Islandshästtyskland: struktur, publik och fantastiska hästar

Oskar Fornstedt jobbade på Kronshof i fyra månader under slutet av 2024. Gården är en av Tysklands största och mest framgångsrika, även internationellt. Där finns 300 hästar varav ett sjuttiotal är i träning och runt 100 är inackorderingar, resten är avels- och unghästar. Under sin tid där hade Oskar femton hästar mellan fyra och sju år som han tränade, både för tävling och för visning.

Ett stort islandshästland

Som islandshästland är Tyskland stort. Det tyska islandshästförbundet heter Islandpferde-Reiter- und Züchterverband e.V. (IPZV) och är det största islandshästförbundet i FEIF räknat i medlemmar. Den första tyska islandshästföreningen, som med tiden utvecklades till IPZV, bildades redan 1958.

Förutom i antal medlemmar toppar landet också FEIF:s statistik i till exempel antalet föreningar (174), antal ryttare respektive hästar på WR-event (1014/1405) och antalet internationella sportdomare (33).

Likheter och skillnader mellan Sverige och Tyskland

En så stor verksamhet som den på Kronshof kräver ett välorganiserat arbete, men Oskars bild är att det också är en generell skillnad mot Sverige.

– Det är effektivt, systematiskt och hårt arbete, det var vad jag fick höra från de andra som arbetade där och som hade erfarenhet från andra stall också. I Sverige har vi kanske lite mer fika och paus.

– Det systematiska kan handla om vilka som rider, att man strukturerat får hjälp i sin ridning, och att det finns ett utstakat system för varje häst och vad de ska kunna vid en viss ålder. Vid fyra år ska de vara inridna, femåringarna ska kunna visas och sexåringarna förbereds för tävling.

I likhet med hur det är i Sverige finns det ridskolor med islandshästar för den som vill börja rida, och utbildningen för instruktörer är likartad. Att skaffa och ha häst är också relativt likt, man har sin häst inackorderad eller på en egen gård.

– Kanske att ryttarutbildningen är lite mer tekniskt än den är här. Och mer av det här effektiva, man sitter inte och skrittar på lång tygel.

Välbesökta tävlingar

Närheten till fler hästar och mer hästfolk är annars kanske den större skillnaden mot Sverige – det gör det lättare att samlas.

– Tävlingarna är större, bredare och har mer publik. Det är inte bara en tävling, det är mer av ett evenemang. Man tävlar i alla vanliga grenar förstås, men har också mer alternativa grenar som maskeradtölt eller, som var med på Kronhof Special, en gren där domarna satt med ryggen emot och skulle döma enbart baserat på takten som de hörde när ekipagen töltade över någon form av trall. Det kan tävlas i allt från T8 till den yttersta eliten på samma tävling. Och så finns det de här sakerna runtomkring, som marknadsgator, mattält och alkoholtillstånd… Det blir en positiv spiral, och folk kommer på tävlingarna.

– På sommartävlingarna bor alla i husbil på tävlingsplatsen också, istället för hotell. Man ställer upp husbilarna på ett fält och bygger en liten hage till sin häst. Det gör att det blir naturligt och nära för kvällsaktiviteter som skojtävlingar och ryttarfester.

– Alla tävlingar är ju inte så stora som Kronhof Special, men jag var till exempel med vid en vintertävling som hölls över en helg och det var liknande då. Där började man med maskeradtölt på fredagskvällen, det var massor av publik!

Här har Sverige kanske att lära

På frågan om vad vi i Sverige skulle kunna lära oss från Tyskland, så blir det spontana svaret att det skulle kunna vara just det här med tävlingarna. Att det skulle kunna gå att inspireras av upplägg och de andra delarna runt omkring. Men det bestående minnet från tiden i Tyskland är ändå hästarna.
– Det var väldigt hög nivå på alla hästar, och det finns så många fler av de riktigt bra hästarna. Hästar vi har tre av i Sverige finns det 300 av där. Ridturerna på de här hästarna, det bär jag med mig! Mer konkret har jag också tagit med mig hur man börjar med de unga hästarna. Det är väl inte så att det skiljer sig så mycket, men lite med den strukturen man har.

Tyskland i siffror:

Tyskland var ett av sex länder som var med när FEIF grundades 1969. Övriga länder var Island, Österrike, Danmark, Schweiz och Nederländerna.

Källa: feif.org, siffrorna avser 2024