Larmet: ”Man riskerar att bli utfryst”

Hösten 2024 fick Ridsport indikationer på problem med den psykosociala arbetsmiljön inom förbundet, och under vintern inkom uppgifter om en anonym anmälan till Arbetsmiljöverket, något som inte kunnat stärkas på grund av dessa uppgifter har absolut sekretess. Uppgifter till Ridsport har bekräftat att det finns en tidigare anställd som blivit sjukskriven till följd av arbetsmiljön.

När Ridsport börjar ringa runt kommer allvarliga anklagelser om tystnadskultur, godtyckligt ledarskap och bristande transparens. Vittnesmålen tecknar en bild av en organisation där kritik bemöts med utfrysning och där lojalitet i vissa fall väger tyngre än kompetens.

Vad som började som en granskning av arbetsmiljön på Svenska Islandshästförbundets kansli utvecklas snabbt till en mycket bredare historia om tystnadskultur, exkludering och ledarskapsproblem.

På tisdagskvällen meddelade SIF:s ordförande Ingemar Tapper och generalsekreteraren Anna Ryberg i ett öppet brev att de avgår från sina befattningar. De hänvisar till att de valt att lämna sina positioner då de under de senaste månaderna känt sig utsatta för anklagelser och kritik.

När beskedet kommer om avgång har Ridsport veckan innan kontaktat SIF utifrån den kritik och de anklagelser som framkommit – det för att SIF ska få möjlighet att bemöta och, om de vill, dementera uppgifterna.

När kontakten tas med Svenska Islandshästförbundet har Ridsport pratat med ett femtontal personer som har god insyn i förbundet. Som alla tecknar samma bild och som alla är rädda för att ställa upp med namn. Det grundar sig i en rädsla för personliga konsekvenser, såsom att förlora uppdrag eller bli socialt exkluderad.

Problem i den psykosociala arbetsmiljön

En som Ridsport har pratat med är ”Mia”, som alltså heter något annat. Hon jobbade under en tid på SIF och beskriver sin första tid på SIF som ”jättebra”, men att klimatet på arbetsplatsen svalnade efter några månader.
– Det som vi alla upplevde var det otydliga ledarskapet där saker hela tiden glömdes bort, bokades om och bokades av. Man kunde aldrig lita på att det som var planerat blev av. Tonen för samverkan var väldigt styrd av närmaste chefs idéer och humör.

Mia berättar att hon upplevde arbetsuppgifter kunde läggas till och tas bort godtyckligt.
– Man tvingades ständigt hugga tag i saker för att rädda upp dem i sista minuten.

Mia berättar att hon upplevde en gradvis förändring i arbetsmiljön och plötsligt kände sig väldigt ensam i sina arbetsuppgifter. Hon berättar att problem lyftes under hennes tid som anställd.

– Vad jag vet om så lyftes ett par saker till arbetsgivaransvarig, men ingenting åtgärdades, säger hon.

Som förbund är det styrelsen som har arbetsgivaransvar. De måste enligt lag säkerställa att det bedrivs ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Arbetsmiljön innefattar både organisatorisk och social arbetsmiljö. (Se mer i faktarutan om arbetsmiljö). Om arbetstagarna flaggar om en brist är arbetsgivaren tvungen att vidta åtgärder.

Finns det en generalsekreterare, som i SIF:s fall, fungerar den som högsta tjänsteman och brukar vara den som ansvarar för den dagliga verksamheten och säkerställer att förbundets verksamhet bedrivs enligt de stadgar, strategiska mål och beslut som finns.

I SIF:s fall är det den psykosociala arbetsmiljön som väcker frågetecken i form av en påstådd tystnadskultur, en otydlig ledare och bristfällig kommunikation.

Mia får frågan vad hon tror skulle behövas för att återställa förtroendet och förbättra arbetsmiljön.
– För det första ett fungerade SAM-arbete. När jag arbetade där fanns inga rutiner för någon form av arbetsmiljöarbete. Ska man bli en trovärdig arbetsgivare så måste man ta det på stort allvar och verkligen utbilda de som får ett arbetsgivaransvar i faktiskt arbetsmiljölagstiftning. Får man bra rutiner och arbetar aktivt med det, så kommer man en bra bit på väg. Den psykosociala arbetsmiljön är ett absolut fokusområde.  

