PorträttAtt islandshästar kom in i Wictoria Grens liv var från början en slump, men sedan har banan varit utstakad. Nu står ryttaren klar för sitt första NM.
Slumpen som decennier senare blev en landslagsplats

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Hon var inte mer än elva år när hon på 80-talet kom i kontakt med islandshästar för första gången. Wicktora ”Wicky” Gren och hennes mamma följde med några vänner som fattat tycke för islandshästen. Platsen de hamnade på var en saluhästvisning hos Peter Häggberg och trots att tanken inte var att de skulle köpa någon häst åkte Wicky och hennes mamma därifrån som hästägare.
– Det var en fyrgångare. Ett år senare var vi på kurs där de tyckte att jag skulle tävla, berättar Wicky som då också introducerades till tävlingssammanhang med islandshästar.
– Men på den tiden fanns det inte klasser för ungdomar, så jag tävlade mot seniorerna.
Fastnade för passen
Innan familjen köpte den där första islandshästen red Wicky på ridskola, men väl som islandshästägare var hon fast. Och där kom också nyfikenheten mot femgångshästar.
– 1991 köpte vi min första egna häst, en femgångshäst som jag tävlade en hel del i passgrenar.
Sedan dess har ett antal hästar hunnits med genom åren. Just femgångshästarna beskriver Wicky som en hästtyp som hon gillar att träna – allsidigt, lösgörande och med gångarter som ligger nära varandra.
– Sedan tycker jag att det är roligt med farten och explosiviteten i hästarna, förklarar Wicky som också resonerar kring lockelsen med att passgrenar, i synnerhet stilpass, är svåra.
– Stilpass har jag alltid tyckt är imponerande – det krävs så otroligt mycket lydnad för att få till alla moment. Det ser så enkelt ut när det flyter på, men är sjukt svårt.
En annan aspekt Wicky gillar med många av passgrenarna är det konkreta med att det är klockan som avgör.
– En bra tid är en bra tid.

Byggt livet kring hästarna
Tidigt insåg Wicky att hon ville arbeta med hästar och valde därför att gå på dåtidens enda hästgymnasium, Jälla i Uppsala. Det blev också startskottet på en yrkesbana inom branschen. Som projektarbete drog hon igång sin affärsidé med turridning och ridskola. Det blev också ett naturligt steg till att fortsätta verksamheten, som hon bedrev i Högbo utanför Sandviken till 2000.
– Då kände jag att jag ville utöka verksamheten, men var begränsad i och med att jag hyrde in mig.
Det ser så enkelt ut när det flyter på, men är sjukt svårt.
Wictora ”Wicky” Gren
Istället blev det en paus från att arbeta heltid med hästar, samtidigt som flyttlasset gick till den egna gården i Stocksbo, ett par mil från Högbo. Idag står omkring 15 hästar på gården som utgör säte för verksamheten som numera består av allt från träningshästar till kurser och lektioner.
Kjarval – ett nytt kapitel
Sedan start har Wicky haft krävande hästar, heta och med mycket nerv. En hästtyp som ofta kan ha svårt att presentera på tävlingsbanan, men som Wicky samtidigt uppskattar för den reaktionssnabba förmågan.
– Jag vill att de ska vara är reaktionssnabba, ridbara och pigga. Jag gillar fart, men gärna kontrollerat, skrattar Wicky och tillägger den viktigaste egenskapen enligt henne:
– Hög ridbarhet.
Jag har gjort jobbet och inte fuskat – oavsett väder.
Wictoria ”Wicky” Gren
Genom åren har Wicky tävlat kontinuerligt för Magnus Skulason, och det var när han sa att det var dags för Wicky att skaffa en häst som ”kan hjälpa dig fram och leverera” som tanken föddes om en häst med lättare för att hantera tävlingssammanhang. Genom Magnus fick Wicky låna hem två förmågor som skulle kunna passa in på beskrivningen, men efter en period var de båda överens om att inte någon av de två hästarna var den rätta för Wicky. Istället körde hon tillbaka hästarna till Magnus, som i samma veva fick ett samtal om att Kjarval fra Søtofte (f -11, e Glotti frá Sveinatungu, u Valdís fra Søtofte) var till salu. Valacken, som då stod i Danmark, lät intressant och ett samtal senare bestämdes det att ägaren skulle komma upp med Kjarval till Brösarpsgården, Magnus säte där Wicky också befann sig.
Wicky beskriver den Kjarval som hon provred som inte särskilt ridbar, men med rätt huvud och viss erfarenhet av tävlingsbanan. Arbetet under åren har varit metodiskt och enligt Skulasonmetoden.
– Magnus har trott på oss hela tiden och för varje träning har det hänt lite varje gång. Jag har gjort jobbet och inte fuskat – oavsett väder. Jag har jobbat hårt. Det har gjort att han utvecklats och blivit mer ridbar.

I all träning menar Wicky att det är viktigt att utgå från hästens individuella förutsättningar och vad den ska användas till. Något som alltid återkommer i Wickys träning är den som sker i skog och mark, även avsutten träning som handhästridning.
– Det var lite av den anledningen vi valde vår gård, här finns fanatiska ridvägar med backar och bra terräng. Man får mycket gratis under varje träningspass.
Redo för NM
Under årets SM red ekipaget sig till en silvermedalj i stilpass. Nu är de klara för sitt första landslagsuppdrag, då landslagsledningen plockade ut dem som ett av ekipagen som kommer representera Sverige vid NM i Danmark.
– Det är lite skräckblandad förtjusning. Det är stort och lite svårt att ta in, att jag nu faktisk representerar Sverige och inte bara mig själv. Superhäftigt.
– Det är jättekul att få komma med och vi ska försöka göra vad vi kan. Sedan får vi se hur långt det räcker, vi kan bara styra över vår egen prestation, säger Wicky och konstaterar att lagkamraterna är en nöt i sig att knäcka.
– Det är klart att man alltid vill komma på pallen, men det är så enorm konkurrens, inte minst från de andra svenska ekipagen. Alla är jättegrymma.
Sedan SM har Kjarval haft en välförtjänt period av vila men börjar nu smygas igång. Uppladdningen består av samma arbete som alltid, mycket ute i skogen. Sammantaget handlar det om att hålla Kjarval, som gillar arbete, nöjd och fräsch för kommande uppgift. Några explosivare pass hinns också med.
– Han har aldrig varit i så stora sammanhang, jag vet inte alls hur han kommer regera på den stor arenan och allt annat. Men han är rätt cool i sig själv.
Följ Ridsport på