Hästvälfärdsbloggen: När trygghet skapar lärande – fortbildningsdag med fokus på motorisk inlärning

Svenska Islandshästförbundet fortsätter att arbeta för att stärka kunskapen och sprida ökad förståelse för modern forskning och aktuella perspektiv på hur både människor och hästar lär, utvecklas och fungerar. Som en del i detta arbete arrangerades den 26 april en fortbildningsdag för ridledare, ridlärare och tränare på Grindtorps Gård i Åkersberga med Serena Jöngren, legitimerad fysioterapeut samt verksam som föreläsare och instruktör inom utbildning med fokus på rörelse som friskvård.

Under dagen fick ridlärare, tränare och andra intresserade ta aktiv del av både teori och praktiska övningar kring motorisk inlärning, betingning, kontextdesign, stressreglering och samspelet mellan häst och människa. Temat kretsade kring en central fråga: hur skapar vi förutsättningar för nyfikenhet, trygghet och hållbart lärande – både hos hästar och människor?

En återkommande diskussion under dagen var att undervisning inte enbart handlar om att lära elever att rida, utan också om att lära dem att förstå hästen som biologisk varelse. Flera av de yrkesverksamma deltagarna lyfte vikten av att utveckla verksamheten från traditionell ridskola till en mer holistisk hästskola, där eleverna får större kunskap om hästens beteende, behov och kommunikation.

Det handlar om att utbilda människor som kan läsa hästen, tolka dess signaler och bygga en relation grundad i ömsesidig förståelse – oavsett om det gäller daglig hantering, träning från marken eller uppsutten ridning. Först när eleven får verktyg att förstå hästen blir ridningen mer än teknik; den blir ett samspel där både häst och människa ges bättre förutsättningar att lyckas.

En av dagens viktigaste slutsatser var att trygghet är en förutsättning för nyfikenhet och utforskande beteende. När häst eller människa upplever otrygghet aktiveras kroppens försvar, vilket påverkar både känslor, tankeprocesser och rörelseförmåga. Smärta, spänning och motstånd kan därför ofta vara uttryck för otrygghet snarare än ovilja.

Ju större grundtrygghet, desto bättre stresstålighet och förmåga att hantera nya situationer – där lärande kan ske. Det betyder alltså att undervisning inte ska vara utan utmaning. Tvärtom behövs utmaning för utveckling, men den behöver komma i en form och i en takt som individen kan ta emot.

Serena beskrev lärande som något som sker i den så kallade gula zonen – ett tillstånd där individen känner sig trygg men samtidigt utmanas lagom mycket. Det är här som nyfikenhet, fokus och utforskande får bäst förutsättningar och där verklig utveckling kan ske.

I den gröna zonen finns hög trygghet men för liten utmaning. Situationen upplevs som säker och bekväm, men ger begränsade möjligheter till utveckling eftersom individen inte behöver anpassa sig eller prova nya lösningar.

I den röda zonen blir stressen för hög och tryggheten för låg. Då riktas energi mot att hantera obehag eller osäkerhet snarare än mot att lära, vilket gör effektiv inlärning svår eller omöjlig.

Den gula zonen handlar alltså om balans mellan trygghet och utmaning. För ridlärare och tränare blir uppgiften att hitta rätt kombination av stöd och utmaning för både häst och människa. Det kräver närvaro, lyhördhet och förmåga att anpassa övningen efter situationen snarare än att följa en färdig mall.

En viktig del av föreläsningen handlade om hur hästars och människors nervsystem ständigt påverkar varandra. Våra känslor, vårt kroppsspråk, vår andning och våra rörelsemönster signalerar trygghet eller otrygghet och påverkar direkt samspelet mellan häst, ryttare och instruktör.

Genom att tona in till hästen, uppgiften och den omgivande miljön kan vi skapa bättre förutsättningar för samreglering – det vill säga att hjälpa varandra att hitta ett mer balanserat och funktionellt tillstånd. När instruktören är trygg och närvarande ökar möjligheten att både elev och häst känner sig trygga och kan fokusera på uppgiften. Det handlar inte om att helt undvika stress, utan om att kunna anpassa aktiveringsnivån så att den stödjer koncentration, lärande och rörelse.

En central utgångspunkt under dagen var att trygghet och god inlärning bygger på att grundläggande behov är tillgodosedda. Sömn, näring, rörelse, social kontakt och lagom stimulans utgör basen för ett välfungerande nervsystem – både hos hästar och människor.

För hästen handlar det bland annat om tillgång till flock, fri eller regelbunden tillgång till grovfoder samt möjlighet till naturlig och varierad rörelse. När dessa behov tillgodoses ökar förutsättningarna för fysisk och mental balans, vilket i sin tur stärker hästens förmåga att hantera stress, lära sig nya saker och fungera väl i träning och vardag.

Samma grundprinciper gäller för människan. När våra basala behov är uppfyllda och nervsystemet befinner sig i ett mer reglerat tillstånd förbättras förmågan till koncentration, problemlösning, rörelse och återhämtning. Det blir en viktig påminnelse om att lärande inte bara sker i huvudet, utan i hela kroppen och i relation till den miljö vi befinner oss i.

Ett annat viktigt tema var betydelsen av autonomi och självbestämmande. När häst och människa upplever att de har möjlighet att påverka situationen ökar tryggheten, stresståligheten och säkerheten. Serena betonade att den som fattar beslut också är den som lär sig.

Detta hänger nära samman med begrepp som agens och self-efficacy – tron på den egna förmågan att påverka och lyckas. I undervisningen kan det handla om att ge eleven tydliga ramar, men också möjlighet att själv känna efter, prova, välja och reflektera. För hästen kan det handla om att skapa situationer där den får tid att förstå uppgiften och möjlighet att svara utan onödig press.

Lärande är sällan en rak väg. Serena beskrev hur utveckling ofta går igenom en period av osäkerhet och kaos innan en ny och mer effektiv lösning etableras. Först kan nervsystemet förenkla och skapa spänning eller låsningar. Därefter följer en fas där gamla mönster släpper och prestationen tillfälligt kan försämras. Slutligen hittar individen en mer hållbar lösning.

Att våga stanna kvar i denna process är avgörande för utveckling. Det får helt enkelt vara fult innan det blir fint. För både elev och instruktör kan detta vara en viktig pedagogisk insikt: tillfälligt sämre prestation behöver inte betyda misslyckande, utan kan vara en del av att kroppen håller på att organisera om sig.

Utforskande och problemlösning av meningsfulla uppgifter är kraftfulla verktyg för inlärning. Små förändringar i sits, balans och hjälpgivning kan ge stora effekter och hjälpa ryttaren att förstå sambanden mellan rörelse och resultat. När eleven får upptäcka skillnader själv skapas ofta en djupare och mer hållbar förståelse.

På ridskolor, där elever ofta har begränsad tid i sadeln och ibland för lite tid för annan hästkunskap, blir det särskilt viktigt att komplettera ridningen med avsutten träning, reflektion och praktisk förståelse för hästen. Det kan handla om balansövningar, kroppsmedvetenhet, observation av hästens signaler och samtal om varför olika uppgifter fungerar som de gör.

