Många järn i elden på Viby

Uppvuxna ute på landet med en familj utan hästintresse fick syskonen kämpa för att få sin första häst.
– Vi tjatade hål i huvudet på våra föräldrar. Till slut gick de med på att köpa en shetlandsponny. När vi provred honom bockade han av oss flera gånger, men vi var så rädda att vi inte skulle få någon häst så vi sa ja till honom, berättar Anna Bergqvist.
– Våra föräldrar lät oss ta hand om allt. De tänkte nog att vi skulle tröttna, skrattar hon.

Ganska snart insåg de att en häst inte var tillräckligt och deras kusin som flyttat till Island rådde föräldrarna att köpa en islandshäst till barnen. “De är jättesnälla” sa hon till dem.
– Vi förstod redan då att om det är ett sto och hon är dräktig, då blir det fler hästar. Så vi ville ha ett sto.

Intresset för hästar och avel tror Anna kommer från att de sett bilder från när deras farfar födde upp ardenner.
–Jag kommer ihåg att det fanns bilder på honom från utställning med fina hästar med flätor i manen.

1993 kom det första fölet. Det var det första islandshäststoet Blika frá Hamarshjáleigu som året innan blivit betäckt med hingsten Bjartur frá Egilsstađabæ. En betäckning som ingick när de köpte sitt andra sto Kvika frá Stóru-Ásgeirsá.
– Då insåg vi att vi behöver få in pengar. Ungefär samtidigt frågade grannen om vi kunde hålla i lite lektioner. Tidigare att vi försörjt hästarna genom att vi fick farfars får och slaktade lammen och sålde. Vi lärde oss tidigt att få in pengar för att kunna gå kurser, köpa ny sadel och så vidare, berättar Anna.

– Det blev snabbt att vi ordnade kurser hemma för att själva få rida för tränare.

Ridskolan med korta terminer

I år är det 30 år sedan ridskolan startade. I dagsläget har de ca 70 elever i veckan, men har längre bak i tiden som mest haft 180 elever. Då var det fler instruktörer och verksamheten höll på även på helger.
– Vi har kommit fram till att max 70 elever är bäst. Då kan vi leverera och hinna med alla elever på bästa sätt, säger Anna.
– Nu när vi har barn som tävlar på helgerna funkar det inte att ha ridskola samtidigt.

På ridskolan hinner inte eleverna tröttna under terminen. Den är nämligen bara på tolv veckor. Anna och Elin har upplevt att det gör det lättare för föräldrar när det börjar närma sig lov och skolavslutningar. Istället erbjuder de friare upplägg efter terminens ordinarie veckor.
– Det kan vara en uterittsgrupp eller en grupp som fokuserar mer på markarbete. Sen går det alltid att boka privatlektioner, året runt. 

Utöver den ordinarie ridskoleverksamheten arrangerar de även dagskurser för vuxna, dagridläger för barn på loven och Anna åker runt och har avsuttna clinics.

Elin och Anna är båda utbildade och godkända B-instruktörer (numera kallat Ridlärare 1) för Islandshäst och Steg 1-instruktörer i Centrerad ridning. Filosofin och de pedagogiska metoderna inom centrerad ridning är en röd tråd genom hela utbildningen på ridskolan.

– Vi kände att vi behövde ett komplement till ridskolan. Många blir arga på hästen när det inte går som de vill. Det var mycket fokus på hästen förr. Vi fann centrerad ridning där 75 procent fokus ligger på ryttaren. Vi har fått med oss mycket roligt till ridskolan och bra sätt att kommunicera på. Nu säger ryttarna istället “Jag undrar vad JAG gjorde som gjorde att hästen inte kunde göra som jag ville” berättar Elin.

I centrerad ridning finns mycket material och hjälpmedel för att lära ut. Anna och Elin använder sig av bilder, figurer och övningar på marken för att underlätta inlärningen hos eleverna – och samtidigt spara på hästarna.

