”Ridning handlar inte alltid om krav och prestation”

Varken ett liv med Islandshästar eller veterinäryrket är främmande för Yrsa Danielsson som växt upp på Sundsby – en av Sveriges främsta avelsstationer. Mamma Anna Danielsson Rudbäck är själv veterinär vilket gett Yrsa en stor inblick i yrket redan sedan barnsben. Även hästar och ridning har varit en naturlig del sedan Yrsa föddes och nu är första gången som hon endast har en häst i träning. Studierna kräver sin tid och att lägga livspusslet med hästar och heltidsstudier på veterinärlinjen kräver både hårt slit och prioriteringar.

– Vanligtvis har vi föreläsningar mellan klockan 9–16. Innan och på lunchen ser jag till att gå ut med hunden, och eftermiddagen ägnas i stallet. Två och en halv timme brukar stallet ta ungefär, sedan åker jag hem och äter middag och pluggar, berättar Yrsa och fortsätter:
– Det är en krävande utbildning och allt handlar om prioriteringar. För mig är det inte svårt att välja bort Tv-tittande för stallet.  Ridningen skapar ett bra mående, att få komma ut och umgås med hästarna. Ridningen kräver närvaro och lämnar inget utrymme för tankarna att vandra till plugget. Stallet ger mig chans att ladda batterierna – jag är piggare efter stallet än innan.

Många faktorer ligger bakom framgångarna

Under gårdsnamnet Sundsby har familjen fött upp 71 hästar och i många stamtavlor finns familjens Oliver frá Kvistum (f-04, e Aron frá Strandarhöfði, u Orka frá Hvammi). Oliver har själv en bedömning med 8,28 för exteriör och fantastiska 8,93 för ridegenskaper, totalt 8,67. Med fem 9:or och en 9,5 i bedömningen har han varit populär i avel och har idag 220 registrerade avkommor. Just underlaget av hästar som funnits tillgängligt under Yrsas uppväxt genom familjens avel menar Yrsa är en del som möjliggjort hennes framgångar, vid sidan av stödet från familjen.

Yrsa beskriver sin disciplin som extrem rörande hästarnas träning, vilket också är en av

kuggarna som skapat framgångarna. Främst ligger fokuset på att hästarna ska vara nöjda och att träningen ska ske på varje individs villkor. Hållbarhet ligger Yrsa varmt om hjärtat, vilket den stora mängd uteritter som träningen består av bidrar till.

– Allt är genomtänkt redan innan passet, och i den miljön hästarna lever i. Alla timmar om dygnet som hästarna tillbringar utan oss ska de ha en stimulerande miljö. Därför går alla våra hästar i stora, kuperade hagar med andra hästar. Hagarna varieras och här gör vi allt för att skapa så bra häst liv som möjlighet.
– Väl i sadeln är passet planerat sedan tidigare. Vad ska passet ge? Vad är målet? Sedan kan målet vara en mysig skrittur i skogen, ridning handlar inte alltid om krav och prestation. Jag tycker om att rida ut mycket, det bidrar också till hållbarhet. Hästarna blir naturligt musklade och tränade att klara av att prestera, vi kan aldrig ställa högre krav än de är förberedda för och klarar av.

Ett kvitto – men bara på hästens villkor

Redan som tioåring red Yrsa sitt första SM. Därefter har mästerskapen blivit allt fler och Yrsa har slutat räkna. Trots allt är inte tävlandet drivkraften bakom träningen och passionen för hästar. Tillsammans med sin namne Yrsa från Sundsby (f-07, e Viktor från Sundsby, u Rán frá Hofi) korades ekipaget till svenska mästare i 100 meter pass 2015 och med Hector från Sundsby (f-05, e Viktor från Sundsby, u Fljóð frá Auðsholtshjáleigu) är mästerskapslistan lång och medaljerna många.

– Tävlandet har alltid varit sekundärt för mig, jag har aldrig ridit för att tävla. Dagarna på tävling är oerhört få i förhållande till resterande tid. Däremot är det alltid kul att komma ut på banan och få en avstämning av var man ligger – om man har en häst som trivs med det, menar Yrsa.

En begynnande dröm

Att studierna drogs mot veterinäryrket var inget förvånande i Yrsas fall. Drömmen har alltid funnits och att påbörja utbildningen blev en naturlig del i drömmarna som kretsar kring att verka som veterinär, men även att en dag kunna bygga upp en egen klinik med ett team baserat på olika kompetenser.

– Jag har alltid känt att jag vill jobba med djur, människan får så otroligt mycket av djuren. Som veterinär får jag en chans att ge tillbaka till djuren.
– Drömmen är att arbeta med ett team med hög kompetens som både kan tänka utanför boxen och arbeta förebyggande.

Själv har Yrsa klart för sig att fokuset kommer hamna på häst, men hon är också medveten om den långa resan som står för dörren innan hon nått dit hon drömmer om. Fyra och ett halvt år är kvar av utbildningen och sedan väntar ett par år av arbete innan det är dags för nästa steg. Hästarna kommer Yrsa behålla som hobby medan veterinäryrket får stå för levebrödet.

– Jag kommer specialisera mig inom något, men vad vet jag inte än. Biomekanik är en del som jag är väldigt intresserad av.

Hållbarhet är återkommande

Med sin gedigna erfarenhet från hästar och avel har veterinärstudierna blivit en möjlighet att både ta med sig tidigare erfarenheter till skolbänken, men också att plocka med nya hem till stallet och träningen. En av de delarna som Yrsa fått en bekräftelse om, men som också skapat en större förståelse för hur, är vikten av att bygga hållbarhet.

– Det tar otroligt lång tid att bygga upp hållbarhet och krävs medvetenhet och rätt förutsättningar. Det handlar om att variera både underlag och träningsupplägg för att undvika slitage, säger Yrsa.

Ny ung talang i stallet

I nuläget är det i sadeln på Myrkva från Sundsby (f-17, e Oliver frá Kvistum, u Mý frá Dallandi) Yrsa ägnar sin ridtid. Det gulsvarta, 5-åriga stoet är både talangfullt och utmanande med gott självförtroende. Myrkva ägs av mamma Anna och Yrsa är tacksam över möjligheten att få träna det vackra stoet, och hoppas att de har många lärorika år framför sig.

– Jag har tur som har chansen att få träna en sådan här häst, känslan hon ger mig har jag aldrig fått av någon annan.
– Hon har absolut potential för mästerskap och är en kraftfull femgångare. Själv är jag däremot en fyrgångsryttare… Hon är självgod och tycker själv att hon är vacker, så mitt mål är att ge henne positiva erfarenheter och en känsla av att vi gör det tillsammans. Det måste alltid finnas respekt och jag får inte köra över henne. Hon har många fantastiska egenskaper, är extremt mjuk likt sin pappa och har lätt för sig. Hon är smidig och dansar fram, avslutar Yrsa.