Serena gjorde också skillnad mellan två sätt att lära. Explicit inlärning är medveten, instruktionsstyrd och ofta mer kortsiktig. Implicit inlärning är mer erfarenhetsbaserad, omedveten, har ett yttre fokus på uppgift och omgivning och är mer långvarig.

I praktiken handlar det inte om att välja det ena eller det andra, utan om att förstå när olika former av instruktion hjälper. Genom att skapa tydliga uppgifter och relevanta miljöer kan vi låta kroppen organisera sig naturligt, med fokus på uppgiften snarare än på varje detalj i rörelsen.

Ett av dagens mest inspirerande budskap var att målet med undervisning är att eleverna på sikt ska bli mer självständiga och inte behöva instruktören för de grundläggande delarna. Genom att stärka självständighet, förståelse och förmågan att observera och analysera utvecklas ryttare som själva kan ta ansvar för sitt lärande och sin relation till hästen.

Detta ligger nära tanken om hästskola snarare än enbart ridskola. Undervisningen ska inte bara ge färdigheter för stunden, utan bygga kunskap, omdöme och förmåga att fatta kloka beslut tillsammans med hästen.

Ett återkommande budskap under dagen var betydelsen av utforskande rörelse. Både hästar och människor behöver få möjlighet att prova olika lösningar, känna efter och successivt hitta fler funktionella sätt att röra sig. Variation i rörelser, miljöer och uppgifter ger nervsystemet rikare information och skapar bättre förutsättningar för balans, koordination och anpassningsförmåga.

När vi tillåter häst och ryttare att utforska – snarare än att enbart sträva efter ett perfekt utförande – utvecklas inte bara teknik och prestation, utan också kroppskännedom, självförtroende och förståelse.

Fortbildningsdagen avslutades med en rundtur på Grindtorps Gård, där deltagarna fick ta del av anläggningens Active Stable – ett system som främjar hästens naturliga behov av rörelse, social kontakt och individanpassad tillgång till grovfoder. Deltagarna fick också höra mer om gårdens kvalitetsmärkta hästverksamhet och hur anläggningen är utformad med hästvälfärd och långsiktig hållbarhet i fokus.

Fortbildningsdagen med Serena Jöngren gav nya perspektiv på hur hästar och människor lär tillsammans. Genom att fokusera på trygghet, nyfikenhet, utforskande rörelse genom utmanade och meningsfulla uppgifter, funktionell stressreglering och genom att vara medvetna om att klassisk- och operant betingning ständigt sker, kan vi skapa bättre förutsättningar för både prestation, hästvälfärd och långsiktig utveckling.

Det handlar ytterst om att bygga undervisning där både häst och människa får möjlighet att förstå, påverka och växa tillsammans.

Läs mer om SIF på www.icelandichorse.se
/Sabina Anderberg
Ordförande SIF Utbildning

Som en del av Svenska Islandshästförbundets (SIF) arbete med utbildning, fortbildning och hästvälfärd genomfördes i mars ett fortbildningstillfälle med teori och praktik med Traudi Björling. Traudi är ridlärare och tränare med omfattande erfarenhet av att utbilda ryttare på olika nivåer. Hennes undervisning har ett tydligt fokus på ryttarens sits, inverkan och kommunikation med hästen.

Hur påverkar ryttaren egentligen hästen – och hur mycket handlar det om oss själva snarare än hästen? Det var en av de centrala frågorna under fortbildningsdagen, där fokus låg på ryttarens grundsits, inverkan och ansvar i kommunikationen med hästen.

Ett återkommande tema var att det ofta läggs stort fokus på vad hästen ska göra – men att det i själva verket är det ryttaren som måste förstå sin egen kropp och hur hjälperna påverkar hästen.

Ryttaren är aldrig färdiglärd. För att kunna utveckla hästen måste vi först utveckla vår egen kroppskontroll, tajming och förståelse. Brister i kommunikationen ligger sällan hos hästen, utan i hur vi som ryttare förmedlar våra signaler.

Hästens välfärd är nära kopplad till hur den upplever sin situation och hur väl den förstår vad människan vill. När ryttarens signaler är otydliga, motstridiga eller svåra att tolka ökar risken för missförstånd, stress och osäkerhet hos hästen.

Otydliga eller kontraproduktiva hjälper kan leda till att hästen upplever obehag, tappar balans eller får svårt att utföra det som efterfrågas. En obalanserad ryttare kan dessutom skapa felaktiga kraftöverföringar i hästens kropp. Redan små avvikelser i sitsen kan få stor påverkan – exempelvis kan en förskjutning på bara någon centimeter innebära en stor ojämn belastning.

När ryttaren däremot är balanserad, tydlig och konsekvent i sin kommunikation ökar hästens möjlighet att förstå uppgiften, känna sig trygg och utföra arbetet med mindre stress och större fysisk lätthet.

En funktionell grundsits lyftes som helt avgörande för både prestation och välfärd:

• Stigbygeln under fotens bredaste del
• Fjädrande häl och fotled
• Avslappnade ben utan att knipa
• Mjukt och följsamt säte
• Oberoende hand med fjädrande armbåge

Sitsen ska vara stabil men samtidigt rörlig. Spänningar i kroppen – till exempel i ben eller säte – påverkar direkt hästens möjlighet att röra sig korrekt och lösgjort.

Stor vikt lades vid förståelsen för hjälpernas samspel. En halvhalt beskrevs som en kombination av drivning, förhållning och eftergift – där tajmingen är avgörande.

På böjt spår används diagonala hjälper, där yttertygel och innerskänkel samverkar. För att hjälpen ska gå igenom hästens kropp krävs att ryttaren har balans och koordination. Annars “fastnar” signalen och når inte fram till bakbenen. När vi talar om diagonala hjälper menar vi inte bara yttre tygel och inre skänkel. Den andra diagonalen – inre tygel tillsammans med yttre skänkel – är lika viktig för att få en balanserad och begriplig kommunikation med hästen.

En central del i ridningen är att skapa rotation i hästens bogar. Utan den blir hästen varken riktigt lösgjord, korrekt i sin halsposition eller genuint böjd genom kroppen. Med rätt rotation kan hästen släppa spänningar, sänka halsen på ett naturligt sätt och arbeta igenom hela sin kropp.

Under eventet delade Traudi även med sig av konkreta tips på övningar som hjälper ryttaren att utveckla sin sits, balans och inverkan. En av de övningar som lyftes var ”Diamanten”, en ridövning som syftar till att förbättra ryttarens precision, liksidighet och förmåga att samordna hjälperna.

Genom att rida i ett diamantformat mönster får ryttaren möjlighet att arbeta med övergångar mellan rakt och böjt spår, samtidigt som fokus ligger på att bibehålla balans, rytm och korrekt hjälpgivning. Övningen tydliggör hur ryttaren påverkar hästens bogar, bakben och riktning – och ställer krav på att hjälperna samverkar.

Övningen kan anpassas efter nivå och användas både för att förbättra grundridningen och för att utveckla mer avancerad kontroll. Den blir därmed ett konkret verktyg för att omsätta teori om sits och inverkan i praktiken.

Hästen är ett flyktdjur och reagerar när den inte förstår. Det innebär att många problem inte handlar om ovilja, utan om bristande förståelse, styrka eller tydlighet i kommunikationen.

