Lisa Lantz Wolffelt: ”Vill fortsätta utvecklas”

Hon åker runt i Stockholmsområdet och undervisar, tog SM-guld i P3 2023 och sedan några månader tillbaka står hingsten Fimur frá Selfossi i stallet. Men det kunde blivit en helt annan discplin för Lisa Lantz Wolffelt – om det inte varit för en klassisk VHS.

Redan som 5-åring började Lisa rida på Siggesta ridskola på Värmdö. Efter en tid uppmuntrade en av ridlärarna familjen att köpa en egen häst.
– En hopphäst, och egentligen tyckte ridläraren att vi skulle satsa på det spåret, berättar Lisa.

Men samma sommaren var familjen på fjällsemester och passade på att rida en långtur. Och något var det som fastnade med islandshästarna som bar dem under semestern.

Kort därefter tog familjen nämligen kontakt med Thilde Höök, som redan då var en etablerad profil i islandshästvärlden genom sitt företag Frostimport. Thilde importerade och sålde hästar från Island.
– Så vi fick ett VHS-band på ett sto på Island, säger Lisa.

Strac därefter Lisas mamma Ann-Charlotte Lantz tog med filmen till ridläraren på Siggesta och visade för ridläraren. Ridläraren blev fundersam kring hästvalet men hade inget att säga till om: Affären var redan klart. Snart kom stoet till Sverige.
– Det var Eysteinn Leifsson som sålde den här hästen och vi kunde verkligen ingenting. Så det var starten, vi var inte från någon hästfamilj och sen har vi fått lära oss den hårda vägen, skrattar Lisa.

Den första hästen blev stoet Embla frá Rip. Stoet har nu hunnit bli 30 år och finns fortfarande kvar i familjen.
– Sen visade det sig att hon hade bra stam . Det är en Kveikur frá Miðsitju-dotter med en hyfsad bedömning och och vi har fått fina avkommor av henne, berättar Lisa som under många år tävlade avkomman Keilir från Svanberga (f-13, e Oliver frá Kvistum).

Lisa beskriver intåget i islandshästvärlden som en berg- och dalbana. Erfarenheterna har hon dock stor nytta av i sin vardag som tränare och instruktör –undervisning är en stor del av Lisas verksamhet. Lisa uppskattar att hon undervisar närmare 50 procent av sin arbetstid.
– Samma dag kan jag undervisa en 10-åring och en 78-åring. Det är verkligen jätteroligt och jag tycker att det är roligt att följa utvecklingen hos varje ryttare, säger Lisa.
– Bara det när ryttaren förstår, och det blir en harmoni mellan ryttaren och hästen. Det kan vara småsaker. Som att en ryttare hittar tölten för första gången, eller en häst som inte travat som äntligen börjar trava. Eller bara få till den där högergaloppen. Det kan vara vad som helst, men det är roligt att få vara där och vara med om det ögonblicket.

Lisa undervisar runt om i Stockholm, Uppsala och Norrtälje.
– Ibland har jag varit i Umeå och lite längre bort, men jag har en stor del av min verksamhet här i närområdet.

Sin utgångspunkt har hon på Väsby Stuteri i Roslagen där hon är inhyrd. Hon tar emot träningshästar och har ett gäng med inackorderingar. Totalt har hon drivit sin verksamhet på Väsby i sju år.

På frågan om det alltid varit självklart att Lisa skulle jobba med hästar kommer svaret blixtsnabbt:
– Nej. Inte innan jag flyttade till Island, då hade jag hästarna som hobby och jobbade med annat.

På Lisas CV finns jobb inom handels och som assistent för barn och ungdomar. Men en resa till Island skulle förändra riktningen. 2014 följde Lisa och mamma Anne-Charlotte med på en resa som arrangerades av Britta Pantzar – med besök på flera avelsgårdar runt om på Island.
– Så hittade jag en häst på norra Island som jag blev kär i. De som hade henne sa att ”Kom hit, rid henne på Island och jobba några månader innan du tar hem henne”.

Så blev det. Lisa åkte hem och sa upp sig.
– Jag tror jag hade tre jobb då, så jag sa upp mig från alla. Sen bokade jag flygbiljett, åkte dit och sedan blev jag kvar. 

