Hitta höstmotivation med träningsstegen som bas

Nu när “mörketiden” är här passar det bra att stämma av grunderna i hästens utbildning och där är träningsstegen en bra utgångspunkt. Tränaren och instruktören Sofia Hallin berättar hur den kan användas som stöd för att få struktur, guidning och inspiration för att bygga upp hästen på ett bra sätt och återfinna motivationen mörka höstkvällar. 

– När det börjar bli mörkt är det lätt att mista motivationen, men det är en riktigt bra tid för att stämma av vart hästen ligger och jobba med grunderna. Då har man hela vintern på sig att jobba med det och få igen det arbetet till barmarkssäsongen, vare sig målet är ridturer i skogen eller tävling. När det är mörkt och kallt är det motigare att sadla på och ta en ridtur än när det är ljust och varmt, men det blir ofta roligare när man har något att fokusera på. Använd den här tiden till det du behöver jobba med så får du och hästen ut mycket mer av varandra till våren!
– Träningsstegen är för mig ett hjälpmedel, en mall, guide eller typ en struktur, eller vad man vill kalla det för att bygga upp hästen på ett så bra sätt som möjligt, man kan alltid gå tillbaka och stödja sig mot den. Den kan användas för att stämma av hur väl grunderna sitter och att träna på dem så att man har ett mål, berättar Sofia. 

Träningstege, utbildningspyramid, eller trappa?

– Vad man kallar utbildningsskalan är inte så viktigt, det finns lite variationer i olika discipliner, men innehållet är ungefär detsamma, jag gillar träningsstegen som Haffi Gíslason använder eftersom den är lite extra pedagogisk med illustrationer till de olika stegen.

Vad är nyttan med att använda sig av träningsstegen, och hur använder man den?

– Den kan som sagt användas som en hjälp i träningen, en måttstock för var min häst ligger i utbildningen, man kan använda den oavsett vilken typ av häst man har tillgång till, eller hur man är som ryttare. Skalan är alltid samma, och finns alltid där. 

Kom ihåg att jobba med den häst du har idag, inte den häst vi önskar att vi hade. 

– Dels kan man använda den som en del i den långsiktiga träningen, alltså hur man utbildar en unghäst till ridhäst. Då kan man tänka att första året, eller åren till och med, är man kanske i huvudsak på de tre nedersta stegen, (”Lugn och fokuserad”, ”Framåttänk och takt” samt ”Avspänd och mjuk”) utbildningen är långsiktig. För den äldre hästen kan träningsstegen användas som hjälp för hur man bygger upp ett ridpass. För en utbildad häst tar de första tre stegen kanske bara fem minuter, medan en unghäst som sagt kan behöva månader eller till och med år beroende på dess förutsättningar. Stäm av att stegen funkar i olika situationer och gångarter, var hästen befinner sig på skalan varierar mellan olika gångarter och med dagsformen.

– Som exempel kanske du rider unghästen helt utan tygelkontakt de första månaderna, men på den äldre hästen tar du upp kontakten redan efter något varv i paddocken. Man kan även stämma av stegen mot olika gångarter, det kan skilja sig från dag till dag och mellan varje gångart, varken skalan eller träningen ska vara statisk. Kom ihåg att jobba med den häst du har idag, inte den häst vi önskar att vi hade. 

Det är inget fel att gå upp i stegen för att få information, och sedan gå ned

– Skalan bygger upp för att uppfylla tävlingsmålen, men är lika viktig i utbildningen av hästar som inte används till tävling eftersom grunden för en välutbildad häst är densamma. 

Grundarbete och vikten av att våga prova

– Träningsstegen bygger på att lägga en god grund som sitter, därför är de nedersta stegen större än de övre (se illustrationen). Men man ska inte vara för rädd för att röra sig uppåt i skalan och känna efter. Jag upplever det vanligt att man jobbar sig upp till steg fem (”Eftergift”), men är lite rädd att gå vidare till de tre översta stegen (”Kraft”, ”Samling”, ”Ökning”), det är inget fel att gå upp i stegen för att få information och sedan gå ned. Det är klart att stegen ska sitta, men man ska heller inte vara rädd för att kolla var man ligger, då kommer man aldrig framåt. Man kan ju vara nöjd med att ha kommit till femte steget, eftergiften, men vill man vidare i skalan måste man våga fråga och prova. 

 – Man kan vara rädd för att be om för mycket, men tänk på att stegen går både uppåt och nedåt! Prova att kliva upp till nästa steg, backa sedan till föregående steg, sitter det fortfarande har du inte begärt för mycket. Tänker man att man gör för mycket har man ofta grunden och medvetenheten om träningen såpass på plats att risken att gå för fort fram inte är så stor, menar Sofia.