Jönsson, Kyrklund och Ísólfsson i unikt möte om ridutbildning och träning

Hur utvecklar vi utbildningen inom ridkonst och hästträning i Sverige? Det var kärnfrågan när SLU:s hippologenhet samlade ridlärare från landets riksanläggningar för ett tre dagar långt evenemang. Evenemanget var organiserat av SLU:s (Sveriges lantbruksuniversitet) hippologenhet och samlade ridlärare från de olika riksanläggningarna i Sverige; Flyinge, Strömsholm och Wången.

Syftet var att utbyta kunskap och diskutera utbildning, ridkonst och träning av hästar. Fokus låg på samarbete mellan olika discipliner som dressyr, hoppning, fälttävlan och islandshäst.

På plats var före detta adjungerade professorn i ridkonst Jan Jönsson och de adjungerade professorerna i ridkonst Kyra Kyrklund och Eyjólfur Ìsólfsson. De tre hästprofilerna inledde den första av tre dagar med varsin dragning där de presenterade sig själva och sin hästbakgrund.
– Eyjólfur Ìsólfsson berättade också mycket historia om islandshästen. Något som har stor betydelse för hur vi rider och tränar våra islandshästar. Islandshästmänniskor är inte fast i ett visst system utan vi är ofta väldigt öppna för andra sätt och tankar.

Det berättar Camilla Hed, lärare på Hippologprogrammet på Wången, som tillsammans med kollegan Sara Sandqvist, hippolog och lärare på islandsprofilen på Wången, deltog på evenemanget på Flyinge. Deltog gjorde också lärare från utbildningarna på Strömsholm och Flyinge.

Evenemanget skulle egentligen ha arrangerats när Jan Jönsson avslutade sin professur 2020, men till följd av pandemin ställdes det in. Camilla Hed är glad över att evenemanget blev av.
– Inom islandshästhippologen har vi en ridkonstgrupp. Vi träffas regelbundet och diskuterar utbildning och innehåll. Motsvarigheten till den gruppen finns även hos ridlärarna på Flyinge och Strömsholm och vi träffas en gång per år på hippologlärardagarna. Men det är inte så ofta vi får chans att träffas, diskutera och jobba över gränserna, berättar hon.

Cirka 20 lärare var på plats och deltog under de tre dagarna.
– Vi har diskuterat väldigt mycket. Eftersom vi var en liten grupp och mer eller mindre alla känner varandra har vi kunnat varit väldigt öppna och raka med varandra. Det har varit bra och intressanta diskussioner, säger Camilla Hed.

Camilla berättar att en av diskussionerna handlade om att det system som Eyjólfur Ísólfsson lär ut, och som är vanligt inom islandshästvärlden, lägger större fokus på träning från marken och kommunikation med unga hästar jämfört med många andra discipliner.

Hästar visades ridna

Dag två var uppdelat i två block med först fokus på den unga hästen och därefter fokus på den vuxna och utbildade hästen.

Under Eyjólfur Ìsólfssons dragning med den unga hästen red Malin Börjesson,
– Hon hade 6-årig valack och visade moment i unghästutbildning. Det var extremt bra, hästen var superfin och jättefint visat. Väldigt bra för alla oss lärare att se, säger Camilla.

Kyra Kyrklund hade tre ekipage med yngre hästar, en 5-åring, en 6-åring och en 7-åring.
– Hon fokuserade mycket på ryttarens sits, betydelsen av sits och inverkan och vikten av en hjälp i taget, berättar Camilla.

Under Jan Jönssons dragning var den en yngre häst som skulle hoppas in på ett terränghinder. Även då diskuterades ryttarens position och sits.

Tre islandshästryttare under eftermiddagen

Eftermiddagen vigdes åt den vuxna och utbildade hästen. På Eyjólfur Ìsólfssons del deltog tre islandshästryttare: norska ryttaren och tidigare världsmästaren Anne Stine Haugen, danska Sarah Rosenberg Asmussen som tidigare ridit i danska landslaget och så svenska Linnea Blomgren med Bróðir fra Slippen (f-10, e Gjafall fra Katknøs, u Lóa frá Fjalli).

Linnea Blomgren deltog under FEIF-semiariumet på Wången i höstas och det var i samband med det som Linnea fick frågan om hon ville delta på Flyinge i januari.
– Eyjólfur Ìsólfsson frågade mig om jag ville vara med eftersom han skulle en dragning tillsammans med Kyra Kyrklund i januari och jag tackade ja direkt, berättar Linnea Blomgren som också förklarar att hon visste väldigt lite om evenemanget i sin helhet.
– Jag och Bróðir där för att visa upp den vuxna hästen, visa lite trav och galopp – jag tränar mycket på galoppfattningar, sluta och öppna. Jag ville visa vad den färdiga hästen ska kunna. Sedan visade jag lite tölt medan Eyjó instruerade och berättade. Till sist fick jag även visa lite pass, säger Linnea som berättar skrattande att publiken drog efter andan när Bróðir drog fram i pass på en av långsidorna i ridhuset.

Efter passen fick Linnea Blomgren ta av tränset och rida sin häst i halsring. Något hon sedan en tid tillbaka gör kontinuerligt på inrådan av Eyjólfur Ìsólfsson.
– Jag tror också det var en av anledningarna till att jag blev inbjuden – att Eyjólfur ville att vi skulle visa upp det här samspelet mellan häst och människa som han tycker är otroligt viktigt.

