Vinterträna styrka och balans med skolskritt och halter

När tillgång till ridhus eller ridbana saknas och underlaget knappast inbjuder till fart, och hästen känns mer som en hårig ångvält än den lyhörda blanka varelse man drömmer om att dansa fram på i tölt en ljum sommarkväll, kan varje dag man ”inte får något vettigt gjort” på grund av underlaget kännas stressande. Hippolog Sara Andersson peppar med att vintern med sitt lugnare tempo är perfekt för att ta sig tiden att slipa på grundträning och detaljer. Här delar hon enkla övningar som bygger styrka och balans i långsamt tempo som kan utföras även på blankisen i pannlampans sken. 

I och ur balans

När man hör ordet ”balans” är gärna snubblighet och förmåga att hålla sig på benen det som först poppar upp. Sara förklarar att det handlar om mer än så. 
– När jag säger ”balans” menar jag hästens förmåga att bära upp sig själv, alltså självbärighet, den ska inte ändra någonting om man släpper efter på tygeln och ger eftergift, varken tempo, hållning eller gångart. En häst i balans svarar lätt för hjälperna och ändrar tempo och riktning med lätthet, medan en som är ur balans kan ha svårt både med acceleration, riktningsändringar och att bromsa. Är hästen ur balans och går på framdelen i tölten och du vill rida skänkelvikning i tölt så är det svårt om inte hästen först hittat sin balans och bärighet i skritt. Det behöver inte alls vara komplicerat, ibland går det snabbt med rätt övningar! Som exempel tar vi en häst jag har haft i ridskolan, den har varit riktigt seg, så med den har eleverna fått träna balans, han har ridits i skolskritt och eleverna har fått göra övergångar till tölt och trav och se om de kan ha kvar känslan från skritten. Till och med de mindre eleverna kan med hjälp av rätt övningar stötta honom att hitta sin balans och han har börjat ta galopp ur skritt med dem av sig själv och bjuder fram! Jag ser också att stressade hästar lugnar ned sig när de kommer i balans. Jag brinner för att det ska vara enkelt, man kommer ganska långt på enkla övningar.

När kroppen arbetar rätt löser sig resten

Sara påminner även om att hästen inte nödvändigtvis blir bättre i tölt av att ridas mycket i tölt. Det är också lätt att råka fokusera för mycket på huvudet och dess position eftersom det är det vi ser framför oss, men det ger bara en häst som hamnar på framdelen. 

– Vägen till en bra tölt och funktionell hållning är att hästen arbetar med kroppen. Nyckeln är att träna hästens balans och lätthet för hjälperna, det kan med fördel tränas i skritt med fokus på hur hästen använder kroppen. Vi vill få upp ryggen, aktivera bakbenen, och få hästen att spänna magmusklerna. Får vi till det kommer också huvudet ”rätt”. Huvudet är egentligen ett kvitto på att kroppen arbetar rätt.  När hästen är aktiv i bakbenen kommer den också upp med ryggen. 

Lätt och balanserat

– Det finns massor av bra övningar i alla gamla ridhandböcker som man kan använda sig av, men vi behöver utföra dom rätt för att få effekt. Och då behövs ett fungerande signalsystem, teknik hos hästen och kroppsmedvetenhet. Det spelar inte så stor roll vad vi gör, utan hur vi gör det. För egen del har jag tidigare tyckt att öppna varit lite lurigt att få till, speciellt i tölt, men sedan jag börjat rida lugnare, mer fokuserat och varit mer noga med hur hästen svarar på alla hjälper känns det lätt. Min nuvarande ridhäst är ung, blir sex i vår men eftersom han lärt sig skolskritt och ett fungerande signalsystem från början med bra teknik och har tränats med fokus på balans är alla ”krumelurer” enkla att utföra, även övningar han gör för första gången. 

Fokus på detaljer och tydlig kommunikation

– Jag lägger mycket fokus på att få hästarna i så bra balans som möjligt, för med den kommer lättheten för hjälperna. Detta tränas genom fokus på detaljer, analysera vad som händer när du lägger på en skänkel: Går hästen fram? Är det en fördröjning på 2-3 sekunder? Behöver du påminna två gånger innan något händer? Vad händer när du tar i tygeln? Bromsar hästen med nöjd, stängd mun? Eller gapar den? Går emot? Tappar du ”formen?” Mycket av detta är symptom på att hästen inte rör sig i balans. När grunderna sitter, och hästen förstår signalsystemet, blir svåra saker lätta. Som exempelvis att gå in i öppna/sluta, skänkelvikningar, framdelsvändning. Takten i gångarterna blir bättre och hästen svarar snabbt och lätt på dina hjälper.

