Fyra år med Riksidrottsförbundet – hur blev det?

Utanför Linköping finns Kulltorps Islandshästar med hästskoleverksamhet. Men sedan Svenska Islandshästförbundet, SIF, blev en del av Riksidrottsförbundet, RF, ser organisationen för hästskoleverksamheten annorlunda ut mot tidigare.
– Vi är en av få islandshästskolor som är föreningsdriven. Det fungerar som så att Kulltorp Katla Ryttarförening är huvudman och mitt företag driver ridskolan på uppdrag av föreningen, förklarar Anna Andersson som äger Kulltorps islandshästar, ett företag som numera är ett aktiebolag.

Anna ser bara fördelar med att SIF har kommit med i RF.
– Vi har kunnat bredda vår verksamhet.

Hon berättar att de har fått stort stöd från RF SISU i Östergötland, och även från Linköpings kommun.
– Det gör att vi i dag har en bättre ungdomsverksamhet och mer resurser.
Bland annat har föreningen fått projektmedel för att införa en trygghetscoach. Medlemmarna kan gå ledarutbildningar hos SISU och ungdomsledarkurser via SIF.
– Vi har fått projektmedel för att utveckla vår paraverksamhet. Det är medel som vi sökt direkt från SISU.

Bland annat har de numera en uppsittningsramp, handikappanpassad toalett och teorisal tillgänglig för alla.
– Vi har gjort mycket mer i vår verksamhet och föreningen är mycket mer aktiv än tidigare.

För Anna innebar omställningen till att låta hästskolan bli föreningsdriven att hon var tvungen att bilda ett aktiebolag för sin verksamhet från att tidigare haft en enskild firma.
– Det var en stor process. Det är inget jag ångrar men det var pustigt under resans gång.
– Vi har fått mycket stöd men det har varit krångligt. Samtidigt har vi lärt oss jättemycket och vi har förstått nyttan och fördelen med medlemskapet i Riksidrottsförbundet. Det har gett en sammanhållning och vi-känsla som skapat engagemang runt hästskolan, säger hon.

Men det är få islandshästskolor i landet som är föreningsdrivna. Många av SIF:s medlemsföreningar har medlemmar som är utspridda geografiskt och där det inte finns en anläggning eller verksamhet som naturlig träffpunkt. Hon jämför med Svenska Ridsportförbundet, SvRF:
– De har en tradition med föreningsdrivna ridskolor men det har aldrig förekommit inom SIF tidigare. Så det är en helt ny värld för oss, säger hon och fortsätter:
– SIF borde implementera SvRF:s system. Det behövs en kompetensutveckling av SIF:s ridskolesystem.

För Anna själv har omställningen gjort att hon fått lära sig att hantera att föreningen har total insyn i hennes verksamhet.
– Det är en balansgång mellan mig och föreningen. Det är en utmaning för mig som näringsidkare att driva en verksamhet där föreningen har full insyn i min verksamhet. Vi är väldigt transparenta. Det är både nyttigt och utvecklande.

Anna tycker att SIF inte riktigt hängt med i de möjligheter som skapats genom att de gått med i RF. Där hoppas hon att kunskapen och möjligheten att få hjälp ska bli bättre framöver. Hon vet att det är en hel del positiva projekt kring ridskola på gång från SIF under året och hoppas de ska inspirera fler att tänka om och våga samverka med föreningar. Erfarenheten så här långt är bara positiv och glädjefylld.
– Vi har verkligen gått all in. SISU har verkligen supportat oss. Vi tycker att det här är skitkul. Det leder till bättre samvaro och ekonomi. Allt tillsammans ger ringar på vattnet.

Föreningar är den riktiga vinnaren

Sissel Holmén är landslagsledare för SIF:s landslag och hon har samma upplevelse som Anna Andersson just i det att medlemskapet i RF främst gynnar på föreningsnivå.
– Den stora vinningen med att gå med i RF finns på klubbnivå och hos den ideella verksamheten, säger hon.
– Men i grunden har inget förändrats när det kommer till tävlingsverksamheten, den fortgår på samma sätt som innan.

