Porträtt
23 juli 2024 06:15

Tålamod och glädje viktigast för guldjunioren Linnéa Johansson

Ung ryttare13åriga Linnéa Johansson spurtade hem ett SM-guld med 25-åriga Vatnadís från Oruplund - en prestation mer än Linnéa kunnat drömma om. Bakom ekipaget finns hästägaren Tanja Zabel och Linnéas nyfikenhet, passion och vilja att lära mer.

Tålamod och glädje viktigast för guldjunioren Linnéa Johansson
"På SM vågade jag inte tro att det var sant att jag hade vunnit förens jag hade ridit in på prisutdelningen och fick ta emot blommorna och pokalen", berättar Linnéa Johansson som blev svensk mästare tre år efter att hon började rida. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Där Linnéa Johansson står idag, med ett SM-guld på meritlistan och en reservplats i det svenska landslaget, det är långt ifrån vad hon kunnat fantisera om för ett par år sedan. Utan hästintresserade föräldrar krävdes det tjat och åter tjat innan Linnéa äntligen fick igenom idén om att börja rida precis innan hon fyllde tio.

    – Efter den första turen var jag fast på hästryggen. Det är så spännande att få arbeta med ett sådant stort djur och att få ta hand om hästen. Att pröva olika övningar kändes, och känns, spännande, berättar Linnéa som till sin lycka hamnade i sadeln på en islandshäst och som dessutom lyfter fram en person lite extra.

    Tanja Zabel är hästägare, gårdsägare och bedriver Hejenskogens Islandshästar. Verksamheten innefattar bland annat turridning och aktiviteter, något som har haft en avgörande roll för Linnéas hela hästresa. Här har hon huserat sedan start och fått möjlighet att utveckla sin ryttarkänsla och samla på sig värdefull erfarenhet.

    – Tanja har gett mig chansen att utvecklas och tack vare henne har jag kunna rida många olika hästar, vilket har lärt mig mycket.
    – Jag hade inte kommit någonvart utan Tanja, konstaterar Linnéa som fått stöd med allt från skjuts till stallet, till möjligheten att tävla.

    Häst i flera sammanhang

    Linnéas passion lyser igenom och det är föga förvånande att hon tillbringar i princip varje dag i stallet, trots att hon inte har någon egen häst. Här hjälper hon till med allt – hänger med på turridningar, leder de minsta barnen eller håller i ponnyridning.

    – Linnéa utmärker sig med sitt enorma intresse, det spelar ingen roll vad hon gör i stallet. Sedan har hon oerhört bra balans och känsla för ridning, hon är som en svamp som suger i sig all kunskap, berättar Tanja.

    Andra dagar är det lugnare med aktiviteter på gården och fullt fokus hamnar på de hästar som Linnéa fått förtroendet att träna.

    – För tillfället är det två stycken, varav en är Vatnadís. Den andra hästen heter Alma och hon ägs av Tanjas kompis, förklarar Linnéa som syftar på Vatnadís från Oruplund (f -99, e Ferill frá Hafsteinsstöðum, u Snarfold frá Kjartansstöðum), som ägs av Tanja.

    Vatnadís och Linnéa är förhållandevis nya för varandra. Det var i våras som Tanja tyckte att Linnéa var redo för passkanonen som tidigare tävlats av flera olika ryttare.

    – Vatnadís är pigg att rida och vill gärna springa fort, vilket jag inte har något emot. Hon kan se ”spöken” och pinnar kan vara lite läskiga ibland också tycker hon, berättar Linnéa som fortsätter med att beskriva Alma, som hon ännu bara hunnit rida ett fåtal gånger:
    – Vi arbetar med att lära känna varandra och tränar konditionen. Hon är rolig att rida men är ganska spänd i början av ridpassen.

    Olika lärdomar från olika hästar

    Linnéa berättar om flera hästar som har en speciell betydelse – allt ifrån trotjänaren Daladis som var den första hästen hon red, till Mökkur som började väcka hennes tävlingsintresse och såklart – Vatnadís.

    – Mökkur var alltid snäll och det märktes att han gillade att var med och tävla, vilket fördes över på mig.

    Hemma trivs Linnéa och hästarna bäst ute i skogen, även om ett pass på banan eller i ridhuset också är uppskattade och utvecklande. Trots att Linnéa från början inte trodde att hon hade något intresse för att tävla krävdes det inte mer än en tävling för att hon skulle bli fast.

    – Jag tyckte att det var roligt att tävla och när jag såg de andra klasserna den dagen kände jag att jag bara ville rida in på banan igen.

    En av delarna Linnéa gillar med att tävla är att kunna följa utvecklingen av sig själv som ryttare och som ekipage, men främsta fokus ligger på att ha roligt. Men såklart finns det strategier för att undvika att bli besviken.

    – Jag brukar tänka att jag ska komma näst sist för då blir jag ju ännu gladare när det går bra, och jag blir inte besviken om det skulle gå dåligt.

    Kometkarriär

    Linnéa och Vatnadís tävlingsstarter går att räkna på en hand. Margaretehof special blev ekipagets första tävling, som följdes upp av en tävling på Sundabakki där de kvalade till SM. En annan start hanns också med på Stenholmen. Sedan äntrade de passbanan på Himmelstalund och red hem ett SM-guld i P2 med tiden 8,78.

    – Det känns helt galet. När jag började rida trodde jag aldrig att jag skulle få vara med på SM och ännu mindre vinna, säger Linnéa som också berättar om drömmar för framtiden.
    – Jag drömmer om att fortsätta rida och utvecklas hela livet. Att äga en egen häst som jag kan tävla när jag blir vuxen och kan ta det ansvaret själv. Jag hoppas kunna arbeta med hästar på ett eller annat vis också.

    Som hästägare värmer det Tanjas hjärta att kunna ge barn som saknar ekonomiska, eller på andra sätt förutsättningar för att tävla, chansen.

    – Det är fjärde barnet Vatnadís springer SM med. Jag tycker att det är jätteroligt att även de som inte har råd att köpa egen häst har möjlighet och få chansen att tävla.