Finns det personer inom organisationen som försöker driva en förändring?
– Av vad jag hör så pyr ett missnöje hos många, men det är ju ingen nyhet för det har det ju gjort i många år. Däremot finns det en stark tystnadskultur och de som genom åren försökt höja rösten har inte tagits emot väl. Så istället pyr det, men det verkar sitta långt inne att faktiskt ställa sig upp för att driva det aktivt. Men om förbundet arbetar med någon förändring, det vet jag tyvärr inte. Jag har dragit mig tillbaka från de delarna helt numera.

Ridsport har också haft kontakt med fler personer som har haft stark anknytning till kansliet som bekräftar att Mias historia inte är unik. Två personer vittnar dessutom om att det pågått psykosociala bestraffningar så som till exempel att närmsta chefen behandlat dem som luft dagar efter de sagt emot chefen inför andra på möten.
– Det kunde komma mejl i efterhand där det varit tydliga och ibland ganska otrevliga ställningstagande att ”hon bestämmer” – det oavsett om jag haft spetskunskap inom ett visst området. Hon har alltid sista ordet oavsett om det är det bästa för förbundet eller inte, säger en person till Ridsport.

Kritiken utifrån

Ridsport har också pratat med människor som verkar eller verkat ideellt i förhållande till styrelsen. En av dem är ”Kalle” som inte vill ställa upp av rädsla för att bli utfryst.
– Man vill inte hamna på Anna Rybergs ”svarta lista”, säger han.

Vad är det för ”svart lista”?
– Säger man emot, inte tycker som henne eller blir besvärlig på något sätt hamnar man där. Då får man inga uppdrag eller blir utfryst.

Totalt fyra personer nämner uttryckligen ”den svarta listan”.

En av dem är ”Karin”. Karin är inte längre aktiv i SIF. Hon har till och med gått ur förbundet helt. Tystnadskultur, svårigheter till samarbete men också exkludering är några av sakerna som fått henne att distansera sig från Svenska Islandshästförbundet berättar hon.
– Man får lära sig att inte kritisera saker och att bita sig i tungan. Man riskerar att bli utfryst om man inte följer vissa personers linje. Man får också lära sig att det är en tydlig hierarki där vissa personers åsikter inte betyder någonting oavsett vilken post eller kunskap de sitter på.

Karin säger att det ibland handlat om smågrejer men att det var attityden från ledningen som fick bägaren att rinna över för hennes del och att sluta engagera sig.
– Efter att jag sagt emot Anna Ryberg var jag inte ens värd att hälsa på. Jag stod mitt framför henne vid ett tillfälle och hon behandlade mig som om jag vore luft efter att vi haft meningsskiljaktigheter om smågrejer. Hon pratade med min vän som stod precis bredvid så det är helt omöjligt att hon inte såg mig.

Att det pågår en slags förtroendekris för SIF:s tidigare högsta tjänsteman råder det ingen tvekan om när Ridsport ringer runt. Flera av de Ridsport pratat med menar också att den informationen ska ha nått styrelsen men att styrelsen inte ska ha agerat.

– Om vi har en person i ledningen som får människor att tappa lusten och sluta engagera sig, var kommer vi hamna då? säger några som Ridsport pratat med.

Det bristande förtroendet kan ha sin grund i rekryteringen av Anna Ryberg, säger en person. Totalt är det sex personer som Ridsport pratat med som ställer sig kritiska hur processen att tillsätta Anna Ryberg gick till.

Oro för jävsituation

2010 tillsätts den första generalsekreteraren i Svenska Islandshästförbundets historia. Hon heter Anna Albinsson, men är för de flesta i dag känd med efternamnet Ryberg. Det är ett stormigt år i SIF, ett stort rättsfall ligger i fokus och håller nästan på att sätta förbundet i konkurs. Kanske är det därför få ens minns att SIF hade en generalsekreterare under den här perioden.

Inte ens ett år efter att Anna Ryberg, då Albinsson, tagit tjänsten – kliver hon av. Svenska Islandshästförbundet väljer därefter att inte tillsätta någon ny generalsekreterare.

