Islandshästar i USA: Öar av entusiaster

Med runt sex tusen registrerade islandshästar placerar sig USA antalsmässigt mellan Schweiz (drygt fem tusen) och Österrike (på väg mot nio tusen). Skillnaden är förstås att USA är ett land med drygt 330 miljoner invånare, som sträcker sig 450 mil i öst-västlig riktning, och i drygt 260 mil från norr till söder. Kombinationen av de här båda faktorierna gör att landet som islandshästnation består av små “öar” kring de entusiaster som finns.

“Öarna” flyttar runt

Alexandra Montan Gray driver idag en mindre verksamhet som instruktör och med viss träning av hästar i södra Kalifornien. I de trakterna finns en av “islandshäst-öarna”, bland annat tack vare hennes svärmor.

– Min man är amerikan, det var så jag hamnade här. Honom träffade jag indirekt genom hästarna – hans mamma har hållit på med islandshästar sedan mitten av 90-talet och hon och jag träffades på läktaren på VM i Rieden 1999 genom en gemensam samarbetspartner på Island. Hans mamma bjöd över mig till USA och ordnade i praktiken en resa, där jag först kom till New York och då fick bo hos honom.

Var “öarna” finns har varierat en del över tid vartefter olika entusiaster varit mer eller mindre aktiva, berättar Alexandra. En man i New York var tidig med att köpa in islandshästar och bjuda över folk från Island på 80-talet, och det finns islänningar som varit i USA periodvis, bland annat Steinar Sigurbjörnsson, grundare av träningsfilosofin equanimity och son till den isländska mästaren Sigurbjörn ”Diddi” Bardarsson. Men kontinuitet är en utmaning.
– Kentucky var ett centrum ett tag. Nu är aktiviteten på uppåtgående i Iowa, där det finns en ovalbana passbana och hästfolk bjuds in från Island. En betydande plats för islandshäst-USA idag är annars Santa Barbara här i Kalifornen. Här har FEIF:s sportordförande Will Covert och hans fru Ásta en anläggning och de brukar arrangera ett par tävlingar per år. Resan dit kan ta både en och två dagar för ekipage som kommer från Oregon och Washingtan State.
– Sedan finns det islandshästar i Alaska också, där har jag varit. De ordnar där aktiviteter lokalt, men de kan ju inte resa till de andra delarna på grund av avstånden.

En annan hästhållning

I Sverige kan man ju hitta islandshästar på olika sätt, till exempel genom turridningar eller ridskolor. Där ser det annorlunda ut i USA.

– Om någon stöter på en islandshäst och blir intresserad, så är det att skaffa egen häst som gäller. Hur man håller hästarna kan variera – i mer glest befolkade områden som t.ex. Oregon, Washington State, New York och Colorado så kan man större marker och kan ha fler hästar, men här där jag bor är det så tätbefolkat så hästhållningen skiljer sig från vad vi är vana vid och tycker är okej. I Sverige har vi en annan syn på hur mycket plats en häst behöver. Här kan man ha en “horse property”, i princip en villa med ett stall och en paddock bakom huset. Reglerna om hur många hästar man kan ha på vilken yta kan se lite olika ut men det kan vara så begränsat att det är omöjligt för hästarna att kunna röra sig naturligt i alla gångarter.

Sin egen häst har Alexandra inackorderad.

– I mitt stall gör vi vårt bästa för att ordna för hästarna. Vi vill gärna ha islandshästar ihop, de vet ju vilka som är en rasfrände, och försöker kunna släppa ut dem tillsammans dagligen i alla fall. Men här finns anläggningar där hästarna står i små hagar på kanske 5×10 meter. Och där står de, och rids kanske två-tre gånger i veckan.

Influenser från andra discipliner

Hur ser kontakten ut med övriga hästar i USA? Där finns ju också andra gångartsraser?

– Jag har stött på några Missouri Fox Trotter. De har ju en annan typ av ridning än på våra hästar, de vill gärna ha dem lite travtaktiga, men de jag har stött på har snarare gått mot passtakt. Kunskapsnivån är inte så hög. Det är lätt att hamna där med islandshästarna också, folk köper en “gaited” häst och så har de kanske inte jättemycket hästerfarenhet överlag, och det kan vara svårt att få hjälp. Då kan det lätt bli fel, även om det är en fin häst med bra gångarter från början.

– I bästa fall kanske de är inackorderade och lär sig mer, men det beror ju också på var de står och vad det finns för kompetens där. Om man står i ett dressyrstall, vad kan man då får för hjälp?

En annan sak som kan färga vad man har för inriktning när man rider sin islandshäst i USA kan vara den hästbakgrund man har.

– Det är till exempel en del som rider distansritt på islandshäst och då kommer de ofta från den disciplinen. Men här där jag är så används de mest som “vanliga ridhästar” – man rider ut ihop, njuter av tillvaron och har kul. Det är inte så inriktat på träning.

“Lite som en tidsmaskin”

Det finns ett nationellt islandshästförbund i USA, men det har inte direkt lokalföreningar.

– Det är mer som att det finns stallklubbar på en del ställen, och det mesta arrangeras privat. Det nationella förbundet försöker få till arrangemang, och till exempel anordnas avelsvisningar, berättar Alexandra.

– Det finns personer som är jätteengagerade här – som till exempel Caeli Cavanagh som var med och tävlade på VM, Laura Benson som också finns mycket på sociala medier, Virginia Lauridsen i Iowa som är väldigt involverad i avelsarbetet och så Will och Ásta. Men tävlingarna här är ju små som lokalklubbstävlingar på 90-talet, alla känner varandra, man går och äter lunch ihop… det är väldigt mysigt!

Som en tidsmaskin?

– Ja, lite som en tidsmaskin!

USA i siffror:

USA blev medlemmar i FEIF 1988, samma år som Storbritannien.

Källa: feif.org, siffrorna avser 2024