Efter ritten kom Kyra Kyrklund fram till Linnea Blomgren.
– Jag var jättenervös att jag skulle behöva rida inför henne men hon var jätteintresserad och kom fram och frågade lite saker efterår. Det är vi konstaterade om oss islandshästryttare är att vi har lättare kontakt i tygeln och är lättare i sitsen, att vi gärna lyfter upp oss och också har mer fokus på att hjälpa hästen med dens gångarter. Men också att vi kanske har mindre fokus på vår egen sits.

Under Kyra Kyrklunds del visades rörelser från högre upp i utbildningsskalan, så som piaff och passage.
– Och även en hel del övergångar. Det var jätteroligt att se. I Jan Jönsson del visades hoppning över en svårare terrängbana inne i ridhuset så det blev en hel del fart och fläkt, konstaterar Camilla Hed.

Många likheter

Den tredje och sista dagen vigdes åt vidare diskussioner och bland annat diskuterades begrepp och terminologin inom ridutbildning.
– Vad händer om vi vänder på begrepp, kan vi få eleverna att tänka eller göra annorlunda? säger Camilla Hed som konstaterade att summan av de tre dagarna var att alla lärare inom hipplogutbildningen drar åt samma håll.
– Vi är alla ute efter samma sak, vi är väldigt lika över anläggningarna men det finns också skillnader där man kan lära sig av varandra. Det här är bara början – fördelen med att vi har ett hippologprogram är att vi är kopplade till forskning. Det handlar om mycket mer än bara ridning och tävling; det handlar också om kommunikation, om hur vi arbetar med våra hästar och vad vi gör. Målsättningen är att ge hippologerna rätt tänk och nyfikenhet, men sen måste de själva samla erfarenheter, konstaterar Camilla.
– Jag känner också att vi är på rätt väg på Wången och jag tänker att vi är otroligt glada över att vi har Eyjólfur knuten till oss och också att han tidigt även var involverad i SIF:s utbildningar och har påverkat dem. Han var tidigt ute med att prata om hästens inlärning och inlärningsteori.

Linnea Blomgren hade också möjlighet att sitta med under de teoretiska dagarna och hon fick mycket med sig. Hon imponerades över de tre professorernas intresse för varandras discipliner och deras ödmjukhet.
– Att Eyjólfur, Janne och Kyra var så ödmjuka gentemot varandra, och att de är så öppna för ny kunskap, tror jag är anledningen till att de har kommit så långt som de har gjort och är där de är idag, säger Linnea Blomgren.

För hennes del tog heller inte evenemanget slut efter diskussionerna. I samband med sin ritt under torsdagen så passade hon på att fråga Kyra Kyrklund om det fanns möjlighet att träna för den välmeriterade tränare. Och så blev det, under lördagen fick Linnea Blomgren och Bróðir en lektion för dressyrnestorn.

– .Jag fick rida en lektion för Kyra. Helt otroligt! Den stora skillnaden mellan disciplinerna island och dressyr upplever jag, det är att dressyr lägger mycket mer vikt vid sitsen medan vi i islandshästvärlden lägger mer fokus på att hjälpa hästen med sina gångarter. Så Kyra fick hjälpa mig med sitsen, det var så roligt och inspirerande, säger Linnea Blomgren och berättar att hon nu ska ta upp kontakten med en tidigare tränare.
– Jag har bestämt mig för att ta upp kontakten med Kajsa Boström som jag tränade mycket för förut med min tidigare tävlingshäst.

Fakta

De tre professorerna i texten

Eyjólfur Ísólfsson, född på Island, är en av erfaren och respekterad hästtränare och ryttare. Han började arbeta med hästar i unga år och lärde sig traditionell isländsk ridkonst från sin farbror. Vid 18 års ålder vann han ”Silver Shoe”, ett prestigefyllt pris vid Hólar jordbruksuniversitet, och var senare huvudlärare och lektor under 15 år. Eyjólfur är certifierad Master Trainer och har vunnit flera nationella och internationella tävlingar, bland annat fem isländska mästerskap och ett världsrekord i tölt. Eyjólfur är känd för att kombinera traditionell isländsk ridkonst med moderna metoder och anses vara en pionjär inom sitt område.

Jan Jönsson, född 1944, är en svensk fälttävlanryttare och tränare. Han deltog i två olympiska sommarspel, 1972 och 1984, och vann bronsmedalj i fälttävlan vid OS i München 1972 på hästen Sarajevo. Han har även tagit fem SM-guld i fälttävlan Efter sin aktiva karriär har Jönsson varit lagledare och tränare för det svenska landslaget i fälttävlan. År 2011 utsågs han till adjungerad professor i ridkonst vid Sveriges lantbruksuniversitet, en titel han innehaft fram till 2020. Jönsson är far till tävlingsryttaren Fredrik Jönsson.

Kyra Kyrklund är en framstående finländsk dressyrryttare och tränare, född 1951 i Helsingfors. Hon har en lång och framgångsrik karriär med bland annat en världscupseger 1991 i Paris och tio finska mästerskapstitlar. Hon deltog i flera OS, med toppresultat som femteplats både individuellt i Moskva 1980 och i Barcelona 1992. Hon är adjungerad professor i ridkonst vid Sveriges lantbruksuniversitet och håller clinics världen över.

Expandera