Ett nytt kapitel på Snäcksjön

När man rullar in på Snäcksjön islandshästar är det först inget som avslöjar att det finns nära 75 hästar där. Stallet är litet men praktiskt med en ridbana som ligger strax nedanför. Här driver Ella Brolin sin verksamhet, med fokus på avel och träning av hästar.

Gården förvärvades av Ellas mormor på slutet av 1960-talet. Då var ett av bostadshusen en lagård och ett annat var ett sädesmagasin. Gården användes främst som sommarbostad – tills Ellas föräldrar tog beslutet att bosätta sig där.
– Jag föddes i Tullinge. När mamma och pappa bestämde sig för att flytta hit var jag ett år och gården var mer som ett sommartorp. Men min pappa är en entreprenör och hade en egen byggfirma, han är lite av en möjligheternas man, så han har byggt och fixat här. Mycket av det man se i gården i dag är det han som byggt upp,

1991 började Ella och hennes mamma Malou att rida på Bärby. Mamma Malou hade haft ridtravare som barn och var återigen sugen på att börja rida. Vid tidpunkten hade islandshästprofilerna Jenny Mandal och Hreggvidur ”Hreggi” Eyvindsson precis startat upp sin verksamhet på Bärby. 
– Jag var sju år gammal när vi började på Bärby, men jag hade ridit på någon liten ridskola innan.

Ellas föräldrar blev goda vänner med Jenny och Hreggi och de blev en del av gemenskapen på Bärby.
– Det var sån härlig stämning där. Det fanns så mycket idéer och många bidrog med sin kunskap. Det var liksom ”Nu gräver vi fram jordkällaren så vi kan ha middagar där när vi har kurs”, och så gjorde man det.

Gemenskapen på Bärby var och är fortfarande en viktig del i Ellas liv. Hennes föräldrar var med och köpte Kjarni frá Kálfsstöðum, en häst som Hreggi tävlade på 90-talet. 
– Jag har blivit väldigt präglad av Bärbyfamiljen och det är det många häromkring som blivit. De har verkligen bidragit med väldigt mycket i den här trakten.

Och tack vare Bärby dröjde det heller inte länge innan de två första islandshästarna gjorde entré på Snäcksjön, närmare bestämt år 1992. Två hästar blev till fem hästar, fem hästar blev till åtta hästar och idag finns närmare 75 islandshästar på gården.

Men det fanns en period när hästantalet stannade av och till och med minskade.
– Jag var ute och reste, sen började jag plugga i Stockholm och då sålde vi av lite hästar. Jag tror det var 2007.

Planen var att bli psykolog. Men en resa till Island förändrade allt.
– Jag gav min dåvarande sambo en resa till Island i födelsedagspresent. Vi skulle vara med på en hästinsamling och han som hade hästinsamlingen frågade mig lite på skämt om jag inte skulle stanna kvar och jobba.

Ella tog chansen och stannade kvar på ön, för även om hon släppt tanken på att hon skulle jobba med hästar kunde hon inte låta bli. Hon blev kvar i två år på gården på Island.
– Min dåvarande sambo uppmuntrade mig. Sen så kände jag att det var min chans, innan jag blev för gammal eller skaffade barn.

Efter två år så sökte Ella in till Hólar, en isländsk motsvarighet till hippologutbildningen. Hon gick ett år på utbildningen.
– När det var bara några veckor kvar till provet för första året så bröt min häst griffelbenet i boxen.

Ella åkte hem till Sverige en period och fick kort därefter erbjudandet att göra provet på en annan häst. Hon konstaterar att hon valde fel häst.
– Lärarna avrådde mig från att ta den hästen, han hade svårt för att gå med kontakt och hade ingen bra träningsgrund. Sen så gick det som det gick.

Samtidigt som Ella återigen fick ett erbjudande att få göra om provet innan höstterminens start hade andra tankar och känslor börjat gnaga i henne.
– Alla mina klasskamrater levde häst och pratade häst och de gjorde ingenting annat – de hade nästan inga vänner utanför hästsfären. Jag fick lite panik och började fundera på om det var så jag ville leva. Att det enda som skulle betyda något var hur jag presterade som hästmänniska. Jag fick känslan av att jag skulle knäckas av prestationshetsen att hela tiden ligga på topp och tävla – för att få in träningshästar.

Så Ella åkte hem till Sverige och tog upp psykologstudierna igen. Hon gjorde nio av tio terminer.
– Så kände jag att jag kommer inte klara av att vara inomhus hela dagarna. Det enda jag tänker på och pratar om är häst. Så sen så bestämde jag mig bara för att utveckla verksamheten här och se hur det skulle funka.

Det slutgiltiga beslutet kom i samband med att Ella blev gravid och fick barn.
– Jag jobbade med gården under hela min mammaledighet, tränade hästar, hade hand om fölningar och efter mammaledigheten fortsatte det liksom bara på något sätt.

Imorgon, söndag, kan du läsa del två av reportaget från Snäcksjön