Från snedhet till symmetri: Så bygger du balans och rakhet

Sara Ljung är utbildad hippolog med inriktning ridlärare och tillbringar stor del av sitt företagande som instruktör med kurser och lektioner över stora delar av landet. Innan Sara under mitten av 00-talet gick över till islandshäst i samband med en anställning på Wången tävlade hon dressyr upp till St:George.

I Saras träningsfilosofi är ryttaren och sitsens inverkan en grundbult som inte tummas på. En annan grundingrediens är att leta efter en känsla av att hästen blir fyrhjulsdriven, som bli ett kvitto om att hästen hittar balans och jämnhet. För att nå dit är det viktigt att hästens revbenskorg är rak – eftersom hästar inte har nyckelben blir det stora utslag i hästens kropp om tornutskotten lutar åt något håll, utan att vi har skapat det. När hästen är helt korrekt böjd i sin bål kommer tornutskotten luta inåt, men då är det något vi har skapat och hjälpt hästen med. För att hitta den plana bröstkorgen och ryggen beskriver Sara revbenskorgen som en tunna, som ryttaren måste hjälpa hästen att hålla rak.

– Jag skulle vilja påstå att om vi kan påverka hästen så pass mycket att vi kan få helt korrekt böjning i båda varven, då har man kommit väldigt långt. Så jag utgår väldigt länge i mina hästars träning att jag vill få deras revebenskorg rak/plan. När detta sker, säger alla hästar jag hittills mött tack – de blir mjuka och sänker sig och söker lika mycket kontakt på båda tyglarna, förklarar Sara som menar att majoriteten av ekipagen hjon möter har en sänkt högersida.

Under ett ridpass går vi in och ut ur rakheten, ett balanstapp som Sara beskriver det. Ryttaren upplever det ofta som ett motstånd, det kan vara att hästen upplevs svår att ställa åt ena hållet, blir stark eller stum, eller att hästen inte tar den ena skänkeln. Fokus måste då ligga på att försöka hitta tillbaka till balansen – sitta rakt över hästen – i stället för att direkt korrigera i tygeln. Börjar ryttaren korrigera med tygeln, så korrigeras symtomen på problemet, inte orsaken. När man börjar fokusera på att ”hålla tunnan rak” och rida på det sättet utgår och letar ryttaren efter hästens tack, balans, rakhet och jämnhet. Ju längre vi kommer i det arbetat, desto mer och mer kräsna blir hästarna och säger till för mindre och mindre snedheter.

– Jag vet inte alltid vart jag behöver flytta mig när jag rider, men jag vågar prova, jag vågar överdriva om något inte känns som jag vill. Känslan när hästen säger tack och blir mjuk, avspänd och mottaglig för mina hjälper är oslagbar. 

1. Longera hästen – Genom att longera eller släppa hästen lös, kan du börja med att iaktta hästens rygg och hur den lutar. Genom att ha sadel på kan det vara enklare att se ryggens lutning. Testa också att kolla på hästen bakifrån när den står i stallet, lite uppifrån. Kolla på rygghalvor och bogblad, på så vis kan de enkelt se ojämnheter, vilket är viktig information. Det är ett kvitto på hur hästen arbetet tidigare – är exempelvis en rygghalva lägre visar det att hästen tidigare arbetat snett.
2. Ta hjälp – Vår hjärna har en förmåga att lura oss till vad som är rakt. Därför är det viktigt att ta hjälp när det är dags att sitta upp i sadeln, av någon från marken som kan påpeka snedheter och sits från ryttaren. En av svårigheterna med ridning är att två kroppar ska finna en gemensam balans.
3. Våga flytta dig i sadeln – När du hamnar rätt kommer hästen säga ”tack” genom att ta jämnare, mjukare kontakt, sänka sig och söka sig till bettet. Om hästen i stället stretar, tränger åt något håll eller är svårare ett flytta för ena skänkeln tyder det på obalans. Har du bestämt dig för att arbeta med dina och hästens snedheter måste du våga ändra position i sadeln, även om du är osäker på åt vilket håll. Våga lita på hästens svar på dina förändringar, din häst är din bästa tränare! Utgå från höfterna, när du hamnar rakt hjälper det hästen att rotera bröstkorgen, ibland kan du behöva ta hjälp av överkroppen.  Våga prova och våga överdriva, när du hamnar rätt kommer hästen säga tack genom att slappna av, bli avspänd och jämnare.  
4. Ständig process – Både under ett och samma träningspass och över tid kommer både ryttarens och hästens rakhet komma och gå. När du hamnar rätt kommer du i ögonblicket känna ett direkt resultat – men att bygga om tidigare ojämnheter tar tid och det är lätt att falla tillbaka i gamla snedheter.
5. Skapa förutsättningar – Börja på rätt nivå. Olika gångarter och ridvägar utmanar både häst och ryttare med olika krafter. Därför är det lämpligt att börja i skritt på rakt spår, för att sedan utmana sig med böjda spår. I takt med att rakheten och balansen blir allt enklare att hitta, kan du testa att öka gångart, tempo eller rida mer på böjda spår och se om rakheten bibehålls. Fungerar det inte – var inte rädd för att gå ned i tempo eller gångart, och gå ut på rakt spår för att hitta tillbaka.