Hon säger att de har växt både vad gäller antalet tävlingar och antal tävlingsryttare, men om det hänger samman med att de nu är med i RF är svårt att veta. Men en del har ändrats när det kommer till tävlingsverksamheten ändå.
– Det finns en större bredd i sporten och vi är mer inkluderande. Det har gjorts en uppdelning i barn och ungdomar. Det finns en gräns för barns tävlande och där har vi anammat RF:s regelverk, säger Sissel Holmén.

Det har också byggts upp en paraverksamhet inom SIF, där mästerskapsmeriterade paradressyrryttaren Felicia Grimmenhag har en projektanställning på kansliet just för att arbeta med de frågorna.
– Elitidrotten har inte fått så mycket stöd. Det är svårt med elitidrott och ekonomin i en så liten sport som vår.

Till sommaren väntar ett VM i Schweiz men någon extra ekonomisk stöttning till följd av medlemskapet i RF blir det inte.
– Vi får ingen hjälp förutom det som kommer från SIF och SIF Avel. I övrigt får vi förlita oss på sponsorer. Jag tror att är man inte en OS-sport då är det svårare att få stöd från RF.
– Personligen är jag inte förvånad över att det har blivit så här och därför är jag ju inte heller besviken. Det var så här jag trodde att det skulle bli, säger hon.

Medlemskapet ger sporten högre status

Ansökan om medlemskap godkändes 2021 och redan 2023 hade SIF helt anpassat sig till regelverket som gäller för specialidrottsförbund under RF.

– Det betyder ju dock inte att alla våra idrottsföreningar helt har anpassat sig, eller kanske fullt ut förstått vad medlemskapet innebär, säger Elin Stockberg, föreningskonsulent hos SIF. 

Att ge ett rakt svar på om det blev som det var tänkt att gå med i RF går inte.
– Det är svårt för mig att svara på om det blev som vi tänkt, eller om det motsvarat förväntningarna. Det beror nog på vems förväntningar man frågar efter. Men vi har tillgång till en enorm resurs både ekonomiskt och kunskapsmässigt genom vårt medlemskap. Och vår idrott har fått en förhöjd status. 

Medlemskapet ger en stabil grund för SIF men kräver också mer administration än tidigare. Det ger också ett större sammanhang där ett erfarenhetsutbyte mellan andra idrottsförbund kan göras på ett helt annat sätt än tidigare. Det betalas ut alltmer projektmedel. Under 2024 betalade SIF ut 150 000 kronor i projektstöd till medlemsföreningar, i år är man redan uppe i den summan. Därutöver kan föreningarna få stöttning från sina lokala RF-SISU-distrikt.
– Det är dock inte alla föreningar som kommit i gång med de här delarna, och de aktiviteter som rapporteras in är oerhört viktiga för både föreningarna och för förbundet, att det syns att vi gör saker. Det ligger till grund för hur medel fördelas i framtiden, säger Elin Stockberg. 

När det kommer till tävlingsverksamhet så har mycket kunnat göras för tävlingar på lägre nivå medan SIF:s elitryttare inte kan få elitstöd från RF, då man inte uppfyller de grundvillkor som finns för det.
– SIF arbetar gemensamt med andra förbund för att påverka i den här frågan, så även om det inte lyckats än fortsätter arbetet. Och vi är ju närmare idag än vad vi skulle ha varit utan att vara en del av idrottsrörelsen överhuvudtaget.

Elin Stockberg poängterar att det finns mycket annat för tävlingsryttarna att ta till sig av, som utbildningsmaterial vad gäller träning, kost, ledarskap med mera.
– Värde inom idrott handlar inte bara om pengar, och det får man inte glömma bort. 

Elin Stockberg säger att SIF jobbar så mycket de kan med att nå ut med information till sina medlemsföreningar. Dels genom fysiska träffar, via hemsidan, sociala medier och mejlutskick.
– Vi har nu varit med i snart fyra år, och vi har kommit en rejäl bit på vägen, men självklart fortsätter jobbet med att utveckla helheten. Våra islandshästryttare behöver i större utsträckning börja identifiera sig som idrottare tror jag, för att fullt ut förstå värdet av medlemskapet. Det finns så oerhört mycket kunskap inom idrottsrörelsen som vi kan ta del av, som absolut är överförbart på vår idrott.