ViktnedgångSabina Anderberg äger islandshästen Óskadís från Gårdeby, som lätt går upp i vikt. Hon flyttade hästen till ett stall med andra förutsättningar, tog hjälp av veterinär och oberoende foderrådgivare och lyckades få ner sin häst till en hälsosam vikt. Här delar hon med sig av lärdomarna hon fått under resans gång.
Hästägaren om att banta sin islandshäst: ”Krävs kunskap”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
År 2017 köpte Sabina Anderberg islandshästen Óskadís från Gårdeby (f -06, e Óskasteinn frá Oddhóli, u Eydís från Långtorpet).
– Hon var inte i tipp-topp-skick och hade lätt överhull. Jag gjorde misstaget att tro att jag hade hyfsat bra koll, eftersom jag hade gått en hästskötarutbildning med inriktning islandshäst på Wången där bland annat foderlära ingick. Tidigare i livet hade jag haft ponny och halvblodshästar. Islandshästar framställs ofta som en tålig och robust hästras, men många islandshästar är också otroligt lättfödda och det skapar en del utmaningar, säger Sabina.
Men hur viktigt det är att välja rätt stall med rätt foder hade hon inte koll på. De första åren blev det stall med grovfoder med för mycket näring och för mycket bete. Sabina förstod efter ett tag att hon måste göra något, och tog ut ett företag som gjorde hullbedömning och hade med sig en portabel hästvåg.
– Óskadís vägde som mest 429 kilo och viktmåttbandet visade 183 cm, det var år 2019.
När hästen fått en sparkskada 2020 kom en veterinär till stallet, som rådde Sabina att byta stall, låta bli att ha Óskadís på bete och att behandla hästen som om hon hade EMS.
Viktigt med råd från oberoende part
Det var dags att göra upp en långsiktig plan. Med hjälp av agronomen Cecilia Müller, som forskar vid SLU, gjordes en noggrann foderstat varje år. En veterinär var också inkopplad under resans gång.
– Det handlar om att leta kunskap och kompetens, inte kompisen i stallet utan etablerade, utbildade människor. Och helst oberoende.
Det där med oberoende säger Sabina apropå ett experiment hon gjorde. Nämligen att skicka in uppgifter om hästen och grovfoderanalys till fem olika foderföretag och se vad deras rekommendationer skulle bli.
– Jag fick tips om olika tillskott, men följde Cecilia Müllers rekommendation att det räckte med mineraler, saltsten och ett bra anpassat grovfoder. Jag brukar ge två deciliter mash också, för att undvika kolik. I perioder när grovfodret inte har varit optimalt har jag fått balansera upp med det som saknas.
Anpassad träning
I samma veva kände Sabina att hon var för tung för att rida sin häst. Hon började väga sin mat och äta mindre portioner. Hon och Óskadís började gå promenader och jobba mer från marken.
Många stallkompisar sade ”det är bara att rida mer”, eller ”galoppera mer” men det köpte inte Sabina.
– Ska man galoppera sig till en potentiell kotledsinflammation eller andra problem? Träningen måste anpassas till hästens förutsättningar och behov.
Projektet gå ner i vikt skulle visa sig ta tid. Det går inte att helt minska för mycket på grovfodret, eftersom hästar behöver en viss mängd för att undvika sjukdomar som kolik och magsår.
– Det kändes skönt att ha någon att stämma av med, någon som hade kunskapen och kunde peppa oss.
Arbetet gav resultat
Det enträgna arbetet gav äntligen frukt. I höstas i samband med deltagandet på ”Hästar, hull, hälsa”, ett samarbete mellan Titti Jöngren på Grindtorps gård och Cecilia Müller, visade vågen på 370 kilo för Óskadís – och Sabina hade tidigare gått ner 17 kilo.
– Jag har varit så otroligt ihärdig, det känns som att jag ägnat jättemånga år på att bara gå ner i vikt. Först nu kan vi börja fokusera mer på uppbyggande träning än enbart viktnedgång och rehab. Jag har fått ta ansvar och styra upp problemet och det som gick fel, det måste man som hästägare.


Forskning har visat att många hästägare har svårt att uppskatta hullet på sin häst. Och Sabina tror att det här kanske gäller islandshästar i ännu högre grad.
– Man kanske lurar sig själv att en tävlingshäst ser ut på ett visst sätt och hobbyhästar ser ut på ett annat. Att bära på extra hull är inte hälsosamt för hästen. De ska ju vara friska och hållbara oavsett om de tävlar, rids i skogen eller tränas avsuttet.
”Fungerar så mycket bättre”
Sabina vill berätta om Óskadís viktresa för att varna andra.
– Det tar så otroligt kort tid för hästen att gå upp i vikt, och så mycket längre tid att gå ner. En viktnedgång bör dessutom ske långsamt och gradvis. Min lärdom är att det måste vara rätt typ av grovfoder i rätt mängd och rätt mängd motion. Det går inte att lösa situationen på något annat sätt. Ibland tvingas man också byta stall när det inte går att anpassa till hästens behov.
Men det handlar också om viljan att inspirera.
– Det är så härligt att se på Óskadís nu, det är en glädje att se att hennes kropp fungerar så mycket bättre. Jag är lycklig över att se hur hon skrittar bättre nu. Jag blir alldeles lyrisk. När jag ser på gamla filmer ser jag att hon inte kunde röra sig ordentligt, men det var inget jag såg då. Så här i efterhand förstår jag varför det också var så svårt att hitta en sadel som satt bra.
En bieffekt av arbetet för hand är att Sabina och Óskadís fått bättre kommunikation.
– Jag uppskattar möjligheten att samspela med en annan art, en annan individ. Jag lär mig saker varje dag.
Nu är det mer utökad träning som hägrar.
Sommartid värsta tiden för den lättfödda hästen
– Jag vill att hon ska kunna röra sig på ett hållbart sätt utifrån hennes förutsättningar. Vi har kommit en bra bit i skritt och trav. Jag hoppas komma längre med att jobba med inverkan, inte bara åka häst i alla gångarterna. Óskadís har fortfarande lite överhull kvar, men är vid 18 års ålder i bättre skick än någonsin i sin kropp, och vi ska jobba vidare med fysik och utbildningsnivå och göra roliga saker som gagnar samspelet.
En lärdom från hela resan är att det inte nödvändigtvis funkar att ha sin häst på ett visst stall bara för att det endast är islandshästar där. I dagsläget står Óskadís på ett litet privatstall där det är okej att köpa in eget grovfoder att kombinera med när det allmänna är för näringsrikt. Det finns också möjlighet att begränsa bete och anpassa.
– Sommartid är den värsta tiden på året och innebär vanligtvis mer arbete för mig som hästägare. Men det får man ta som hästägare till en lättfödd häst.
Sabina har fått köpa småbalar och priset har legat på tio kronor kilot.
– Men jag lägger hellre pengarna på bra foder än på saker som nya vojlockar.
– Det är tydligt att ”one size fits all”-stall inte passar alla. Det är inte den lättaste sorten att köpa, en lättfödd islandshäst. Och det går inte att rida bort övervikten. Det krävs en hel del mer kunskap än vad jag förstod initialt, och också möjlighet att anpassa för hästens behov så gott det går i de viktigaste delarna.

I detalj: Sabina Anderberg
Gör: Senior rådgivare inom öppen vetenskap på vid Stockholms Universitet.
Bor: Åkersberga.
Ålder: 52 år.
Familj: Man och två tonåriga söner.
Följ Ridsport på