Det finns inga “lata” eller ”dumma” hästar – men det finns hästar som:

• inte förstår uppgiften på grund av brister i människans utbildning av hästen
• inte har de fysiska förutsättningarna
• påverkas av otydliga signaler från ryttaren

En korrekt utbildad och lösgjord häst, i kombination med en tydlig ryttare, skapar förutsättningar för hållbar träning.

En viktig insikt är att hästens utbildningsskala inte kan uppnås utan att ryttaren utvecklas i sin utbildningsskala.

Ryttaren behöver:

• balans och liksidighet
• kroppskontroll och koordination
• förståelse för hjälpernas funktion och tajming

Först när ryttaren uppnår detta kan hästen utvecklas korrekt.

Ridning handlar inte bara om teknik – utan också om kunskap och förhållningssätt.

Det betonades att vi behöver:

• sluta beskriva hästar som “dumma” eller “lata”
• ta ansvar för vår egen inverkan
• kontinuerligt utveckla vår förståelse

Ridskolan spelar här en avgörande roll – både för barn och unga och för att skapa en långsiktig grund av kunskap, ansvar och hästvälfärd. Ridskolan kan även vara en plats för gemenskap, glädje och sammanhang.

En central del som lyftes under eventet var ridlärarens roll. Att vara ridlärare handlar inte enbart om att instruera – utan om att analysera ekipaget, förstå orsaker bakom det man ser och välja rätt åtgärd vid rätt tidpunkt.

En viktig del av pedagogiken är att kunna skilja på vad som kan förbättras här och nu, och vad som kräver mer långsiktigt arbete. Vissa saker kan korrigeras direkt genom tydligare hjälper, bättre sits eller justerad tajming. Andra delar – såsom styrka, balans, liksidighet eller inlärning hos hästen – kräver tid, systematik och tålamod.

Ridläraren behöver därför kunna prioritera: vad är mest relevant för ekipaget i detta skede? Vad skapar störst positiv effekt för både häst och ryttare? Och hur kan instruktionen anpassas så att ryttaren faktiskt förstår och kan omsätta den i praktiken?

Det handlar också om att möta ryttaren där den befinner sig – att bryta ner komplexa moment, skapa förståelse och bygga progression. En skicklig ridlärare ger inte bara svar, utan hjälper ryttaren att utveckla sin egen känsla och förmåga till analys.

På så sätt blir ridläraren en nyckel i arbetet med både prestation och hästvälfärd – genom att bidra till tydligare kommunikation, bättre förutsättningar och en mer hållbar utveckling för ekipaget.

Även utrustningen har en direkt påverkan på hästens välbefinnande och möjligheten till korrekt kommunikation. Under eventet lyftes flera exempel på hur små detaljer kan få stora konsekvenser.

Ett pannband som hänger för långt ner kan skapa obehag och skador kring ögat. Bett som är för korta eller för långa kan ge ojämn inverkan i munnen, en för hårt spänd eller felaktigt anpassad nosgrimma kan begränsa hästens möjlighet att röra käken och uttrycka sig naturligt.

Även sadelns passform är avgörande – en trång eller felanpassad sadel påverkar hästens rörelsemönster, balans och möjlighet till lösgjordhet. Utrustning som inte är korrekt anpassad riskerar att skapa motstånd, spänningar eller missförstånd i kommunikationen. Det kan i sin tur leda till att problem felaktigt tolkas som tränings- eller beteendefrågor, när orsaken i själva verket är fysisk påverkan.

Felaktig utrustning i kombination med obalans hos ryttaren kan skapa betydande belastning och obehag för hästen. Många ryttare har alldeles för långa stigläder. Man kan inte ha en korrekt sits och balans med för långa stigläder.

Att regelbundet se över utrustningen och våga ifrågasätta det som inte fungerar är därför en viktig del av ansvaret som ryttare och ridlärare eller tränare – och en grundförutsättning för god hästvälfärd.

Ridning handlar om kommunikation och samspel – som en pardans där båda parter behöver förstå varandra. I en välfungerande dans är signalerna små, tydliga och följsamma. Den ena leder, men bara så mycket att den andra kan svara utan motstånd. Om signalerna blir för stora, otydliga eller motstridiga uppstår obalans, och samspelet bryts.

På samma sätt fungerar kommunikationen mellan ryttare och häst. Ryttaren behöver vara tydlig, konsekvent och balanserad i sina signaler, samtidigt som hästen ges möjlighet att svara. Det handlar inte om att kontrollera, utan om att samspela.

Kommunikationen kräver kunskap, balans och kroppskontroll. När hjälperna är samordnade och i rätt timing uppstår en känsla av lätthet – där rörelsen flyter och samspelet fungerar. En avspänd och följsam sits, med en oberoende hand, kan till exempel bara utvecklas om stigbyglarna har rätt längd. Är de för långa försvinner svikten i fot- och knälederna, vilket påverkar ryttarens följsamhet negativt. En bakåtlutad sits är alltid ogynnsam. Den skapar spänningar i ryttarens kropp och därigenom även i hästens, vilket lätt leder till missförstånd i kommunikationen.

En stor del av hästens välfärd börjar hos ryttaren. Genom att utveckla sits, förståelse och inverkan skapas bättre förutsättningar för en hållbar och etisk hästhållning – där hästen ges möjlighet att förstå, prestera och må bra.

Läs mer om förbundets arbete och verksamhet på www.icelandichorse.se

/Sabina Anderberg
Ordförande SIF Utbildning

Torsdagen den 19 mars genomförde Svenska Islandshästförbundet (SIF) en digital lunchföreläsning med Elke Hartmann och Anna Baker som föreläsare. Föreläsningen var en del av en särskild fortbildningsinsats riktad till ridskolor, men vände sig även till privata instruktörer och andra med intresse för hästträning.

Föreläsningen är en del av SIF långsiktiga arbete med att stärka och främja hästvälfärdsfrågor inom islandshästverksamheten, genom att sprida och utveckla kunskap- och utbildningsinsatser för ett etiskt och vetenskapligt förankrat förhållningssätt till träning och hantering av hästar.

Föreläsningen handlade om de utbildningskort som tagits fram som stöd för ridlärare, instruktörer och elever i undervisningen om de grundläggande träningsprinciperna.

Innehållet i utbildningskorten baseras på principer framtagna av International Society for Equestrian Science (ISES). Principerna vilar på både vetenskaplig evidens och beprövad praktisk kunskap, och syftar till att främja en välfungerande och hållbar relation mellan häst och människa. De är tillämpbara i all hantering, träning och utbildning av hästar, och ger stöd till alla som hanterar eller tränar hästar att göra detta på ett etiskt sätt, med hänsyn till hästens natur och hur den lär sig.

Elke och Anna har tillsammans med Mari Zetterqvist Blokhuis tagit fram korten. Under en och en halv timme fick deltagarna en fördjupad inblick i kortens innehåll och uppbyggnad. Totalt omfattar materialet tio principer, där varje princip presenteras på ett eget kort med en unik färg. På kortens framsida beskrivs principens grund och bakgrund, medan baksidan på ett pedagogiskt sätt uppmuntrar till reflektion och diskussion samt ger stöd i hur principen kan tillämpas i praktiken. Korten innehåller även pedagogisk grafik som underlättar förståelsen.

