Helena Kroghen Adalsteinsdottir: ”Skulle gärna rida något VM till”

Helena Kroghen Adalsteinsdottir menar att hon föddes in i branschen. Hennes pappa, Aðalstein Aðalsteinsson från Island, och mamma, Unn Kroghen Aðalsteinsson från Norge, har sysslat med islandshästar så länge hon kan minnas. 

– Jag fick min första häst när jag var ett år, en liten shetlandsponny, så jag har alltid hållit på med hästar, säger Helena. 

Till en början var det dock även halvblod och hopphästar som gällde. Något som hjälpte henne i markarbetet och grundridningen. 

– Jag tävlade i hoppning på nationell nivå från jag var 11 år tills jag fyllde 25. Jag fick rida för flera av de gamla rutinerade tränarna. Många var tuffa, men det kan jag uppskatta idag. När jag ser tillbaka på det inser jag att jag lärde mig mycket, säger Helena. 

– Utöver det har jag tävlat med islandshästar parallellt med hopphästarna, sedan jag var sex år. Jag satsade på både hopphästar och islandshästar länge, vilket kändes bra. Men när jag sedan hade en riktigt bra hopphäst som skadade sig slutade det med att vi var tvungna att ta bort honom. Det blev ett avslut där, och då valde jag att satsa fullt ut på islandshästar istället. I den sporten har jag ett helt annat kontaktnät där jag fick möjlighet att rida hästar för andra hästägare. Men visst saknar jag hoppningen ibland, det gav mig väldigt mycket. 

Mamma inspirerade mig mycket till att lyssna på hästen. Hon sa alltid att den som lyssnar till hästen kommer alltid att nå mycket längre.

Framgångsrik i tidig ålder

Som 13-åring red Helena sitt första NM på islandshäst och vann. Därefter red hon alla mästerskap som fanns under hennes young rider-tid och har tävlat för både Sverige, Norge och Island. När hon var tillräckligt gammal för att rida VM som 16-åring vann hon direkt, i Holland år 2007. 

– På den tiden fick young riders rida A-final tillsammans med seniorerna, eftersom de unga ryttarna inte hade någon egen final. Jag vann bland de unga ryttarna och kom fyra bland seniorerna på VM. Det är nog mitt bästa hästminne, inget slår det. Jag red en tjurig hingst som ingen annan ville ha, men vi klickade riktigt bra. 

– År 2019 red jag VM i Berlin. Det var senast jag hade en riktig topphäst på den nivån. Just nu har jag bra hästar och de tar sig alltid till final, men man letar ju alltid efter de där riktiga mästerskapshästarna, säger hon när hon syftar på framtida mål.

Föräldrarna som förebilder 

Hösten 2024 gick Helenas mamma, den meriterade ryttaren och tränaren Unn Kroghen Aðalsteinsson, bort till följd av en fem års lång kamp mot cancer. Unn red sitt första internationella mästerskap i början av 80-talet och har ett EM-guld på meritlistan, då i det norska landslaget. När hon sedan gick över till att rida för Sverige fortsatte hon att vara aktiv på tävlingsbanan samtidigt som hon var en uppskattad tränare. Bland hennes meriter finns bland annat flera SM-guld, starter på SIHS och World tölt. År 2015 red hon a-final i T1 på VM.

Helena pratar varmt om sina föräldrar, beskriver dem som förebilder och menar att det är tack vare dem som hon själv nått framgångar i sporten. 

– Mamma inspirerade mig mycket till att lyssna på hästen. Hon sa alltid att den som lyssnar till hästen kommer alltid att nå mycket längre. Mamma red flera mästerskap, men hon hade egentligen aldrig den bästa hästen med mest kapacitet. Det som gjorde att hon kom långt var att hon fick hästarna att göra det där lilla extra för henne, eftersom hon var kompis med dem. Hästarna ställde upp för henne. Det tar jag med mig, jag vill också lära känna hästarna på riktigt. 

– Pappa är passryttare och har hjälpt mig mycket med det. Från honom har jag även fått min lite galna sida, att jag gillar fart och tycker om att rida snabbt. Pappa har lärt mig väldigt mycket gällande hästhanteringen och hur man läser av hästarna. Att kunna förutse hästarnas beteende och kunna avbryta innan något farligt händer. 

– Jag har egentligen aldrig riktigt tränat för någon annan tränare utöver mina föräldrar, när det kommer till islandshästarna, vilket är ganska speciellt. Det har ändå fungerat bra och vi kom överens för det mesta. 

Aldrig tröttnat

Hon beskriver att hon föddes med ridningen i blodet och har egentligen aldrig haft något riktigt uppehåll med varken sport eller hästar. 

