Joannas kamp mot hjärntrötthet och prestationsångest: ”Sätt på din egen syrgasmask först”

Joanna Sätter betonar att ämnet är självutlämnande och inte alltid lätt att prata om – men desto viktigare.

– Det är ett väldigt viktigt ämne som det pratas alldeles för lite om. Självkänsla, självförtroende och prestation hänger tätt ihop med vår mentala hälsa, även i vardagen.

Hon försöker avdramatisera det hela.

– Det är en del av livet.

Mental hälsa och styrka är, enligt henne, något man behöver arbeta aktivt med – och något alla har sin egen resa kring.

Prestation i stallet

Hästar och ridning kan vara fantastiska för den mentala hälsan, men sporten är också starkt kopplad till prestation.

– Det handlar inte bara om tävling, utan om känslan av att det ska gå bra med sin häst. När det inte gör det kan det lätt kännas som ett personligt misslyckande.

Joanna började sin idrottsresa inom skidåkning, och tävlandet var helt hennes eget val.

– Redan där började prestation påverka mig.

När resultaten uteblev kopplade hon det till sitt eget värde.

– Istället för att tänka “jag kan inte det här än” tänkte jag “jag är dålig”. Och det kommer ju bara från ens eget huvud.

Ett mönster som många ryttare hamnar i.

– Till slut känns det knappt meningsfullt att försöka, eftersom man bara bekräftar sin negativa bild av sig själv.

En viktig vändpunkt kom genom en idrottsutbildning där hon läste idrottspsykologi och hon fick den grundläggande förståelsen.

Men det var först när hon närmade sig 30 som hon verkligen förstod att hon kunde skilja på prestation och hennes eget värde.

– När jag började förstå min nivå i relation till mina mål minskade prestationsångesten. Jag fick bättre koll på vad som faktiskt var rimligt.

Hästen påverkas

Joanna märkte också att hennes egen inställning påverkade hästarna.

– När jag fastnade i mina tankar slutade jag lyssna på hästen.

Idag har hon ett annat fokus.

– Nu frågar jag mig vad jag behöver träna på för att kunna hjälpa hästen bättre.

På tävlingsbanan idag

Hon kan fortfarande känna nervositet, men prestationsångesten ser annorlunda ut.

– Jag är bättre på att stämma av med mig själv: vad är rimligt just nu?

Hon vet att hon inte kan påverka yttre faktorer som väder, underlag eller konkurrens och att hon endast kan göra sitt bästa utifrån där hon och hennes häst är.

Ett tydligt exempel var en B-final på SM där hennes häst blev stressad under ritten.

– Jag hade ett val: att pressa på eller att anpassa mig.

Hon valde det senare.

– Efteråt kände jag mig inte misslyckad, utan snarare stolt över hur jag hanterade situationen.

Även idag kan hon känna av prestationskrav, till exempel när hon rider för nya instruktörer.

– Man vill ju känna sig duktig, men vem avgör egentligen vad som är bra?

Numera tar hon in feedback – men väljer själv vad hon gör av den.

Hjärntrötthet, ridning och vägen tillbaka

För några år sedan insåg Joanna Sätter att hon led av hjärntrötthet, något som under lång tid påverkat både ridning och vardag. 

Hon har en lång historia av hjärnskakningar – första gången var runt sex års ålder när hon ramlade ner för ett berg. Totalt har hon slagit i huvudet kanske uppåt 15 gånger. Eftersom många av olyckorna inte varit “klassiska” hjärnskakningar med medvetslöshet eller kräkningar, togs de inte alltid på allvar.

Under livet har hon också haft perioder med extrem trötthet, trots att hon varit frisk i övrigt.

Gick in i väggen – bokstavligen

Hösten 2023 slog Joanna huvudet hårt i stallväggen och blev direkt illamående. Efter några veckor märkte hon att något var fel – hon kunde knappt sitta upp på hästen. Balansen och kroppen fungerade inte som vanligt.

Ett webbinarium om långtidseffekter av hjärnskakningar blev vändpunkten. Hon kände igen sig i nästan alla symtom och sökte vård. Vägen tillbaka blev lång; kroppen hade pressats för länge och tvingats leva i konstant stress. I november 2024 blev hon sjukskriven på heltid.

– Trots det hamnade jag aldrig i depression, tack vare mitt mentala arbete och hästarna, säger Joanna.

Hon sänkte kraven helt. Tävlingshästen fick vila i nästan två månader och fokus låg på återhämtning. Efter cirka ett och ett halvt år kände hon att kroppen började släppa den konstanta stressen.

Idag kan hon hoppa upp på hästar och rida in unghästar igen. 

– Det är en enorm lättnad. Ibland måste jag fortfarande backa när det blir för mycket, men jag har hittat en helt annan balans.

Kommunikationen med hästen återvände också. 

– Min häst reagerade direkt, som om han tänkte “äntligen!”. Samtidigt fick jag lite dåligt samvete för att han fått stå ut med en sämre version av mig.

Rider numera med airbag-väst

Joanna är mer försiktig, men låter inte rädsla stoppa henne. 

– Jag har fått hjärnskakning av att halka på is – allt går inte att skydda sig mot. Men jag försöker vara mer förutseende.

En konkret förändring är att hon alltid rider med airbag-väst, en viktig säkerhetsåtgärd.

– Min kropp har inte råd med ett fall som sätter mig tillbaka.

Självförtroende och snällhet mot sig själv

Hjärntröttheten påverkade inte självförtroendet lika mycket som tidigare. Tack vare det mentala arbete hon gjort kunde hon förstå att problemen handlade om kroppen, inte om att hon var en sämre ryttare.

– En viktig lärdom är att alltid vara snäll mot sig själv. Vi tar ofta hand om andra, men glömmer oss själva. Som på flyget: sätt på din egen syrgasmask först, innan du hjälper andra.

Hästarna som del av återhämtningen

Återhämtning är en central del av Joannas liv. Hästarna hjälper, men eftersom ridningen också är hennes jobb behöver hon komplettera med andra aktiviteter, som stickning, skidåkning eller sensing yoga – metoder för att få kroppen att slappna av och återhämta sig.

Medskicka till andra

Joanna vill skicka med några viktiga meddelanden till läsarna.

– Kom ihåg att du kan träna din hjärna till hur du vill att den ska tänka, särskilt om du har lätt att hamna i negativa tankar, de kan du lära hjärnan att vända till positiva. 

Hon fortsätter:

– Om du gör något som du tyckte var mindre bra, till exempel så kanske töltmomentet på en tävling gick sämre än du ville, så kom ihåg att det är ett görande, dvs något du kan träna på att bli bättre på, men det är inte du som person som är dålig. Det är lätt att vi tänker ”Åh vad dålig jag ÄR”, men det är ju faktiskt inte du som person som är dålig utan du behöver träna mer på ett görande.