Under föreläsningen fick deltagarna också konkreta tips på hur korten kan användas i undervisningen – till exempel genom att låta en princip vara tema för en lektion eller en kurs. Det lyftes även hur arbetet kan anpassas efter elever på olika nivåer, så att fler får möjlighet att ta del av och utveckla sin förståelse för etisk hästträning utifrån sin egen nivå.

Hos Isa Lotfi på Skyttorp Islandshästar har korten använts på kvällslektionerna som teori för alla grupperna. Varje vecka går man igenom ett kort, en princip, och ridlektionen läggs sedan upp utefter vad man pratat om. På så sätt har principerna varit en röd tråd på ridskolan och styrt upplägget av terminen. I höst kommer Dottír idrottsförening, via distriktet Östra Svealands islandshästförbund, att genomföra en särskild satsning för ungdomar med fokus på utbildningskorten. Satsningen syftar till att skapa utrymme för reflektion och diskussion kring de grundläggande träningsprinciperna, och ge unga ryttare verktyg för att utveckla ett medvetet och etiskt förhållningssätt till hästträning.

Korten finns tillgängliga att läsa på HästSverige här, och går att beställa i fysisk form här.

Stort tack till alla som deltog och till Elke och Mari för föreläsningen.  

/Isabella Åstrand Rinaldo

Läs mer om SIF på www.icelandichorse.se

Kontakt Sabina Anderberg sabina.anderberg@icelandichorse.se

Hästvälfärd på tävling är en central fråga inom ridsport och där är islandshäst inget undantag. En aspekt som fått allt större uppmärksamhet de senaste åren är munskador hos hästar på tävling – hur vanliga de är, vad som orsakar dem och hur de kan förebyggas.

Tack vare en app för utrustningskontroll kan vi nu få ta del av preliminära resultat från de obligatoriska utrustningskontroller som utförs på alla tävlingar. De ger en bild av problemets omfattning och kanske också ledtrådar till orsaken.

Munskador hos hästar på tävling är ett komplext ämne som kräver både fakta och eftertanke. Med hjälp av ny teknik och ökad datainsamling får ridsporten nu bättre verktyg att fatta välgrundade beslut – alltid med hästens välfärd i centrum.

Utrustningskontroller har länge varit en självklar del av tävlingsverksamheten. Syftet är att säkerställa att hästen tävlar med tillåten och korrekt anpassad utrustning och att den inte får skador eller sår under tävlingen. Utrustningskontrollen utförs enligt en standardiserad metod och eventuella skador värderas enligt ett protokoll som är gemensamt för alla länder inom FEIF. Protokoll och vägledning för utförande av kontrollen finns i olika dokument som finns publicerade på FEIF:s hemsida. Reglerna för tillåten utrustning finns i FEIF Sport Rules and Regulations, som uppdateras 1 april varje år.

I kontrollen inspekterar en domare skoning, väger skyddsmaterial, mäter längden på spöet och kontrollerar att all utrustning är korrekt tillpassad. Sår och skador i mun eller på benen registreras och poängsätts utifrån allvarlighetsgrad. Gamla sår eller ärr ger inga poäng alls medan blödande sår i munnen ger 4 poäng. Typiska skador som ger poäng, fast lägre, är blåmärken, gamla sår som gått upp igen eller små sår som inte blöder. Om en häst får 4 poäng eller mer i en utrustningskontroll diskvalificeras ekipaget.

Kontrollerna har historiskt sett varit svåra att sammanställa och analysera i större skala. Ett verktyg för sammanställning och lagring av jämförbara data har hittills saknats. FEIF-domaren och IceTest-utvecklaren Lutz Lesener tog därför fram en ny digital lösning för utrustningskontroller. En app, kopplad till IceTest, finns nu färdig med hela utrustningskontrollen inbyggd i appen.

Den nya appen gör det möjligt för domare och funktionärer att genomföra utrustningskontroller enligt gällande regelverk, samtidigt som resultaten automatiskt arkiveras. Skador i mun eller ben graderas efter en allvarlighetsskala, där till exempel gamla ärr inte ger några poäng alls medan aktivt blödande sår i munnen ger 4 poäng. Ett ekipage som får 4 poäng eller mer blir diskvalificerade.

Hittills har omkring 6 000 utrustningskontroller registrerats i systemet. Resultaten visar:

• cirka 1 % av kontrollerade ekipage uppnådde 4 poäng eller mer och blev därför diskvalificerade
• Skadefrekvensen totalt var cirka 15 %

Siffrorna ligger i linje med tidigare studier och stärker tillförlitligheten i materialet. De utrustningskontroller som utfördes på Svenska Mästerskapen på Romme 2025 ingår i de 6000 registreringarna. Skadefrekvensen både totalt och för ekipage som nådde 4 poäng eller mer på SM ligger helt i paritet med det totala resultatet.

När skadorna analyserades närmare framkom ett tydligt mönster: över 90 % av de registrerade skadorna var munrelaterade. Det handlar i de allra flesta fall om lindriga förändringar, såsom mindre tryckmärken eller irritationer, som inte leder till diskvalificering eller bestraffning.

Detta är en viktig nyans i debatten. Förekomsten av munskador betyder inte automatiskt att regelbrott sker, men den visar att munnen är ett särskilt utsatt område – och därmed ett viktigt fokus för både ryttare och funktionärer.

Datamaterialet ger också värdefulla insikter om risk- och skyddsfaktorer:

• Nosgrimmor: Hästar med engelsk nosgrimma uppvisade en lägre risk för munskador jämfört med andra typer.
• Ålder: Yngre hästar hade högre skadefrekvens, vilket kan kopplas till utbildningsnivå och spänningsgrad.
• Kön: Hingstar visade en något högre risk än ston och valacker.
• Tävlingssituation: Skador var vanligare i finaler än i tidigare omgångar, troligen på grund av ökad anspänning och intensitet.

Resultaten pekar på att utrustningskontroller inte bara är ett regelverktyg, utan också en viktig källa till kunskap om hästvälfärd. Genom att systematiskt samla in och analysera data kan ridsporten identifiera mönster, justera rekommendationer och förebygga problem innan de blir allvarliga.

Det handlar inte om att skuldbelägga ryttare, utan om att skapa bättre förutsättningar för både häst och människa.

Det insamlade materialet kommer nu att publiceras i samarbete med ett universitet för vidare vetenskaplig analys. Förhoppningen är att resultaten ska bidra till:

• Förbättrade riktlinjer för utrustning
• Ökad medvetenhet kring riskfaktorer
• En fortsatt utveckling mot en mer hållbar, hästvänlig och transparent tävlingssport

Läs mer om SIF:s arbete här.

/Gunilla Lindgren, SIF Tävling

Användningen av utrustning på hästen engagerar många av flera olika skäl. I grunden handlar det inte om material, färger eller märken och mänskligt tyckande, utan om hästens behov, reaktion och välfärd. Det avgörande för utrustning är funktion, korrekt individuell tillpassning och kunskap om hur och när utrustningen används – från något så vardagligt som grimma och grimskaft till träns, bett, kapsoner, boots, täcken, sadelunderlägg och sadlar. Ja allt vi sätter på hästen för hantering, träning och tävling.