– När man föds in i det så kör man bara på utan att riktigt tänka efter. Men jag har alltid haft andra intressen vid sidan av, utöver ridningen. Det tror jag har räddat mig lite, så att jag aldrig har tröttnat på hästarna. I vuxen ålder har man såklart tänkt på vad som är viktigast att prioritera, med både gård, familj och annat i livet. En del av mig är verkligen en tävlingsmänniska och tycker det är jättekul, men egentligen behöver jag inte tävla så länge jag bara får hålla på med hästar. Det är det jag älskar.

Vad har dina föräldrar betytt för din karriär?

– I princip allt. Jag har fått kontakter i hästvärlden som jag aldrig skulle fått annars och fått verktyg för att lyckas, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag var ingen given talang som liten, utan har verkligen fått anstränga mig för att bli bra. 

Sedan hösten 2024 bor Helena och hennes familj på en mindre gård i Klippan, Skåne. Ett renoveringsprojekt som de väljer att forma precis som de vill ha det. De senaste tio åren har hon drivit egen verksamhet från den stora familjegården Gaedinagstadir som ligger i närområdet. Gården ägdes av familjens sponsor, men ligger nu ute till försäljning.

Dottern Estelle föddes i våras, men Helena håller igång ridningen och har inte behövt avstå från tävlingssäsongen och startade både vid SM och i Falsterbo 2025. På gården finns sju hästar i blandade åldrar. 

– Jag är tacksam över att jag haft en bra graviditet. Jag kunde rida länge och missade i princip ingenting med hästarna.

Vad är viktigast att tänka på när man tränar upp en islandshäst till mästerskapsnivå?

– Det vi kräver av islandshästarna på hög nivå idag tycker jag är jämförbart med styrkan som krävs för en vältränad dressyrhäst. För bara tio år sedan kunde många islandshästar gå mästerskap i ung ålder enbart på sin kapacitet, men det vi kräver av hästarna på tävling idag kommer inte de unga hästarna att klara av på samma sätt. Hästarna måste få tid på sig så att de hinner bli starka och hållbara. Vi kräver ganska mycket samling av dem i klasserna idag och det måste hästen hålla för. Låt hellre hästen toppa formen när den är elva år än när den är sju. 

– Självklart ska man rida och stärka unghästen, så länge man är duktig på att ge dem pauser däremellan. De ska inte ridas som en vuxen häst för tidigt. Ta tid på dig så slipper du onödiga skador. 

För att göra träningen så hållbar som möjligt rider hon ut ofta. 

– När det gäller mina äldre tävlingshästar så rider jag fyra till fem dagar i veckan. Jag brukar rida ut tre av passen och rida en gång på banan. Jag älskar att rida ut och blir mest inspirerad av det. De yngre hästarna kan behöva fler pass på banan, beroende på var de befinner sig i sin utbildning. Skulle jag välja rider jag helst ut så mycket det går. 

Framtida mål

Viktor och Vituls är Helenas bästa tävlingshästar i nuläget. 

– Båda hästarna har danska ägare och vi har ett bra samarbete, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har haft sådan tur under alla år med väldigt bra hästägare. 

– Att köpa en färdigutbildad häst är väldigt dyrt, så när jag själv köper egna hästar har jag alltid köpt de unga eller ofärdiga som ingen annan riktigt vill ha. Hästarna har haft kapacitet men har behövt tid och rätt matchning, vilket jag kunnat ge dem.

Nästa år satsar hon på NM, som då hålls i Sverige på Margaretehof. 

– Jag vill inte tävla om jag inte kan satsa, då kan jag lika bra rida hemma. Ska jag tävla så vill jag tro att vi tar oss till final. 

Många bollar i luften

Utöver sitt heltidsjobb som produktionsledare håller hon fortfarande i en del träningar och satsar på hästarna och uppbyggnaden av den nya gården. 

– Just nu är jag föräldraledig från mitt vanliga jobb men håller ändå igång och håller i några ridlektioner. Mitt mål med det egna företaget har inte varit att gå med stor vinst, utan snarare att mitt företag ska finansiera min egna satsning med hästarna inom sporten så att det går jämnt ut. Jag gillar att ha många bollar i luften. Både att jobba, träna och hålla på med hästarna. 

Hur ser du på framtiden? 

– Vi har en lång plan med att bygga upp den här gården. Planen är att fortsätta satsa, bygga upp och så småningom kunna bedriva verksamhet som rullar på här hemma. Jag hoppas även kunna rida en riktig superstjärna igen och skulle gärna vilja rida något VM till i livet.