– Om hästen går emot: Fundera på varför det händer. Förstår den sin uppgift? Är du tydlig? Håller du för hårt eller länge i tygeln? Går tygeln bakåt när du egentligen vill driva fram hästen? Min uppfattning är att hästar generellt är snälla och gör det man ber om när de förstår vad man vill göra. Fungerar det inte så är det ofta för att hästen inte kan eller förstår fullt ut.

Kontrollövning för att stämma av hästens balans

En till synes enkel övning som ofta slarvas med, men det går inte att “fuska” sig igenom den, när hästen finner sin balans utför den övningen korrekt. Det handlar om skritt-halt-skritt.
– Rid fram i skritt och gör halt som följer med tydlig eftergift. Målbilden är att hästen står stilla med noll tygelkontakt och väntar på signal från ryttaren. En häst i balans klarar detta utan problem. Sits och skänkel ska betyda fram, inte att du lättar på tygeln. Är hästen i riktigt bra balans ställer den sig i fyrkant i halten, det betyder att den står uppställd med alla fyra benen placerade rakt under kroppen, med fram och bakben parallella.

Vanliga problem och dess lösningar 

– Många hästar går emot bettet, gapar i halten eller faller fram när man släpper efter på tygeln. Det kan tolkas som olydighet, men är ofta symptom på att hästen provar att hålla sig i balans. Kanske använder den tygeln som ”stödben” och behöver ta några extra steg för att kunna stoppa utan stöd. Om dessa symptom visar sig hjälps hästen av att ryggas några steg, viktigt att ge eftergift/lätta i handen så fort hästen ”tänker rätt” och inte hålla fast i tygeln tills hästen gått så långt du tänkt bakåt. Mjuk hand och tydlig eftergift när hästen gör ansats till att göra rätt. Hästen kan aldrig bli lätt i handen om ryttaren hänger i tyglarna.

Ryttarens sits hjälper hästen

– Stolt hållning, buren hand, avslappnad skänkel som bara är aktiv när du vill något. Ge en hjälp i taget, skänkeln får inte klämma samtidigt som du bromsar. Hand utan skänkel, skänkel utan hand och eftergiften på tygeln ska vara total.

Skolskritt för balans och styrka

 Ett av Saras bästa verktyg för att få hästen balanserad och lättriden är skolskritt.

– Enkelt förklarat är skolskritten en mycket långsam, fokuserad skritt där hästen sätter ett ben i taget. Man kan tänka korta, starka, bärande ben i långsamt tempo där hästen börjar vinkla bakbenen, bäckenet och höja ryggen. Skolskritten hjälper hästen att hitta samling och bärighet. ”Fin nacke” kommer då av sig själv. Skolskritt kan jämföras med att vi gör knäböj, det är en styrkeövning. Det går också så pass långsamt att både häst och ryttare hinner känna efter och hitta sin balans. Jag använder det i stort sett varje ridpass. Därifrån kan hästen enkelt gå in i svårare rörelser som exempelvis öppna eller förvänd sluta med hjälp av sits och små signaler. Det ska inte finnas motstånd i skolskritten och viktigt att inte “hålla hästen” i långsamt tempo med hjälp av tygeln, utan att kontakten skall vara mjuk och lätt.

Gör såhär:

– Rid i långsam skritt där häst och ryttare hinner känna, kan slappna av och fokusera. Det ska gå långsamt, men det är viktigt att inte hänga i tygeln eller rida med handbromsen i, går hästen för snabbt bromsar du upp den och ger tydlig eftergift, rid på lätt tygel och bromsa upp när du behöver för att ”påminna” och lätta igen. Detta förutsätter att hästen är lätt på handen och har god teknik för att bromsa. Övningen halt-skritt-halt är bra förberedelse.

En sak i taget

– I början när jag lär en ny häst detta ska den bara gå långsamt och det är viktigt att hästen kan slappna av i detta. Det är lätt hänt att råka sätta för mycket tryck/samling för tidigt och hästen blir spänd, speciellt om man har lite klämmande skänkel och håller ”fast” hästen med tygeln. Inledningsvis kan fokus vara att bara hitta lugna steg, där hästen känns nöjd. När hästen går sakta och avspänt kan man lägga lite, lite energi så att hästen samlar sig mer.

Avslutningsvis nämner Sara att det ibland kan bli lite krystat och prestationsångesten kan dyka upp när man jobbar såhär fokuserat, och då får man inte ut något av övningen.
– Ha i bakhuvudet att det ska kännas lätt. I grunden är detta relativt enkla övningar som gör mycket stor nytta och är väl värda att lägga tid på. En god grund gör att resten blir enkelt.