Lyckliga slumpen förde Emma till SM och stora tävlingar

Hon har synts allt mer frekvent i resultatlistorna och tillsammans med Galdur frá Geitaskarði (f-14 , e Arion frá Eystra-Fróðholti, u Gangskör frá Geitaskarði) tog hon sig direkt in i a-final i både B-flokk och GK-tölt på årets GK-SM.

Att 33-åriga Emma Magnusson från Skåne ens började rida var en lyckosam slump.
– En kompis och hennes lillebror hade stått på en kölista till ridskola jättelänge. Men när de kom dit första gången så vågade inte hennes lillebror sitta upp på hästen. Så då kom de hem till mina föräldrar och frågade om jag ville ha den platsen, berättar Emma.

Då var hon sju år gammal och en rad år följde på ridskolan där hon red vanliga ponnyer. Liksom många andra var det ett ständigt tjat på föräldrarna för att få en egen häst.
– Jag var tolv år och två veckor när jag fick min första egna häst och det var en islandshäst.

Återigen en lyckosam slump.

Grannarna till familjen hade islandshästar och Emmas föräldrar, som själva inte är hästmänniskor från början, tyckte att det kändes tryggt att köpa en islandshäst – tack vare grannarna.
– Det var en 5-årig valack och jag gjorde allt tillsammans med honom. Red barbackaturer och red på honom tillsammans med kompis. Han var med på allt vi hittade på.

Tog sig till SM

Intresset och kärleken till islandshästar höll i sig. Så småningom väcktes även tävlingsintresset hos Emma och till sist kom Nasi frá Akurgerði (f-97, e Hrynjandi frá Hrepphólum, u Stjarna frá Nýjabæ) in i hennes liv.

Under den perioden tränade hon och red för både Filippa och Alexandra Montan. Och det var till Filippa Nasi kom, utlånad från sin ägare.
– Hennes egen tävlingshäst var skadad så hon hade frågat om hon fick låna en häst, då kom Nasi ner från sin ägare i Norrland. De tävlade tillsammans en säsong sen sa hon till mig ”jag tror det här är en bra häst för dig”.

Så blev det. Efter fyra tävlingar tillsammans startade Emma och Nasi SM som 2011 gick i Eskilstuna, Södermanland.
– Därefter åkte jag för att jobba på Island.

Målet blev Margrétarhof, Montans gård på Island, där verksamheten drivs av Reynir Örn Pálmason.
– Det kändes ändå tryggt och bra. Jag hade träffat Reynir några gånger i Sverige när han hade varit här. Det var ju Alexandra och Filippas föräldrar som hade gården. Jag var inte jättegammal när jag åkte dit och jag lärde mig jättemycket. Det har ju betytt jättemycket att få den erfarenheten att rida så många olika hästar.

Ganska snabbt fick Emma rida en hel del T2-hästar på gården och det visade sig i efterhand att Alexandra Montan hade ett finger med i spelet – hon hade nämligen en tilltro till att Nasi skulle göra sig bra just i T2.
– När jag kom hem så sa hon: ”Jag tror Nasi skulle göra sig bra i T2”. Så då började vi rida T2, mitt sista young rider-år så red jag A-final på SM med honom i just T2. Men han blev lite taggad i finalen så tyvärr blev det svårt med släppet, berättar Emma.

Filippa Montan bor numera i Danmark och Alexandra Montan i USA. Emma tränar numera för James Faulkner – en färd på cirka 45 minuter hemifrån.
– Han är ett otroligt bra stöd, säger Emma.

Pusslar ihop vardagen tack vare stöttepelare

Och just bra stöd lyfter Emma fram flera gånger under intervjun. Utöver James är också hennes föräldrar och hennes sambo viktiga stöttepelare.
– När man jobbar med ett vanligt jobb och håller på med hästar som är tidskrävande är det en utmaning att få ihop det tidsmässigt, konstaterar Emma som jobbar som revisor.
– Min sambo är fantastisk som ställer upp och hjälper till med mycket. Han försöker vara i stallet, mocka och fixa i ordning så när jag kommer efter jobb att jag får lite mer tid till att rida, säger Emma tacksamt.

Och familjen, som till en början inte var en hästfamilj, har sannerligen gjort en familjeaffär av Emmas intresse. Så pass att hennes föräldrar till och med köpte en hästgård där hennes hästar bor. Själv bor hon och sambon fem minuters gångväg därifrån.
– Vi bodde i ett villaområde när jag växte upp. Men så hittade mina föräldrar en liten gård som ligger två och en halv mil norr om Helsingborg och de trivs jättebra. De tycker det är jätteroligt med hästarna.

Just nu har hon två hästar som hon rider: tävlingshästen Galdur och så en 5-åring. Dessutom finns den tidigare tävlingshästen Ess från Hökebo (f-06, e Sær frá Bakkakoti, u Náttrún frá Víðinesi 2) i stallet.
– Han är 18 år nu och är lyxridhäst. Pappa håller igång honom lite, berättar Emma som förklarar att det var i samband med att Ess skadade som hon började leta efter en ny tävlingshäst.
– När Ess skadade sig att hade jag sålt min andra fyrgångshäst året innan. Två veckor innan jag och Ess skulle starta så sparkade han på sig och blev skadad. Så det blev inget den tävlingssäsongen. Så första gången sedan jag var tolv år hade jag ingen häst att rida, säger Emma.

I augusti-september det året åkte hon till Island för ett hitta en ny tävlingshäst. Planen var att hitta en femgångshäst.
– Jag hade inte ridit på åtta månader när vi kom dit och jag tror jag red 30 hästar på tre dagar. Jag fick lite träningsvärk kan man säga, säger Emma.

Galdur var den hästen hon red först på Island och hon red honom flera gånger under vistelsen. Han var ingen femgångshäst, men han stack ut, konstaterar Emma.
– Det var egentligen solklart att det skulle bli han. Han är helt fantastiskt både att rida och att hantera. Han är lite som en hund, bara följer med och är världens lugnaste och snällaste.

Numera måste hästar som importeras från Island landa i Liege i Belgien och transporteras till Sverige, men Galdur kom med ett av de sista planen till Norrköping. Detta var hösten 2022 och fokus lades på att lära känna varandra. På den tiden tränade hon också för Vignir Jónasson.

2024 är Emma och Galdurs andra säsong tillsammans och de har redan flera framgångar på meritlistan. Utöver att ta sig till två A-finaler på GK-SM har de också startat på den stora hästfesten Falsterbo Horse Show där de vunnit två år i rad.
– Det var väldigt betydelsefullt att vinna fyrgången i år på Falsterbo, vi hade lite problem med traven i början av säsongen men på Falsterbo kändes det som ”där satt den”. Det är så häftigt att rida där, det är lite som en barndomsdröm som blir sann, säger Emma och hyllar sin häst.
– Jag är så tacksam för Galdur, han är helt fantastisk.