KämpaglödMästerskapshästen Thór från Järsta har rönt framgångar med både svenska Camilla Hed och finska landslagsryttaren Arnella Backlund. Nyligen överlevde hingsten en kolikoperation till följd av en olyckligt formad tumör, där tunntarmen fastnat.
Mästerskapshästen överlevde tarmoperation: ”Väldigt tacksam över att ha fått en ny chans”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Thór från Järsta (f-03, e Týr vom Rappenhof , u Tinna från Tjusta) kamperade runt decennieskiftet -10 med Camilla Hed på ryggen, ekipaget placerade sig bland annat på en fjärde plats i T2 vid VM 2013. Året efter såldes hingsten till Finland och Arnella Backlund, som sedan dess ägt hingsten och även hon tävlat honom framgångsrikt med flera mästerskapsmedaljer på meritlistan, däribland ett VM-brons i fyrgångskombination.
Hingsten, som gick rätt in i Arnellas hjärta, har de senaste åren levt ett aktivt pensionärsliv. Men den 19 december märkte Arnella att något inte stod rätt till. Vid morgonfodringen åt han visserligen sitt foder, han hade druckit och bajsat som vanligt under natten, men var påtagligt låg. Misstänkt kolik ledde till att hingsten började promeneras, samtidigt kontaktades veterinären.
– När jag promenerade med honom märkte jag att det inte var någon vanlig kolik, han ville bara lägga sig, berättar Arnella.
Buköppnades akut
När veterinären väl anlänt konstaterades snabbt att läget var alvarligt, inga tarmljud hördes och efter smärtlindrande och lugnande styrdes transporten mot universitetdjursjukhuset, 25 minuter bort.
– De hittade ingen direkt orsak varför han var så dålig, säger Arnella som lämnade Thór på kliniken och åkte hem i väntan på operation.
Under buköppningen blev det snart tydligt varför hingsten så plötsligt fått så ont. En fettumör, som inte är ovanlig bland äldre hästar, hade en skaftformad utväxt som tunntarmen lindats runt, som en knut.
– De ringde och frågade om de skulle fortsätta, det skulle bli jättedyrt. Ungefär 50 centimeter av tunntarmen var tvungen att skäras bort och det var ungefär 50 procents chans att han skulle överleva, berättar Arnella som trots allt visste precis vad hon kände.
– Jag sa att jag ville att vi ska göra allt vi kan.
Operationen gick bra, inklusive att sy ihop den nedkortade tunntarmen. Med de oroliga dygnen var inte över – en av de mest kritiska delarna med operationen var att få igång tarmarna efter operationen.
Första dygnen kritiska
De första dagarna klarade Thór inte att äta, dropp var räddningen undertiden man försökte få igång tarmsystemet. Från att till en början fått reflux syntes en ljusning efter tre, fyra dagar, hingsten kunde börja äta små mänger gröt och snart lite grovfoder.
– För mig var ovissheten jättejobbig. Jag som person gillar kontroll, det var hemskt att inte veta något.
Arnella, som var på sjukhuset ett par, tre timmar dagligen såg både glimtar av Thórs vanliga jag, och en med nedstämd variant.
– Han var alltid glad när jag gick ut med honom, men inne i stallet märkte jag att han var deppig.
På grund av nyår beslutades att hingsten skulle stå kvar på kliniken till nyårsdagen, då han ansågs stabil nog att komma hem. Hemgången har också gjort att Thórs vanliga personlighet helt är tillbaka.
Arnellas drömhäst
För Arnella var de första tio dygnen, när prognosen var osäker och Thórs liv hängde på en skör tråd, oerhört jobbig. Hon själv fyllde år den 20 december och att det blev något julfirande alls berodde helt på dottern. Hästarna hemma fick stå på paus.
– Thór har betytt allt för mig. Han har absolut varit den finaste häst jag någonsin fått träna och rida. Bara vardagen med honom, han ger alltid världens bästa känsla att rida, konstaterar Arnella som både innan och efter Thór tävlat på internationell nivå och representerat det finska landslaget.
Med värme beskriver Arnella Thór som hennes once in a lifetime-häst, en match made in heaven som ömsesidigt klickade direkt för både Thór och Arnella.
– För mig har det varit en process att inte alltid jämföra andra hästar med honom, alla kan inte vara riktigt lika härliga, och alla har sina egna kvalitéer.
Planen om att Thór, som sedan ett par år varit pensionerad från tävlingsbanan, skulle följa med Arnella på clinics till våren, har bytts mot ett halvårs rehabilitering. Operationssåret, som gått över hela magen – från armhålorna till bakbenen – läker än, vävnad för vävnad. Än måste rörelsen begränsas, det är en lite sjukhage och box på natten som gäller. Men genom den rehabiliteringsplanen som djursjukhuset skickade med är det bara ett par veckor bort innan stärkande övningar för magmuskulatur och rygg ska påbörjas, som sedan följs av longering och slutligen ridning.
– Jag måste verkligen tacka djursjukhuset. Jag kände alltid att de ville försöka och gav förslag, till exempel rekommenderade en veterinär att jag skulle ta ut honom i bett. Det finns studier som tyder på att det kan få igång tarmen, precis som när de tuggar på hö.
Vill ge andra hopp
Genom sin erfarenhet kan Arnella konstatera ett par saker – även om det är kostsamt att buköppna blir djursjukvården bättre och bättre.
– Jag förstår att det kan låta skrämmande och att det är dyrt, men har man möjlighet tycker jag att man ska veta att de har utvecklat mycket med kolikoperationer. För hästarna finns det möjlighet att fortsätta ett gott liv, förklarar hon och förmedlar klinikens syn om att vården är ännu skarpare i Sverige och andra länder där liknande operationer är mer eller mindre rutin.
Efter operationen finns en ökad kolikrisk, men även här har Arnella goda erfarenheter.
– Min första häst, Dreki frá Lækjamóti, var också kolikopererad. Han är 30 år nu och har inte haft några problem
Följ Ridsport på