning för att hästen ska kunna arbeta avspänt.
– Har man en häst som är lite spänd eller stressad blir det lätt att man håller fast den mellan två tyglar, vilket inte gör det bättre. I stället måste vi lära hästen att kunna slappna av och göra gamla hederliga one rein stop. På Wången kallar vi det kontroll med en tygel. Det är otroligt bra för både häst och ryttare.

Så använder du one rein stop

One rein stop kom till Sverige i början av 00-talet och var då en övning de flesta kunde. Sedan upplever Camilla att övningen har hamnat lite i bakgrunden, trots att den är effektiv. När övningen lärs in börjar man med fördel från marken i grimma innan det är dags att gå över till träns. Första steget är att be hästen följa tygeln genom att böja halsen. Är övningen ny för hästen börjar de ofta snurra.

Allt hästen ska kunna måste vi lära dem – vad vi vill att de ska göra.

– Då fortsätter man tills hästen stannat med benen, då kommer eftergiften. Det betyder inte att man drar i tygeln, utan kommunicerar med den – sedan kommer en stor, klar och tydlig eftergift där hästen ska fortsätta stå stilla. Sedan låter man hästen sträcka ut halsen framåt utan att dra i tygeln.

Övningen görs från båda sidorna och när den är väl befäst är det dags att ta med övningen upp i sadeln, men det gäller också att ha rätt teknik och inte fastna i fällor.

– Handen ska aldrig gå bakåt. I stället börjar man med ett litet ledande tygeltag och sedan ber hästen böja halsen.

Precis som från marken är det vanligt att hästen i början väljer att snurra, något som hanteras på samma sätt som från marken. Därifrån vidarutvecklas det, i början kanske det handlar om att ta två steg i skritt och sedan göra en one rein stop.

– Då rider man utan kontakt, på lös tygel. Poängen är att allt hästen ska kunna måste vi lära dem – vad vi vill att de ska göra.

Säkerheten går alltid först

I början är det viktigt att ha en säker plats att lära in övningen på, exempelvis ridbana eller ridhus med bra underlag. När det sedan är befäst kan övningen introduceras ute, men då gäller det att som ryttare vara medveten om att det är i en ny miljö. Som ryttare krävs det också att man är otroligt konsekvent, förklarar Camilla.

– Börjar hästen öka tempot eller stressa, måste man direkt böja halsen och stanna. Så småningom behöver man inte heller stanna, när hästen kan övningen behöver man bara böja halsen lite lätt för att hästen ska slappna av. Det innebär att ryttaren aldrig behöver hålla ihop hästen mellan två tyglar. Det blir mycket säkrare för häst och människa – ingen häst gillar att hållas mellan två tyglar.

Övningen kan efter träning göras i alla gångarter, men att befästa tar tid. Så småningom lär sig hästen att stanna på en femöring, men samtidigt är Camilla noggrann med att trycka på säkerhetsaspekten.

– Är man nybörjare eller har dålig balans måste man ta hjälp av en duktig instruktör, så det blir rätt.