Frågan berör alla som verkar inom hästsektorn och som hanterar och använder häst och utrustning – ryttare, tränare, utbildare, domare, uppfödare, ridskole- och turridningsverksamheter samt hästägare – oavsett disciplin eller ambitionsnivå. Tillverkare, återförsäljare och utprovare är också en del av ansvarskedjan och behöver säkerställa att produkter och rådgivning bygger på kunskap och hänsyn till hästens välfärd.

Jordbruksverket påbörjade i höstas en översyn av hur utrustning används i relation till hästvälfärd och hur lagstiftning, kunskap och praktik samspelar. Arbetet berör bland annat bestämmelser i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av häst (SJVFS 2019:28, saknr L 17).

Som en del av översynen har en enkät i början på året skickats ut till förbund och organisationer för att samla in erfarenheter och perspektiv kring risker, utmaningar och förebyggande åtgärder. Det har även varit en workshop dit flera olika aktörer bjöds in. Det är positivt att myndigheten både ser över regelverket och samtidigt bjuder in sektorn till dialog. För att regler ska få effekt behöver de vara både kunskapsbaserade och praktiskt tillämpbara.

Svenska Islandshästförbundet och SIF Avel har deltagit i arbetet genom att förankra enkätfrågorna i dialog med yrkesverksamma inom verksamheten. I en sådan här process är det viktigt att de som arbetar nära hästarna får komma till tals och bidra med sin kunskap och erfarenhet.

Arbetet med enkätens frågor har visat att frågor kring utrustning sällan är entydiga eller enkla. Samma utrustning kan fungera väl i ett sammanhang och skapa problem i ett annat. Ofta är det kunskap, korrekt tillpassning, syfte och timing – snarare än den enskilda utrustningsdetaljen i sig – som avgör. Avgörande är alltid hästens individuella förutsättningar och behov, i kombination med människans kunskap och sätt att använda utrustningen.

Inom islandshästsporten genomförs utrustningskontroller på slumpvis utvalda ekipage samt på samtliga finalekipage. Vid kontrollerna granskas både utrustningen och eventuella tecken på skador, exempelvis i mun eller på ben. För att säkerställa likvärdig hantering inom hela FEIF används digital dokumentation som möjliggör enhetliga bedömningar och uppföljning över tid.

International Federation of Icelandic Horse Associations (FEIF) har en särskild Equipment Group som granskar och beslutar om vilken utrustning som är tillåten. Sedan 2023 gäller en lista över tillåten utrustning, giltig för avel, utbildning, fritidsridning och sport. Listan uppdateras årligen den 1 april och syftar till att säkerställa att hästar rids och visas med så liten mekanisk och yttre påverkan som möjligt.

Detta är en del av det bredare arbetet för att stärka förtroendet för hästsporten och visa att hästvälfärd prioriteras – i regelverk, i utbildning och i praktisk tillämpning.

All utrustning kan orsaka obehag om den är felaktigt använd eller bristfälligt tillpassad. Riskområden som ofta lyfts är sadeltillpassning, bett och nosgrimmor, men i praktiken och i vardagen kan varje del av utrustningen påverka hästens komfort och rörelsefrihet.

Hästar kan uttrycka obehag på subtila sätt, vilket ställer krav på uppmärksamhet och förmåga att läsa signalerna. För att tidigt upptäcka och förebygga problem behövs kunskap, reflektion och samverkan – oavsett om man är yrkesverksam eller har hästen som fritidsintresse. Det kräver också civilkurage att våga säga ifrån när något inte är bra för hästen.

Det räcker inte heller att tala om utrustning i generella termer. Hästens individuella förutsättningar är alltid avgörande. Hästar skiljer sig åt i kroppsform, muskulatur, proportioner och rörelsemönster – både mellan raser och mellan individer. Det som fungerar väl för en häst kan vara direkt olämpligt för en annan.

Utrustning som inte tar hänsyn till dessa individuella variationer kan orsaka tryck, begränsad rörelse eller obehag, även om den i sig är korrekt utformad. ”One size does not fit all” gäller i hög grad inom hästhållning. Hästens kropp kan förändras över tid – genom ålder, träning, vila och belastning. Därför behöver utrustning alltid ses över regelbundet och anpassas efter hästens aktuella förutsättningar.

Olika discipliner har delvis olika traditioner kring utrustning. Men hästens fysiologi och grundläggande behov är desamma oavsett disciplin. Det ger oss en gemensam utgångspunkt – och ett gemensamt ansvar. En häst är en häst i de flesta avseenden.

De allra flesta använder utrustning i god tro och med ambitionen att göra rätt för hästen. Ofta söker man råd i sin närmiljö – från tränare, stallkamrater eller andra erfarna personer. Samtidigt behöver vi reflektera över vilken kunskap råden bygger på. Sociala medier eller enskilda erfarenheter kan inte ersätta korrekt professionell kompetens och fördjupad förståelse.

Vardagsutrustning som bett, sadlar, barbackasadlar, sadelgjordar, nosgrimmor, pannband, täcken och boots kan alla innebära risker för obehag om den används utan tillräcklig kunskap om funktion, tillpassning och syfte. Att ta ansvar för hästvälfärd innebär därför också att ta ansvar för sin egen kunskapsutveckling. Det handlar om att söka flera perspektiv, använda kvalificerad rådgivning och våga ompröva både utrustning och arbetssätt. Utrustning ska bidra till funktion och hållbarhet – inte användas som genväg i träningen eller styras av modeströmningar.

Utrustningsfrågor är komplexa och det krävs ett sakligt samtal som bygger på fakta och evidens, snarare än personligt tyckande. Hästvälfärd kopplat till utrustning avgörs inte enbart av en lista över tillåtna eller förbjudna produkter, utan av hur människor använder dem – i vardagen. Utveckling framåt kräver mer dialog, utbildning och professionellt omdöme. Oavsett om vi möts i avel, utbildning, tävling eller fritidsridning behöver hästens perspektiv vara den gemensamma utgångspunkten.

Det återstår att följa utvecklingen av översynen och ta del av de samlade resultaten. Förhoppningen är att processen leder till ett regelverk som är tydligt, kunskapsbaserat och praktiskt tillämpbart – och som stärker hästvälfärden i hela sektorn.

Läs mer

På Jordbruksverkets webbplats finns författningssamlingen i sin helhet samt information om skötsel och stallmiljö för hästar. Skötsel och stallmiljö för hästar – Jordbruksverket.se.

Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW, SLU) erbjuder också kunskap om tillpassning och användning av utrustning. Utbildning, träning och tävling med hästens välfärd i centrum | slu.se

FEIF:s General Rules and Regulations. Equipment 2025 | FEIF  OBS! Uppdateras 1 april 2026

Svenska Islandshästförbundet

/Sabina Anderberg

På uppdrag av Svenska Islandshästförbundet (SIF) och med finansiering från Agria har SLU-forskarna Anna Lundberg och Jenny Yngvesson, tillsammans med MSc-studenten Ronja Bergh, arbetat fram ett protokoll för att följa hästars beteende under tävlingsmoment. Anna och Jenny har även tagit fram ett protokoll för att bedöma hästvälfärd vid inhysning på tävlingsplatsen.