– Vi vill lära ut att du som ryttare behöver vara i balans själv. Du ska inte stjäla hästens balans, säger Elin och fortsätter:
Jag vill gå ut från lektionen och känna att ryttarna känner att du har lyckats, men också att vi har satt in något på hästarnas konto. Jobbet som hästarna gör ska kännas värdigt. Det är klart att hästarna får “ställa upp” ibland när ryttarna ska lära sig, men vi försöker förbereda ryttarna så gott det går avsuttet.

På lektionerna varierar de avsutten och uppsutten träning för att göra ryttarna kroppsmedvetna. 

– Ridningen är ridSPORT. Du utför en sport och då ska du tänka att du tränar för att kunna rida. Det är ingen rättighet att bara åka runt på en häst, säger Elin.

Flera hingstar köpta genom åren

Lika länge som ridskolan funnits har också aveln pågått i Viby. I början åkte de iväg med sina ston, men till slut började det kännas för jobbigt. Både tidsmässigt och känslomässigt.

– Vi kör iväg det värdefullaste vi har till folk vi inte känner och med hingstar vi inte vet något om. Det är jobbigt att släppa. Det tar tid också, säger Anna.

Så för elva år sedan började de låna hingstar över sommaren som fick stå hos dem. Då kunde de betäcka sina egna ston hemma och även ta emot andra ston. Dock råkade det oftast bli som så att hingstarna fick stanna permanent till slut.

– Vi har fått köpa hingstarna och så kan vi ju inte göra med alla… Vi ville ju bara ha dem över sommaren, skrattar Anna.

Det känns inte bra att man föder upp en häst och vet att den ska vara ensam resten av livet

Anna

Nu sedan några år tillbaka äger de sina avelshingstar. De har provat olika metoder men håller nu uteslutande på med fribetäckning.

– För oss är det viktigt att våra hingstar har ett hästliv. Våra hingstar har sällan gått ensamma. Kan vara någon månad under sommaren när de är som mest hingstiga, men annars går de alltid med minst en kompis. Det är viktigt. Det känns inte bra att man föder upp en häst och vet att den ska vara ensam resten av livet, förklarar Anna.
– Vi vill avla på djur som har lätt att bli dräktiga, har en lätt förlossning, lätt för att dia fölen och så vidare. För oss är det viktigt att det ska vara enkelt och en lätt fertilitet. Det är jättejobbigt att ta ur ett favoritsto ur avel, men det finns ju en risk att ett svårt sto för vidare det genetiskt, säger Elin.

De senaste åren har verksamheten haft cirka tio föl per år. Ett föl på Island hos deras kusin och nio stycken hemma på gården.
– Det är alltid ett ständigt problem att bestämma vilket sto som det inte ska avlas på längre. Samtidigt är det svårt för vi har ston som haft 10 föl på raken och de vill kanske inte bli ridhästar igen. De har gått i samma flock i över tio år och då känns det inte roligt att sälja heller. På samma gång så vill vi föryngra och ta in nya ston. Det är ett huvudbry, säger Elin.

Visionen hos systrarna är att föda upp hästar som är på den nivån att de kan gå en SM-final och samtidigt vara en häst som alla ska kunna rida.
– Vi tycker att det är samma häst. En som ska kunna ridas av alla i familjen och bara rida ut i skogen, men om du vill tävla så ska det inte vara någon skillnad. För de som vill tävla vill ju inte ha en spänd, jättejobbig häst. Alla vill ju ha en trevlig häst oavsett om du vill tävla eller inte. Alla är väl värda att ha en häst som är underbar att rida.

