Hitta bra signalkänslighet – en förutsättning för lyckad träning

Sara Ljung är utbildad hippolog med inriktning ridlärare och tillbringar stor del av sitt företagande som instruktör med kurser och lektioner över stora delar av landet. Innan Sara under mitten av 00-talet gick över till islandshäst i samband med en anställning på Wången tävlade hon dressyr upp till St:George.

Att ha en häst som svarar lätt och korrekt på ryttarens hjälpgivning är en förutsättning för framgångsrik träning av hästar, men något som är enkelt att glömma bort och som Sara upplever smyger sig in hos de flesta.

– Jag tror att många rider runt med en lite dålig känsla, med en häst som är tung i handen eller svarar dåligt på skänkeln, säger Sara som betonar att signalkänslighet är något som behöver vårdas för att bibehållas och som själv fått stor förståelse kring signalkänslighetens betydelse tack vare Denni Hauksson.
– Om din häst svarar bra och lätt på enskilda signaler, då löser sig oftast allt annat som vi vill träna på. Men allt för ofta när vi ryttare börjar träna mer tekniskt eller på svårare saker, då glömmer vi bort det enkla som att kontrollera hur bra hästen svara på en hjälp i taget. Fastnar man för mycket i det har vi snart en häst som stänger av vår kommunikation och vi måste ”rida mer” för att få till det. Ridning ska ju i grunden vara enkelt och lätt, säger Sara som poängterar att ska hästen svar kvickt, behöver även ryttaren vara kvick.

Det innebär också att signalkänsligheten kan variera från dag till dag, eller under passets gång. Fokusera på att alltid underhålla signalkänsligheten – stäm av inför ridningen, vid ridpassets början och återgå till att slipa på signalkänsligheten om den mattas av under ridpassets gång.

– Annars hamnar man lätt i att rida i en känsla man inte vill ha.
– Ibland kan det vara svårt att urskilja vad som inte stämmer, då brukar jag ta en paus för att analysera och börja om efteråt – då brukar man komma mer rätt.

En hjälp åt gången

1. Skapa signalsystem från marken – Precis som uppsuttet kan vi skapa en fin kommunikation från marken. Börja med att be hästen gå bredvid dig, med dig i position vid, eller strax framför, bogen. Genom att luta dig lätt framåt har du en startsignal. Svarar hästen inte på hjälper förtydligar du genom att förstärka – men var alltid noga med att ge hästen chansen att svara på din ”drömsignal”. Vill du stanna hästen lutar du överkroppen aningen bakåt. Genom att luta kroppen ytterligare bakåt har du en signal för att be hästen att rygga. Att alltid stämma av signalkänsligheten från marken innan uppsittning är ett bra sätt att stämma av och slipa på signalkänsligheten – och fungerar också bra för att få hästens fokus på andra plaster än hemma, som exempel.
2. Framåtdrivande först ut – När du suttit upp är det dags att stämma av signalkänsligheten från ryggen. Börja med framåtdrivande och ta med samma tänk som från marken. Precis som från marken är det viktigt att du börjar med att ge din ”drömsignal”, en liten hjälpgivning som hästen får chans att svara på. Svarar inte hästen förstärker du genom en snabbare, kraftigare skänkelhjälp, röst eller spö, undvik ett segt tryck. Har du behövt förstärka en gång är det bra att ganska snart göra ett nytt försök – ge hästen an chans att svara på drömsignalen – förstärk sedan.
3. Tänk uppåt snarare än bakåt för att stanna – Näst ut är avstämningen av att stanna. Principen är densamma – börja med att ge din drömsignal, glöm inte att använda sätet. Koppla på kroppen genom att räta upp dig och ta förhållningen i skulderbladen. Det skapar förutsättningar för hästen – för att kunna stanna på ett bra sätt behöver vår bröstrygg komma upp, vilket i sin tur gör att hästen kan komma upp med manken och stanna korrekt. Svarar hästen dåligt eller inte alls, förstärker du. Använd hellre handen uppåt än bakåt. Tänk på att vara snabb i handen när du behöver förstärka de förhållande signalerna.
4. Därefter är det bra att kontrollera de vändande hjälperna. Målet är att hästen ska vända genom att ta det yttre frambenet framför och förbi det inre frambenet. Ytterskänkeln kan flyttas fram lite medan yttertygeln stöttar. En ledande innertygel kan visa vägen. Tänk på att hästen inte kan ta för långa steg när den ska flyta bogen. Behöver du förstärka kan det vara medvetengörande för hästen med ett spö som kittlar på bogen eller halsen, på hästens utsida. Under inlärningen är det bra att repetera samma sida upprepade gånger, medan den mer utbildade hästen kan ridas sicksack där bogen flyttas växelvis mellan de båda hållen.
5. Prioritera svaret framför perfektion – När det är dags att flytta bakdelen ska du inte tänka att målet är en perfekt skänkelvikning. Börja med att ta ned tempot – en korrekt förflyttning med sänkt höft omöjliggörs i för högt tempo – ställ inåt och be hästen gå undan för innerskänkeln. I början är det viktigast med en bra, snabb reaktion för innerskänkeln. Vartefter kan du rida längre och längre sträckor sidförande.
6. Hjälpgivningen är ett pärlband och bygger på att varje enskild hjälp fungerar. Kör du fasta – våga backa och red ur var i kedjan det brister.