Protokollet för inhysning omfattar inte enbart beteenden, utan fokuserar framför allt på de resurser hästarna har tillgång till samt vilka möjligheter hästägare, ryttare och hästskötare har att sköta hästarna och tillgodose deras grundläggande behov på tävlingsplatsen på ett så bra sätt som möjligt.

Syftet med protokollet för beteende under tävling är att kartlägga både konfliktbeteenden och beteenden som kan tyda på positiv hästvälfärd. Protokollet är inte avsett att bedöma enskilda ekipage, utan ger en övergripande bild av hästvälfärden vid en enskild tävling.

Efter en framtida utbildning av SIF:s egna observatörer kommer protokollet kunna användas för att följa eventuella förändringar i hästvälfärden under tävlingsmomenten. Sådana förändringar kan i sin tur till exempel förhoppningsvis kunna leda till ytterligare förbättringar och justeringar i tävlingsreglementen eller till ytterligare utbildningsinsatser för ryttare.

Arbetet med välfärdsprotokollen inleddes vid Sport-SM i Romme sommaren 2025, där de första versionerna testades i fält. Testerfarenheterna ledde till justeringar för att observationerna skulle vara möjliga att genomföra under pågående tävlingsritter, samt för att ge större flexibilitet vid bedömning av inhysningen. Protokollen förfinades därefter ytterligare vid Gaedingakeppni- SM (GK) på Margaretehof i augusti 2025.

Protokollen användes även i samband med World Cup Tölt under SIHS-evenemanget på Strawberry Arena i november 2025. Denna tävlingsplats skiljer sig på flera sätt från de båda SM-tävlingarna, vilket gav ytterligare värdefulla erfarenheter i arbetet med att utveckla och anpassa protokollen till olika typer av tävlingsmiljöer.

Beteendeprotokollet färdigställs nu av Ronja Bergh som en del av hennes examensarbete vid SLU:s mastersprogram i Animal Science. I detta arbete ingår även ett förslag till upplägg för utbildning av SIF:s egna observatörer.

Samtidigt färdigställer Anna Lundberg och Jenny Yngvesson två versioner av protokollet för inhysning av tävlingshästar. Den ena versionen riktar sig till hästägare, ryttare och hästskötare och möjliggör självvärdering som underlag för dialog med tävlingsarrangörer kring hur hästarnas behov kan tillgodoses på tävlingsplatsen. Den andra versionen riktar sig till arrangörer och är tänkt som ett lättillgängligt verktyg i arrangörens förbättringsarbete, inklusive en kartläggning av de delar som redan fungerar väl ur ett hästvälfärdsperspektiv.

Projektet har en tydligt positiv ansats. I stället för att enbart leta fel kartläggs även de delar som fungerar väl och hur dessa kan stöttas vidare. Exempel på positiva välfärdsindikatorer under tävling är frustningar vid skrittpauser, länga tygeln en kort stund, ryttare som berömmer sina hästar med god timing och på ett sätt som hästen uppfattar som belönande, till exempel genom kli på halsen, samt mjukt slutna munnar och svansar som rör sig avslappnat i takt med gångarten.

Vid inhysning kan positiva välfärdsindikatorer vara tillgång till både vatten och salt i hagar eller boxar, bra uppstallning, goda möjligheter att hålla isär vattenhinkar och gödsel från olika hästar, god ordning i stallmiljöerna samt goda förutsättningar att rädda hästar vid brand eller annan olycka.

Arbetet inom SIF fortsätter löpande med att vidareutveckla och förfina protokollen. Målsättningen är att använda dem även under 2026 vid större tävlingssammanhang där förbundet har ett ansvar som arrangör eller medarrangör. Förhoppningen är också att utbildning av SIF:s egna observatörer kan inledas under 2026, gärna i samarbete med fler aktörer som delar ambitionen att stärka hästvälfärden och utveckla hållbara tävlingsmiljöer för både häst och människa.

Vi kommer i Hästvälfärdsbloggen löpande att dela med oss av de olika satsningar som genomförs – inom utbildning, föreningsliv och på tävlingsplatser – med fokus på hur de bidrar till ökad hästvälfärd, här i hästvälfärdsbloggen.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida. Har du tankar eller frågor kring arbetet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt. Kontakt sabina.anderberg@icelandichorse.se

/Sabina Anderberg

Att få njuta av våra hästar tillsammans ute i naturen är en central del av islandshästkulturen. För många av oss ryttare är det just på våra ridturer med varandra som gemenskapen, naturupplevelsen och samspelet med hästen får ta plats fullt ut. Samtidigt ställer ridning i grupp höga krav på kunskap och ansvar, både för hästens välfärd och för människors säkerhet.

Mot denna bakgrund har kursen Rida i grupp tagits fram i regi av Svenska Islandshästförbundet, med syftet att stärka en trygg, hållbar och ansvarsfull ridkultur i naturen.

Hästvälfärd är inte en abstrakt princip utan något som formas i våra vardagliga beslut. Hur uteritter planeras och genomförs samt hur vi anpassar tempo och terräng har direkt betydelse för både hästens och ryttarens välbefinnande.

Kursen utgår från hästens behov och belyser hur uteritter, när de genomförs med eftertanke, kan bidra till variation i träningen, ökad hållbarhet och stärkt välmående. Samtidigt tydliggörs ryttarens ansvar att ta hänsyn till hästens erfarenheter, utbildningsnivå och dagsform. Kursen betonar också vikten av kunskap genom att behandla allemansrätten, respekt för natur och djurliv samt dialog med markägare vid återkommande eller organiserad ridning. Vi vill på så sätt bidra till en inkluderande miljö där både hästar och ryttare kan utvecklas på ett hållbart sätt och fortsätta sprida glädje hos alla som deltar.

Kursen Rida i grupp är ett stöd för föreningar, ryttare och instruktörer inom Svenska Islandshästförbundet som vill arbeta aktivt med häst- och ryttarvälfärd i praktiken.

Islandshästen har genom historien varit en trogen följeslagare, formad i nära samspel med människan. Även i dag fyller den en viktig funktion, som bärare av glädje och naturupplevelse. För att islandshästen fortsatt ska ha en självklar plats i vår samtid krävs att vi använder den med respekt och ansvar. Det innebär att vi som hästägare kontinuerligt behöver reflektera över hur vi nyttjar hästen, samt hur vi kan anpassa användningen till vad hästen har förutsättningar för och mår bra av i dag.

/Kristine Barner, som på uppdrag av Svenska Islandshästförbundet inom hästvälfärdsprojektet har tagit fram den nya baskursen Rida i grupp

Rida i grupp kommer att utgöra del ett i en kommande ny Turledarutbildning som planeras att lanseras under 2026. Utvecklingen av den nya baskursen har genomförts inom ramen för ett hästvälfärdsprojekt som finansieras av Agria.

Läs mer om SIF:s baskurser

Mer information om förbundets arbete finns på SIF:s webbsida

Har du tankar eller frågor kring förbundets arbete med hästvälfärd? 
Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt.