Med lång erfarenhet kommer en stark magkänsla och ett hjärta som vet vad det vill. Det är vad som avgör vilka ston och hingstar som ska förenas hos Vibys Islandshästar.
– Vi avlar mycket med hjärtat. Alla andra kanske inte tycker att den är fantastisk, men om vi tycker att “den här hästen blir man glad av att rida” då väljer vi att avla på den.  Även om den kanske inte har den högsta bedömningen, förklarar Anna och Elin tillägger:
– Målet är att avla fram trevliga hästar att sälja. Vi sätter inte någon i avel som vi inte ser någon nytta med.

I starten på både ridskolan och aveln tog de fram hästar som passade bra in i verksamheten. Efter ett tag insåg de dock att det kanske inte var den bästa strategin för att växa utanför kommungränsen.
– Vi gjorde lite fel i början. Då var vi jättenöjda med att alla våra ridskolehästar hette “från Viby” och var uppfödda här. Men vi insåg att det är ju ingen som pratar om dem 50 mil härifrån. Vi skulle ha gjort tvärtom. Köpt in hästar till ridskolan och sålt våra egna. Så att de hade gjort reklam för vår avel utanför gården. Nu försöker vi tänka annorlunda.

– Och det är så roligt att se när de som köpt våra uppfödningar bara pumpar ut på sociala medier hur glada de är över sina hästar. Då blir man jätteglad och det måste ju vara en uppfödares största dröm att sälja till någon som bara älskar sin häst, säger Anna med ett stort leende.

Under åren har det passerat runt 80 föl på gården. På senare tid har de sålt fler unghästar.
– Det är skönt att veta att vi har ungefär tre-fyra stycken att rida in till hösten istället för tio, säger Anna.

Den hittills mest framgångsrika uppfödningen de haft är hingsten Saumur från Viby (f-14, e Bikar frá Hólum, u Friða från Skáneyland) som tillsammans med Annas dotter Milla Bergqvist tagit två SM-guld.

– Vi är stolta över att ha fött upp, ridit in och utbildat honom. Saumur och Milla är en ren Viby-produktion. Det är kul, säger Anna.

Ett företagsmål som de har är att avelsvisa fler av sina uppfödningar.
– Det finns en pokal som SIF Avel delar ut. Jag önskar att vi någon gång i framtiden kunde få den. Då behöver vi ha ett visst antal bedömda uppfödningar över 8,0, säger Anna.

Hur är det att jobba med sin syster?
– Jag hade inte fortsatt ensam om jag inte hade haft Elin. Vissa saker är motigare än andra. Om jag kanske har en dipp så har Elin inte det, förklarar Anna.

Elin håller med och fyller i:
– Styrkan att kunna lyfta varandra och hjälpa den andra, det är viktigt.

De berättar att de ibland kan ha lite olika åsikter om vilka hästar som ska säljas, köpas in och vara kvar.
– Det jobbigaste vi har haft är när vi ska sälja hästar. Elin har lite svårare att sälja, medan jag har ganska lätt att köpa hästar. Ibland kan det bli “oj, du… jag råkade köpa en häst” skrattar Anna.

Import och framtidsplaner

Anna berättar att 2021 hade de ett rekordår när det kommer till försäljning.
– Då importerade vi 44 hästar från Island som vi sålde.

Systrarna både importerar hästar från Island och tar emot hästar för försäljning. De tittar alltid efter några särskilda saker när de köper hästar:
– Det ska vara en valack över 140cm som har lätt till tölt. Såklart bra lynne också. Sen får vi se hur långt den kan gå.

Systrarna arrangerar ridresor på Island, men har även mycket kurs- och lägerverksamhet hemma på gården. De håller nu på med att bygga upp en stugby för att kunna ta emot ryttare och hästar från hela landet.
– Idag har vi tre stugor med fyra bäddar i varje, men i framtiden ska det bli ett hus till med matsal, allrum, kök och bubbelpool ute. En med dusch, toalett och relax. Sex till åtta gästboxar. Det är verkligen drömmålet för det är såå roligt när folk kommer hit från när och fjärran och vi får ta hand om dem, säger Anna