Jessica Dahlström: ”Jag behöver en häst som kan fungera med rullen”

Från början var Jessica Dahlström ponnyryttare. Men så föll hon för islandshästar, när hon köpte sin första islandshäst Skuggi år 2017. Han skulle gå i pension från turridning och Jessica som känt Skuggi länge fick äran att köpa honom.

– Det var tack vare Skuggi som jag fastnade för islandshästar. Skuggi var den häst som jag hade när min Instagram startades och vi har gjort så himla mycket roligt ihop. Vi fick lite mer än tre fantastiska år innan jag behövde ta bort honom på grund av en skada. Då var han 26 år fyllda och jag ville gärna fortsätta min resa med egen häst, berättar Jessica.

Sedan 2,5 år äger hon Pila från Solum (f-10, e Jór frá Kjartansstöðum, u Pæja frá Garðsá), ett 13-årigt sto.

– Det var från början inte den typiska parahästen jag såg framför mig, hon har en väldigt stark personlighet. Men min nuvarande stallägare, som också var Pilas tidigare ägare, hade en känsla av att vi skulle klicka. Idag är jag extremt tacksam för det.

Det gäller att jobba med Pila så att hon hela tiden är ”med mig”, berättar Jessica.

– Hon säger ”kan vi inte göra såhär istället?” och då får vi mötas någonstans i mitten. Men hon är väldigt väldigt snäll och rolig att jobba med på alla sätt och vis.

Varierad träning

Vardagen med häst blir annorlunda för en som fötts med ryggmärgsbråck, saknar styrka i benen och sitter i rullstol. Eller ”rulle”, som Jessica säger.

– Jag behöver en häst som kan fungera med rullen. Jag har en elmoped och ibland använder jag en manuell. Jag vill hantera så mycket jag kan själv med Pila, men mina assistenter går in i hagen.

Att födas med ryggmärgsbråck innebär att ryggmärgen ligger utanpå.

– På en frisk person åker ryggmärgen in i kroppen när man ligger i mammas mage. Men det gjorde den inte på mig. Då måste man operera in den och det gör att det blir skador på nerver. Det finns olika grader, för mig har det mest satt sig på benen men också i en svaghet i min rygg och bål.

För Jessica gör det ont när hon ridit för mycket.

– Jag har olika typer av svårigheter till följd av min skada, höfterna är ur led båda två, och jag har skolios i min rygg, den är väldigt sned och blir väldigt trött om den gör för mycket. Om jag rider två dagar i veckan kan jag ge mitt allt. Jag vill ge förutsättningar för att Pila ska förstå vad jag vill, och om jag har en dålig dag blir det missförstånd för hon känner att jag inte orkar.

Skritt och trav är gångarterna som gäller.

– Pila är riden som en tregångshäst. Tölten finns där men hon inte är tränad i den så hon är inte så stark. Jag har valt att ha kvar henne som tregångare eftersom jag föredrar det.

Veckans övriga dagar, då ridning inte står på schemat, varieras arbetet med Pila. Longering, turer med elmopeden, tömkörning. Ibland tar assistenterna med Pila ut i skogen så att hon får klättra.

Att Pila skulle funka som parahäst var inte självklart, det är mycket som är annorlunda med en som sitter i rullstol.

– Dels är jag lite längre ner, jag är väldigt liten i jämförelse med henne. Hon behöver vara trygg och säker vid mig men det har aldrig varit ett problem med rullen. Jag har också en uppsittningsramp som hon behövde vänja sig med. Hon har ett tryggt psyke även om hon är vaken, det gäller att hon litar på mig, på att jag har koll på situationen.

Inspirerar på sociala medier

På fritiden sköter Jessica sitt instagramkonto, jessicatheequestrian. I dagsläget har hon nära tusen följare.

– Det är bara kul att det hänger på folk. Jag har träffat jättemycket människor som jag har ganska tät kontakt med idag via kontot. Folk skriver ”det här visste jag inte skulle gå men det var jäkla kul att det gick”, eller ”Du har inga skänklar men du rider som jag”, de har fått inspiration. Jag försöker väva in kunskap samtidigt som jag delar min vardag. Den fina responsen gör att jag vill fortsätta.

I framtiden drömmer Jessica om att tävla med Pila.

– Man får söka dispens för att få ha hjälpmedel, i mitt fall två spön eftersom jag inte kan använda skänklarna.

Just nu finns inte parasporttävlingar för enbart islandshästar, men det kan komma att bli verklighet.

Jessica skulle även vilja utbilda sig till ridlärare, men förutsättningarna för det är svåra i nuläget då det är mycket praktiskt som måste lösas för att kunna genomföra utbildningen.

– Det är en dröm jag en dag vill kunna bocka av på listan men just nu fokuserar jag på min resa med Pila. Utbildningen är inte gjord så att den passar mig och mina förutsättningar just nu men det är såklart något jag hoppas att vi kan ordna.