Medan Lisa arbetade på gården Björg på Island fick hon möjlighet att besöka Hólar, där en familjemedlem från gården studerade.
– Då bestämde jag mig att söka. Så kom jag in.

Tre år blev det på den i islandshästkretsar anrika skolan. Lisa beskriver det som en bra grund, och med fokus på ridning, träning och pedagogik.
– Man blev matad med information. Man red en lektion om dagen för Mette Mannseth eller Antón Páll. Man fick kanske inte samma kunskap om hur det är att driva företag – där har jag fått hitta min egen väg.

Stoet hon blev förälskad i på Norra Island, Þórdis frá Björgum (f-07, e Móli frá Skriðu, u Þóra frá Björgum) tog hon så småningom slutproven med på Hólar när hon tog sin examen 2018. Och det var direkt efter som hon flyttade hem och startade upp sin verksamhet på Väsby Stuteri.

Þórdis frá Björgum står i stallet på Väsby, men sedan en tid tillbaka med en annan ägare.

Guldkanten i vardagen

För de som inte träffat på Lisa i undervisningssyfte så kanske hennes namn är bekant från resultatlistorna. 2023 tog hon SM-guld med ”Tore” Þórir frá Björgum (f -06, e Tígull frá Gýgjarhóli, u Þóra frá Björgum), som är halvbror till Þórdis. I höstas blev det vinst med Fimur frá Selfossi (f -12, e Frakkur frá Langholti, u Grýla frá Gillastöðum) på Wångens gædingalist level 2.

Fimur köpte hon i höstas – som en investering i sin egen utveckling som ryttare.
– Man jobbar från morgon till kväll alla dagar, håller på i leran och man måste ha något som bara är lite morot för en själv. Jag tror att det är viktigt. Att man åker iväg, rider lite kurser och att man fortsätter att utveckla sin egna ridning, säger Lisa.

Lisa beskriver Fimur som känslig med välutbildad. För Lisas del innebär det att hon som ryttare både slipar på sin tajming och sin närvaro.
– Jag lär mig något varje gång jag rider honom. Han är otroligt arbetsvillig – som häromdagen när vi var ute och skrittade en timme. Han bara tar i och jobbar, så när vi kom hem var han alldeles svettig.

Målet med Fimur är att ekipaget ska lära känna varandra, men målet är också att de ska ta sig ut på tävlingsbanorna under 2025.
– Jag tror att han kommer blir bra i B-flokk, men vi ska testa att starta lite tölt och fyrgång i sport också.

Även passhästen Tore ska starta under 2025.
– Vi är färdigkvalad till SM i alla passgrenar. Men vi får se vad han bjuder på, han fyller 19 år men han är pigg och glad och springer snabbare och snabbare. 

Tävlingen är mycket guldkanten i vardagen. Lisas huvudfokus är utvecklas som ryttare. De kortsiktiga målen handlar mycket om Fimur och att fortsätta utvecklas som ryttare.

Bland de långsiktiga målen ligger att så småningom utbilda sig till Ridlärare IV. I dagsläget är Lisa Ridlärare III.
– Man behövde ha varit Ridlärare III i åtta år, jag tror jag hade varit det i sex år när utbildningen startade nu senast. Så jag får vänta ett par år till, säger Lisa.
–  Går det att ta ett steg till då vill jag göra det. Det är ett långsiktigt mål men kanske inte blir av men jag vill bara fortsätta utvecklas. Ju mer man lär sig desto mer inser man att man inte kan, konstaterar hon.

I samband med att Ridlärare IV-utbildningen planerades i Sverige nu senast så satt Lisa med i utbildningssektionen – just nu har hon tagit en paus men annars är föreningsliv och engagemang är en del av hennes vardag.
– Jag sitter med i styrelsen i lokalföreningen här, Gladur. Det är jag glad för, jag är med och planerar lite ungdomsaktiviteter, tävlingar och så styrelsejobb.

Engagemanget har funnits av och till under många år. Vissa perioder blir det mer, vissa mindre.
– Det är roligt när människor engagerar sig, och det är alltid lättare när fler engagerar sig.