Prästgården: ”Det är som elitidrott”

Deras arbete har drivits av en klar vision: att föda upp högkvalitativa hästar som står ut internationellt. Inga och Ingar Jensens målmedvetna avelsarbete har resulterat i en rad utmärkelser, och deras hästar är eftertraktade världen över.

I Sverige avlar de under gårdsnamnet Prästgården, och under 2024 har deras svenska uppfödningar rönt framgångar på avelsbanorna.

Stoet Þága från Prästgården (f-18, e Álffinnur frá Syðri-Gegnishólum, u Þilja frá Prestsbæ) blev årets högst bedömda sto i Sverige med sin totalbedömning på 8,41. Det gulbrunblacka stoet fick bland annat 9 för galopp, ridbarhet och helhetsintryck. Rigensskapen landade på 8,52. Exteriört fick stoet 9 för hovar och rygg och kors.

Det 5-åriga stoet Spá från Prästgården (f-19, e Þeyr frá Prestsbæ, u Sæla från Prästgården) blev också högst bedömd i sin ålderskategori och fick 9 för pass och 8,5 för tölt.

Bägge stona har direkta kopplingar till Prästgårdens stamsto: Þoka frá Holum (f -93, e Vafi frá Kýrholti, u Þrá frá Hólum). Þoka gick ur tiden för bara några veckor sedan.
– Hela vår avel mynnar ut från Þokas mamma Þrá frá Hólum, och det är något vi vill betona i vår avel. Vikten av stona, säger Inga Jensen.

Sedan en tid tillbaka har äger Máni Hilmarsson hälften i stoet Þága och Daniel Ingi Smárason och Berglind Gudmundsdottir äger hälften av Spá.
– Det ska bli jättekul att följa hästarna och se vad det blir av dem, men det är lite upp till deras respektive ryttare vad som sker. De tränas, så får vi se om det blir ytterligare avelsvisning eller om hästarna går direkt till tävlingsbanan, säger Ingar.
– Vi försöker placera ut hästar till ryttare vi tror på och då blir det en win-win situation, säger Inga.

Högst bedömd för ridegenskaper

På de svenska avelsbanorna har också parets uppfödning Dýrðlingur frá Prestsbæ (f-18, e Þráinn frá Flagbjarnarholti, u Þrönn frá Prestsbæ) synts. Dýrðlingur blev den häst som fick högst ridegenskaper 2024. Hingsten, som är född på Island, ägs av My Björnsdotter.
– Det känns väldigt roligt och vi har försökt stötta My under resan. Om hon upplever det så vet jag inte, säger Ingar med ett leende, han säger att de tryckt på att hästen ska både tränas professionellt och visas professionellt.
– Ska man nå toppen så måste allt göras professionellt. Det är som elitidrott – både hästar och ryttare är elitidrottare idag.

Kvantitet har aldrig varit Prästgårdens melodi, de föder upp hästar i mindre skala men med höga målsättningar. Fokuset för paret har alltid varit att föda upp hästar för den internationella marknaden, oavsett om de föder upp hästarna på Island eller i Sverige.
– Under en period i Sverige kändes det som om det bara var svenskfött som räknades, vi har aldrig tänkt så. Vi har alltid velat använda oss av de bästa hästarna oavsett vartifrån de kommer.

Spår flera trender i svensk avel

Just nu ser Inga och Ingar flera trender i Sverige som de anser vara oroande. Det handlar dels om att rutinerade uppfödare väljer att lägga ner sin avel – men också att många som föder upp hästar inte satsar fullt ut.
– För många, många år sedan så var isländska Gunnar Arnason på ett höstmöte här i Sverige. Han fick frågan hur man gör för att få fram en bra ridhäst. Han svarade: ”Jag förstår inte frågan sa han, för jag försöker hela tiden få fram superhästar. Men jag vet att av tio hästar så är det kanske bara en som är riktigt, riktigt bra. Resten är bra ridhästar eller turhästar.” Så jag förstår inte hur man kan tänka på att satsa på att få en medelhäst – de kommer ändå, säger Ingar och lägger till:
– Jag läste en intervju med en uppfödare som sa att ”avel är att ha tålamod och vara uthållig.” Men jag tycker också att det är en annan sak: Det är att vara kompromisslös.