/Sabina Anderberg, projektledare

Sedan många år tillbaka har Hippologi 1 varit en baskurs inom Svenska Islandshästförbundet (SIF). Kursen har varit obligatorisk för alla som vill vidareutbilda sig till ridledare, ridlärare eller tränare. Men precis som att vår kunskap om hästen hela tiden utvecklas, behöver också utbildningarna göra det. Förbundet behöver även fler behöriga som vill arbeta med att skapa, vidareutveckla och hålla förbundets kurser och utbildningar. Därför lanseras nu Hästkunskap 1.

Forskningen går framåt, nya insikter tillkommer och vi lär oss ständigt mer om hur vi bäst tar hand om våra hästar. Därför beslutade SIF Utbildning att uppdatera Hippologi 1, både innehållsmässigt och praktiskt. Målet var att säkerställa att kursen speglar dagens kunskapsläge, att fler behöriga kursledare utbildas – gärna även yngre – och att kursen kan hållas kontinuerligt. Genom att involvera hippologer och personer med utbildning på kandidatnivå från Hólaruniversitetet kan vi stärka kursens långsiktiga utveckling och inspirera yngre yrkesverksamma att arbeta med förbundets kurser.

Fem personer fick i uppdrag att uppdatera kursen och skapa den nya Hästkunskap 1 – Anni Berner, Charlotta Liedberg, Isabella Åstrand Rinaldo, Lisa Lantz och Malin Jansson. Samtliga personer är Hippologer med islandshästinriktning eller innehar BSc in Riding and Riding Instruction från Hólar University College.

Vad är nytt i kursen?

Den uppdaterade kursen tar ett större grepp om hästvälfärd och social licens, och upplägget är strukturerat kring defem domänerna för att ge en röd tråd:

1. Näring och vätskebalans
2. Fysisk miljö
3. Hälsa och fitness
4. Beteende och interaktioner
5. Mental hälsa

Utöver detta ingår även övergripande information om andra viktiga delar som islandshästens historia, doping, allemansrätten, utrustning och regelverk. Allt kursmaterial som används är öppet tillgängligt och kostnadsfritt från HästSverige – en oberoende kunskapsplattform som samlar tillförlitlig, forskningsbaserad information om häst.

Hästkunskap 1 kommer erbjudas digitalt (med hemuppgifter) flera gånger per år genom SIF. Den kräver inga förkunskaper och är därför öppen för alla som är medlemmar i en idrottsförening ansluten till SIF. En första pilotomgång testkörs i december genom idrottsföreningen Frigg.

Målsättningen är att kursen ska ge deltagarna den grundläggande kunskap som behövs för att på bästa sätt kunna ta hand om en islandshäst, träna på att förstå och läsa hästens signaler och därigenom bidra till ökat välmående. Kursen ska också säkerställa att viktig och korrekt information når ut till dem som behöver den genom att ges kontinuerligt flera gånger per år.

Kunskapshöjande insatser för medlemmar är ett av fokusområdena inom SIF:s hästvälfärdsprojekt. Syftet är att höja och säkra kunskapsnivån, stärka en gemensam begreppsförståelse och skapa ett mer enhetligt kunskapsstöd inom förbundet.

Utöver uppdragstagarna har både Hästvälfärdsprojektet och SIF Utbildning bidragit till kursen, som har  finansierats genom projektstöd från Agria.

Vad händer framåt?

Arbetet pågår löpande. I hästvälfärdsbloggen delar vi med oss mer om de olika satsningar som nu genomförs – både i utbildningar, i föreningslivet och på tävlingsplatser.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida Svenska Islandshästförbundet

Har du tankar eller frågor kring arbetet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt, sabina.anderberg@icelandichorse.se.

/Isabella Åstrand Rinaldo

Inom den svenska islandshästkulturen finns en lång tradition som vi kan vara stolta över – att t.ex. hålla hästar i flock, erbjuda mycket utevistelse och låta unghästar växa upp på stora marker med varierad terräng. Det är en kultur som på många sätt redan ligger nära det forskningen i dag lyfter fram som främjar god välfärd för hästar.

Samtidigt behöver vi som hästkultur alltid fortsätta utvecklas – både i kunskap och i förmåga att bedöma hästarnas välmående på ett strukturerat sätt, efter både beprövad erfarenhet och kopplat till ny forskning och kunskap. Det finns flera vetenskapligt accepterade modeller på temat djurvälfärd. En av de mest användbara är Fem domän-modellen, utvecklad av professor David Mellor. Modellen beskriver vilka områden som påverkar hästens mående och hur de tillsammans formar dess upplevelser. De fem domänerna är: föda och vatten, fysisk miljö, fysisk hälsa, beteende och social interaktion samt mental hälsa. De fyra första leder till positiva eller negativa upplevelser som påverkar det femte – hästens mentala välbefinnande. Det är just detta helhetsperspektiv som gör modellen så värdefull.

Fem domän-modellen hjälper oss att se och bedöma hästvälfärd på ett systematiskt, nyanserat och praktiskt sätt. Den ersätter inte djurskyddslagen, utan fungerar som ett kompletterande verktyg för att upptäcka samband och förbättringsbehov i träning, tävlingsmiljö, stallmiljö och hästhållning. Modellen gör det lättare att prata om välfärd på ett konstruktivt sätt och att landa i lösningar utifrån gemensam begreppsförståelse och kunskap om hästens grundläggande behov. Den hjälper oss att gå från att fråga om något är fel till att förstå hur vi kan förbättra situationen och anpassa miljön efter hästens biologiska och individuella behov.

Idén att översätta Cristina Wilkins engelska original ”Five Domains Model for Welfare Assessment” växte fram när etologen Elke Hartmann hösten 2024 på uppdrag av Svenska Islandshästförbundet (SIF) höll en presentation om Fem domäner, social licens och hästvälfärd för SIF:s styrelse och sektioner. Efter en presentation av Cristinas modell blev det tydligt att:

• förbundet delvis saknade ett gemensamt språk och förkunskap för hästvälfärdsfrågor och dess betydelse
• utvärderingsmodellen behövde spridas till fler och bli ett mer känt och användbart verktyg i hästvardagen – ett lättillgängligt stöd för reflektion och samtal om hästvälfärd
• förbundet skulle ha användning för ett överskådligt och gemensamt material att använda i utbildning, kommunikation och dialog

I samarbete mellan Elke Hartmann och Svenska Islandshästförbundet, genom Sabina Anderberg, Camilla Hed, Malin Schön och Isabella Åstrand Rinaldo, samt med Cristinas Wilkins godkännande, togs därför en svensk översättning av förlagan fram tidigare i år.

Den svenska postern kan vara ett praktiskt stöd i förbundets utbildningar och kurser, men även användas ute på anläggningar, ridskolor och privatstall. Modellen kan minska rädslan för att ”göra fel”, uppmuntra kritiskt tänkande och reflekterande, samt kan stärka hästens röst när vi läser hästens reaktion på sin omgivning och när beslut ska fattas kring exempelvis miljö, hantering och träningsupplägg. Det kan hjälpa oss att ställa nya frågor:

Inte bara ”Mår hästen dåligt?”
utan också ”Hur kan vi bidra till att hästen mår ännu bättre?”

Det är en liten språklig skillnad – men ett stort etiskt steg. Modellen kan användas av alla som hanterar eller ansvarar för en häst, oavsett erfarenhetsnivå.