2021 är det dags igen. 19 november kommer en ny annons ut om en generalsekreterare, annonsen ligger ute till 3 december. Arbetet för utforma tjänsten är då föranlett av en arbetsgrupp som är sammansatt av styrelsen där Anna Ryberg sitter som ordförande. Kort därefter blir Anna Ryberg tillsatt som generalsekreterare och avsäger sig ordförandeskapet.

Det tillhör ovanligheterna att en ordförande på högst nivå övergår till rollen som generalsekreterare inom ett idrottsförbund, eftersom dessa positioner ofta har skilda ansvarsområden och krav.

Det eftersom att generalsekreteraren vanligtvis är en anställd tjänsteman med operativt ansvar, medan ordföranden är en förtroendevald person med strategiskt ansvar.

Ridsport har endast hittat två liknande exempel: Susanne Jidesten blev generalsekreterare för Friskis&Svettis 2018, tidigare var hon ordförande i Friskis&Svettis Stockholm, organisationens största lokala förening. Det andra exemplet är Andrea Möllerberg, som tidigare var generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet. Hon blev det efter att ha varit ordförande i Bollstanäs SK:s fotbollssektion.

Beslutet att tillsätta Anna Ryberg som generalsekreterare rör upp känslor. Flera personer Ridsport pratat med känner sig tveksamma till att Anna Ryberg fick tjänsten.
– Mitt tilltro till förbundet försvann när hon tillsattes. Allt kändes som en jävsituation och det lyssnades inte på kritik eller oro, säger en anonym person.
– Vi var flera som öppet frågade ”Får det gå till såhär?”, säger en annan.

Kritiken som främst framkommer är att Anna Ryberg ska ha suttit på dubbla stolar vid tillfället, haft möjlighet att utforma en tjänst hon själv sedan sökte och att transparensen kring processen varit alldeles för dålig.

Det bör nämnas att två personer Ridsport pratat med menar att Anna Ryberg har varit viktig för inträdet i Riksidrottsförbundet som skedde 2021, då hon var ordförande.

Fler röster

Efter nyheten kommit att SIF:s ordförande Ingemar Tapper och generalsekreteraren Anna Ryberg lämnat sina poster har Ridsport blivit kontaktad av ytterligare fyra personer som bekräftar känslan av en utbredd tystnadskultur och exkludering. En av dem har helt lämnat SIF på grund av detta.

De är alla inne på att tystnadskulturen inte är knuten till den specifika styrelsen utan att detta är ett problem som pågått under lång tid.

Det tjugotal personer som Ridsport pratat med oroas över hur tystnadskulturen påverkar Svenska Islandshästförbundet i stort. Att tystnadskulturen undergräver förtroendet för förbundet genom att det skapats en miljö där oro och kritik inte kan uttryckas öppet.

Den tidigare anställda Mia svarar på på frågan:
Hur tror du att det här kan påverka medlemmarna och verksamheten utåt?

– Så länge missnöje finns så pratar ju folk. Det skapar ingen gemenskap och inkludering när folk ”hör” saker vart de än rör sig i islandskretsar. Vem orkar på sikt engagera sig i en sådan föreningsmiljö? Jag tror att ju längre det få fortgå, desto fler medlemmar kommer föreningarna, och då även förbundet, tappa.  

Ridsport har sökt Svenska Islandshästförbundets styrelse för att vara på frågor. De har valt att svara i ett skriftligt uttalande, det kan du hitta här.

Ridsport har också sökt Anna Ryberg, som inte återkommit.

I denna artikel har källor beviljats anonymitet. Skälen till detta varierar, men i huvudsak handlar det om att skydda personer som löper risk för repressalier, trakasserier eller andra negativa konsekvenser om deras identitet avslöjas. Att tala öppet i vissa sammanhang kan innebära yrkesmässiga eller sociala risker, och i vissa fall kan även juridiska eller säkerhetsmässiga skäl ligga till grund för beslutet att inte offentliggöra källornas namn. Vi använder endast anonymiserade källor när det finns starka skäl att göra det, och vi strävar alltid efter att säkerställa att informationen vi publicerar är korrekt, relevant och i allmänhetens intresse.