Porträtt
24 juni 2024 06:10

Carina Jylebäck: ”Tävling är min semester”

SM 2024Hon går mot sitt, vad hon uppskattar vara, sitt 26:e SM. Dessutom blir det stoet Jóra från Lövhagens tionde SM. Carina Jylebäck berättar om sina snabba ston och vad tävlandet betyder för henne.

Carina Jylebäck: ”Tävling är min semester”
Carina Jylebäck med Snótra och Jóra. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Carina Jylebäck har en lång och gedigen karriär på tävlingsbanan. 2024 går hon mot vad hon tror är sitt 26:e SM.
    – Tävling är min semester. Att åka hit och vara här flera dagar och träffa människor man känner, säger Carina Jylebäck som till vardags driver Lövhagens islandshästar i Järna.

    Många är vana att se henne med sina egna uppfödningar, och under de senaste åren främst på passbanan. Stoet Jóra från Lövhagen (f-07 e Mökkur frá Hofi I, u Spes från Stenholmen) är redo för sitt tionde SM. Det snabba stoet har rönt stora framgångar på passbanan tillsammans med Carina. Ekipaget är just nu sjua på FEIF:s årsrankning i speedpass och fyra på den svenska rankningen. Ekipaget har alltså tio säsonger i kroppen, hemligheten bakom det stavas allsidig träning.

    Carina berättar att hennes och Jóras gemensamma väg framåt inte alltid har varit helt utan gupp. Stoet har mycket karaktär och Carina berättar att saker och ting måste göras i rätt ordning för att Jóra ska vara nöjd.
    – Hon tänker otroligt mycket och när hon blir frustrerad så reser hon sig, förklarar Carina som under många år kämpat på med stoet.
    – Egentligen är inte Jóra min typ av häst alls, men vi har kämpat på tillsammans. Jag skulle testa vad hon gick för som 7-åring och sin första säsong kvalade hon till SM i tre grenar. Jag har alltid sagt att hade jag haft en bättre häst hade jag slutat med Jóra, men nu kommer belöning för alla de här åren. Hon börjar bli mer stabil, förklarar Carina.
    – En del kan tycka att hon är lite läskig för att hon reser sig, men jag har aldrig känt så. Hon stannar alltid om jag vill att hon ska stanna.

    Carina Jylebäck - Jóra Från Lövhagen
    Carina Jylebäck med Jóra från Lövhagen. Foto: Mira Hallerby

    Allsidig träning nyckeln

    – När Jóra varit som snabbast är det när hon varit som mest lösgjord. Jag kan ju känna när jag rider fram hur hon känns. Är hon lösgjord och gör sina ”krumelurer” som man säger, då springer hon så fortast. Är hon för taggad, då går det inte, säger Carina och berättar att hon tränar Jóra som vilken häst som helst.
    – Det handlar om öppna, sluta, tölt, trav, övergångar. Jag tränar både i ridhus och ute, jag brukar ta med mig handhäst – det tycker hon är roligt.

    Tillsammans med Jóras halvssyter Orka från Lövhagen (f-12, e Mökkur frá Hofi I, u Tófa från Lappdal) har Carina svenskt rekord i P3. Ekipaget har tävlat tre SM tillsammans men Orka rehabar just nu efter en skada.
    –  Så då fick jag ta ut lillasyster Snótra som är helsyskon med Orka. Som jag visade på bedömning som 6-åring men sen har hon inte gjort så mycket. 

    Snótra från Lövhagen (f-15, e Mökkur frá Hofi I, u Tófa från Lappdal) är nu 9 år gammal och gör sin första säsong på större tävlingar.
    – Tanken är att jag ska rida femgång med henne, hon är inte riktigt lika explosiv som Jóra och Orka, säger Carina som medger att hon tycker det är skönt med Snótra som har en lugnare ådra.
    – Många har velat köpa henne för hon är otroligt vacker man jag känner verkligen att hon är min häst. Hon är stencool och det är skönt att få rida en sån häst. Jag har saknat att rida femgång och såna saker.

    Alla tre stona är efter Mökkur frá Hofi 1 (f-00, e Galsi frá Sauðárkróki, u Þruma frá Hofi I). En hingst Carina köpte med målet att han skulle bli hennes nya tävlingshäst. Hingsten visade sig dessvärre ha en skada.

    Drivs av utveckling och glädje

    Tävlandet är guldkanten i vardagen. Hemma driver Carina ridskola.
    – En del kan fråga hur jag kan tycka det är kul att ha ridskola hemma med så många grupper som jag har. Men jag tycker fortfarande att det är roligt och att jag har ett så varierat jobb. Jag tycker det är lika kul att lära en tant att rida lätt som att stötta en ungdom som ska få börja tävla. Att få tävla själv är också belöningen känner jag fortfarande, efter alla år.

    Hon berättar att precis som för många andra hästägare och hästföretagare kan det vara svårt att lämna gården, även om har anställda så finns det alltid något att göra.
    – Jag rider numera kanske sex hästar om dagen. Förr red jag mer men det är så mycket jobb som kommer mellan. Men jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt. Och när jag rider sämre så känner jag alltid så här: ”Hur ska jag göra för att göra det bättre?” säger Carina.