Var hittar man den svenska postern?

Den svenska översättningen finns nu:

på SIF:s webbplats, som en del av vårt utbildningsmaterial Hästens fem domäner | Svenska Islandshästförbundet 

på Hästsverige, där den når hela hästsektorn och bidrar till ett brett kunskapslyft Att mäta hästvälfärd – HästSverige

Att postern finns på båda plattformarna visar hur central modellen är som verktyg för reflektion och bedömning av hästvälfärd – och hur viktigt det är att vi arbetar tillsammans för att främja hästarnas välbefinnande, utöver de lagstadgade kraven.

Nästa steg är att koppla samman den här modellen med andra insatser inom förbundet. Arbetet med att utveckla tydligare riktlinjer för tävlingsplatsers utformning fortsätter, liksom arbetet med att förtydliga och sprida mer kunskap om grundläggande träningsprinciper. Genom att låta Fem domäner-modellen vara en röd tråd i dessa initiativ kan vi skapa en mer sammanhållen, kunskapsbaserad och hästvälfärdsdriven utveckling av hela islandshästidrotten. Vi kan också få bekräftat att många av de självklarheter som länge funnits i islandshästkulturen – som flockliv, mycket utevistelse och rörelse i varierad terräng – är just sådant som forskningen lyfter fram som centralt för hästens välbefinnande.

/Sabina Anderberg

Hur säkrar vi islandshästidrottens framtid? Islandshästidrotten i Sverige har vuxit fram ur föreningsliv, traditioner och ett starkt ideellt engagemang. Det har gett oss unika styrkor i form av gemenskap, flexibilitet och drivkraft – men också vissa begränsningar jämfört med större statsfinansierade idrottsförbund.

När Svenska Islandshästförbundet (SIF) 2021 blev medlem i Riksidrottsförbundet markerade det både slutet på en lång kamp för erkännande och början på en ny fas. Som specialidrottsförbund är vi nu en del av idrottsrörelsens gemensamma struktur – med tillgång till stöd och verktyg, men också med tydligare krav på ansvar och kvalitet. Det påverkar många delar av vår verksamhet och sätter ramarna för hur vi bygger framtidens islandshästidrott.

För att lyckas behöver vi arbeta på flera plan: med styrdokument, riktlinjer och värdegrund som skapar samsyn, men också med konkreta insatser för både människor och hästar. Hästen är inte bara en förutsättning för vår idrott – den är vår aktiva partner, och därför måste dess behov alltid stå i centrum.

Så vill SIF stärka hästvälfärden – från styrdokument till tävlingsplats

SIF driver under 2025 ett projekt, finansierat av Agria, där målsättningen är att hästvälfärd är en självklar del av hela förbundets verksamhet och det finns en gemensam förståelse för vad det avser. Arbetet omfattar både revidering av styrdokument – där frågor som hästvälfärd, social licens, hållbarhet, trygg idrott och ren idrott får en tydligare plats – och praktiska insatser på tävlingsplatser med checklistor, observatörer och delvis nya rutiner. De här verktygen kommer också kunna användas i andra sammanhang, till exempel uppvisningar eller olika typer av event. Ju mer vi kan använda samma arbetssätt och verktyg överallt i verksamheten, desto enklare blir det att skapa samsyn och en gemensam förståelse för vad hästvälfärd betyder i praktiken – och att på ett systematiskt sätt fånga upp både det som fungerar bra och det som behöver förbättras.

Stadgar, värdegrund och uppförandekod kan ibland kännas abstrakta och långt från vardagen. I praktiken fungerar de som idrottens kompass: de visar vad vi står för och vilket ansvar vi tar. De behöver samtidigt utgå från svensk lagstiftning och ta hänsyn till de krav och riktlinjer som kommer från Riksidrottsförbundet och vår internationella organisation FEIF, samt Hästnäringens Nationella Stiftelse där SIF är delaktig och andra sammanhang där vi är verksamma.

När idrott med djur granskas allt mer av både samhälle och allmänhet är det avgörande att våra styrdokument inte bara följer lagstiftning och Riksidrottsförbundets riktlinjer – utan också tydligt lyfter hästvälfärd, social licens, hållbarhet och trygg idrott. På så sätt får vi en gemensam förståelse för vad begreppen betyder i praktiken och hur de ska genomsyra allt från föreningsarbete till utbildning och tävling.

Genom att göra dessa delar synliga och tydliga skapar vi inte bara riktlinjer på papper, utan praktiska verktyg för både idrottsföreningar och aktiva. Det ska vara enkelt att omsätta vår värdegrund i handling – i vardagen, i utbildning och på tävling. Som medlem ska det vara tydligt vad förbundets värdegrund innebär och omfattar.

Som en del i utvecklingsarbetet har SIF lämnat in en första version av förbundsutvecklingsplan till RF, där t.ex. hästvälfärd lyfts fram som en central del. Det visar att frågan inte bara är viktig för oss internt inom förbundet, utan också är en del av vårt gemensamma ansvar inom hela idrottsrörelsen där hästar används i idrottsutövande.

De dokument som nu revideras – stadgar, värdegrund, uppförandekod och vägledningar – skickas ut till idrottsföreningarna för inblick och återkoppling. På så sätt blir arbetet både transparent och förankrat i hela organisationen.

Tre fokusområden i projektet

1. Översyn av styrdokument och utbildningar – revidering av stadgar, värdegrund, uppförandekod samt uppdateringar av kurser och utbildningar.
2. Fortbildning och kunskapshöjande insatser – för ledare, tränare, ridlärare, domare, funktionärer och medlemmar. Under våren har vi erbjudit digitala föreläsningar, och fler insatser kommer under hösten.
3. Konkreta verktyg i vardagen – nya stöd för idrottsföreningar och arrangörer, till exempel en arrangörshandbok som nu utvecklas.

En central del av projektet är att pröva nya insatser på tävlingsplatser. Just nu testas bland annat en checklista för framridning, ett protokoll för stallutformning och hästarnas beteendesignaler samt rekommendationer för hur tävlingsmiljön kan utformas med hästens behov i centrum.

Det ger oss en mer systematisk bild av hur hästarna upplever tävlingsmiljön och skapar lärdomar inför framtida tävlingar och event. Vi arbetar också med att utveckla nya möjligheter för händelserapportering.

Idrott med djur bygger på förtroende. För att behålla vår sociala licens behöver vi visa att islandshästidrotten alltid sätter hästens välfärd och ryttarens säkerhet först. Det sker genom styrdokument som är tydliga och förankrade, men också genom praktiska verktyg i vardagen.

Målet är en idrott där hästvälfärd märks i praktiken – i vardagen, i utbildning och på tävling, och där vi alla kan vara goda förebilder för vår fantastiska hästras islandshästen.

Vad händer framåt? Arbetet pågår löpande. Framöver delar vi i bloggen med oss mer om de olika satsningar som nu genomförs – både i utbildningar, i föreningslivet och på tävlingsplatser.

Mer information om förbundets arbete finns på SIF webbsida Svenska Islandshästförbundet

Har du tankar eller frågor kring projektet? Hör gärna av dig till oss – dialogen är en viktig del av vägen framåt.

/Sabina Anderberg, projektledare