Han utvecklar:
– Inga har starka åsikter kring vilka hästar som passar ihop och vilken hingst vi ska ha. Finns en specifik hingst 60 mil väljer vi inte en som är närmare – man får inte kompromissa med det. Tror man på en sak så får man se till att genomföra det, säger han och förklarar att de har själva åkt hemifrån Värmland till Danmark med ston, för att kunna använda en specifik hingst.

Flera utmaningar i Sverige

Att föda upp hästar i Sverige har ytterligare en aspekt som kan vara svårare att prata om: Prisbilden. Inga menar att prisskillnaderna på talangfulla hästar kontra mindre talangfulla hästar idag är för låg.
– Många kanske väljer att inte avla på det allra bästa, utan de satsar på att avla på en ”medelhäst”, säger Inga.
– En del kanske har tio ston, och egentligen kanske de borde sälja sju av dem och bara behålla tre och verkligen satsa på de bästa.

En annan utmaning som skiljer Sverige från Island är att antalet hästtränare i Sverige är begränsat.
– Vi är beroende av att ha professionella tränare till våra hästar. På Island finns det hur många som helst men i Sverige är svårt att ha den här kontinuiteten och stabiliteten som vi kan ha på Island, säger Ingar och konstaterar att det också blir en ohållbar situation för de ryttare som visar hästar på avelsbanorna i Sverige.
– På Island kan en visare ha ett 20-tal hästar med på samma bedömning men då är det mer än hundra hästar totalt. Här i Sverige blir det svårt, det kanske bara kommer 50 hästar till bedömning. Det är mycket påfrestande för visarna att visa varannan häst på en avelsbedömning med fullt fokus.

Ryttarnas val påverkar uppfödarna

En annan trend paret ser är att allt fler svenska ryttare åker utomlands och köper sig en färdig tävlingshäst, istället för att satsa på en yngre förmåga och bygga upp den själv. Något som Inga och Ingar Jensen tror påverkar de svenska uppfödarna.
– Det är nog många som tror att bara för man köper en bra häst på Island så kommer det gå bra. Men det är en lång resa till Sverige, den ska vänja sig vid sin nya miljö och i många fall skolas om, säger Inga som säger att de själva gjort den resan och det inte alla gånger gått som de önskat.

Hästaffärer över landsgränserna tillhör numera vanligheterna. Ridsport har nyligen rapporterat om flera svenskägda hästar som fått nya ägare i Tyskland. Prästgården får kontinuerliga förfrågningar från utländska köpare, de har bland annat sålt en lillasyster till Þága från Prästgården till Tyskland.
– Marknaden blir mer och mer internationell. Det gör ju också att vi i Sverige borde satsa på att finnas på den marknaden, säger Inga.

Fortsatta framgångar på Island

Det går inte att undgå att skriva om Prästgårdens avel på Island. 2024 skrev uppfödningen Álfamær frá Prestsbæ (f-15, e Spuni frá Vesturkoti, u Þóra frá Prestsbæ) in sig i historieböckerna genom att bli det första stoet att vinna A-flokken på Landsmót. Stoet ägs numera av Anja Egger-Meier och Arni Björn Pálsson.

Álfamær är frukten av ett systematiskt avelsarbete och ett genomtänkt träningsupplägg. Att hästar som går bra på avelsbanorna också ska vara bra sporthästar är en självklarhet enligt paret.
– Vi diskuterade faktumet att Álfamær blivit första stoet att vinna A-flokken på Landsmót med ryttaren Arni Björn Pálsson. då säger han till mig. ”Du vet att jag tror ju att Þóra kunde ha varit det första stoet att vinna”.

Þóra frá Prestsbæ (f-03, e Orri frá Þúfu i Landeyjum, u Þoka frá Holum), Álfamærs mamma, har själv en bedömning på 8,77 totalt med 9,08 i ridbedömning med 10 för pass och 9,5 fö trav och spirit.
– Hon vann avelsklassen på Landsmót, Þora tävlades en enda gång i femgång  och fick då 7,70 och sen sattes hon i avel. Hade hon fortsatt varit tränad så hade hon varit en supersporthäst. Men då var vi i början på vår uppfödarkarriär så att vi var så ivriga på att få henne i avel, berättar Inga.